Den som får en yrselattack känner det som om världen plötsligt börjat snurra och blivit omöjlig att kontrollera. Upplevelsen är mycket obehaglig och ångestskapande. Men yrsel tyder sällan på någon farlig sjukdom, och det går att bekämpa besvären genom att träna upp sin balans. Det menar Eva Ekvall Hansson, forskare vid Lunds universitet, och Mikael Karlberg, öronläkare vid Skånes universitetssjukhus och Trelleborgs lasarett, som medverkar i en podd om yrsel.

Balanssystemet omfattar flera av kroppens sinnen.

– Synen och känseln bidrar mycket, och även hörseln. Och så har vi det sjätte sinnet, balanssinnet. Det utgår från innerörats organ och registrerar hur vi rör oss, säger Mikael Karlberg.

En vanlig form av yrsel kallas godartad lägesyrsel eller ”kristallsjuka”, och beror på att små kalkkristaller i innerörat har lossnat. Om dessa kristaller hamnar i innerörats båggångar, så störs kroppens balansuppfattning. Tillståndet går dock lätt att behandla genom att patienten rör huvudet så att kristallerna kommer ut ur båggångarna.

Ett annat vanligt skäl till yrsel är det som på läkarspråk kallas ”multisensorisk svikt”. Tillståndet drabbar framför allt äldre människor och innebär att de sinnesceller som hämtar in och bearbetar information blivit färre. Den försämrade informationen gör det svårare bland annat att bibehålla balansen. Men det går att träna upp sitt balanssinne.

Träning ger färdighet

– Man ska ställa sig så att man inte riskerar att falla, till exempel stå i ett hörn med en stol framför sig. Sedan utmanar man sitt balanssinne genom att blunda, stå på ett ben eller ställa den ena foten framför den andra, förklarar Eva Ekvall Hansson.

Träningen kan kännas svår i början, men ger nästan alltid goda resultat. Att göra det motsatta – bli så orolig över sin dåliga balans att man inte vågar röra på sig ­– är däremot direkt skadligt. Då blir balanssinnet och muskulaturen bara sämre, och risken för fallolyckor ökar.

I podden berättar Mikael Karlberg och Eva Ekvall Hansson mer om hur man kan träna sin balans, bland annat medan man borstar tänderna med en eltandborste. De berättar också om ”Snubblometern”®, ett instrument som håller på att utvecklas för att mäta balansen. Snubblometern ska bäras på benet och registrera hur bäraren rör sig när han eller hon går, står, reser sig etc.

– Vi vet att ett första fall oftast följs av fler fall. Om Snubblometern fungerar som vi hoppas, så skulle den kunna göra att man hittar dem som är i riskzonen och därigenom förebygger det första fallet, säger Eva Ekvall Hansson.

Text: INGELA BJÖRCK