Debatten om digital vård – både den allmänna och bland vårdprofessioner – har hittills varit polemisk och baserad på väldigt skrala kunskapsunderlag. Med vår forskning vill vi svara på frågor om och hur digital primärvård bidrar till vårdens målsättningar om god och jämlik vård.   

Jens Wilkens är nationalekonom och doktorand vid Medicinska fakulteten på Lunds universitet. Här berättar han själv om sin forskning:

Den digitala utvecklingen går rasande snabbt, och coronapandemin ökar ytterligare tillväxten av digitala hjälpmedel för att mötas. Regering och regioner har stora förhoppningar på e-hälsa med oräkneliga utvecklingssatsningar och en e-hälsovision om att Sverige ska vara bäst i världen på digital hälsa 2025 som kronjuvel. Parallellt har behovet av att förstärka primärvårdens roll i hälso- och sjukvården givits förnyad uppmärksamhet de senaste åren, inte minst med en högprofilerad utredning om god och nära vård (SOU 2020:19).

Alla är överens om att primärvården behöver stärkas. Samtidigt sjunker stadigt antalet fysiska besök till allmänläkare. När digitala möten tog fart för några år sedan drevs nya plattformar fram av privata aktörer utanför de traditionella primärvårdsgivarna. Läkarbesök i deras plattformar har gått från noll 2015 till cirka 10 procent av alla allmänläkarbesök strax före coronapandemin, och växer fortsatt. Traditionella vårdcentraler utvecklar nu också sina digitala kanaler mycket snabbt.

Många frågor behöver besvaras

Alldeles avgjort är detta sätt att träffa en läkare en uppskattad vårdform, åtminstone av delar av befolkningen. Däremot går åsikterna isär i vårdprofessionerna om huruvida digitala möten som ingång i vården är effektiv ur medicinsk synpunkt, och om de lever upp till den prioriteringsordning som riksdagen har slagit fast. Debatten innehåller många frågor. För vilka medicinska problem lämpar sig digital primärvård? På vilket sätt och för vem förbättras tillgängligheten? Hur ska det offentliga betala för digitala besök? Vårdsveriges 21 regioner med olika ersättningsregler försöker komma överens i en digital värld där geografisk hemvist för läkare och patienter inte är avgörande och vårdens kostnader är annorlunda än för fysiska besök.

Ett nytt forskningsprojekt vid medicinska fakulteten i Lund syftar till att skapa underlag för en mer initierad debatt och kunskap om i vilka delar digital primärvård förbättrar vården. En rimlig utgångspunkt är att denna nya vårdform, liksom andra nya vårdformer som hittar en efterfrågan, i flera avseenden bidrar till ett bättre hälso- och sjukvårdssystem. Samtidigt är det inte orimligt att det finns fog för mycket av kritiken. Sällan är användning av ny teknik i komplex verksamhet optimal från dag ett. Därför behövs betydligt mer kunskap om hur digitala tjänster ska vara en del av den offentligt finansierade vården.

Nu finns ett studieprotokoll

Evidensen för hur digital primärvård bidrar till hälso- och sjukvården måste byggas upp i flera dimensioner, och kan inte besvaras i enskilda frågeställningar om medicinsk effekt för befolkningen i helhet. Projektet är därför uppdelat i studier om: i) kliniska effekter; ii) kostnadseffekter för vården och samhället; iii) samt huruvida det finns skillnader mellan digital och traditionell primärvård vad gäller förmågan att fördela vårdutnyttjandet efter behov i befolkningen. Om forskningen till exempel kan visa att vissa grupper har svårt att nyttja digital vård trots stora behov, kan tjänster och deras ekonomiska förutsättningar justeras för att möta behovet. Ett studieprotokoll som beskriver de olika delarna ingående och förklarar metodiken finns publicerat i BMC Family Practice.

Vetenskaplig artikel: Study protocol: effects, costs and distributional impact of digital primary care for infectious diseases—an observational, registry-based study in Sweden

Text: JENS WILKENS