Sedan 1950-talet undersöks alla nyfödda barn i Sverige med avseende på instabila höfter. Barn som misstänks ha instabila höfter behandlas i en skena under ett par månader. Systemet fungerar mycket bra, visar Daniel Wenger från Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö i en avhandling. Han understryker dock vikten av att det är erfarna läkare som gör undersökningarna av de nyfödda barnen.

Instabila höfter kan göra att höften går ur led, s.k. höftledsluxation. På längre sikt skadas då ledbrosket och patienten får artros i unga år. Så illa går det sällan idag, men förr var en tredjedel av alla patienter på de svenska anstalterna för handikappade barn intagna på grund av denna sjukdom.

Knappt en procent av alla nyfödda barn har instabil höftled. Fyra femtedelar av dem är flickor, och flickorna utgör också merparten av de sent upptäckta höftluxationerna.

– Könsskillnaden har troligen hormonella orsaker. Kvinnor har fler östrogenreceptorer än män och östrogennivåerna i mammans kropp ökar kraftigt under senare delen av graviditeten. Detta kan göra att broskfogarna mjukas upp så att den blivande modern får foglossning, och kan troligen påverka flickor mer än pojkar i fosterlivet, förklarar Daniel Wenger, forskare och specialistläkare vid Skånes universitetssjukhus.

Ju tidigare upptäckt desto bättre

I vissa andra länder görs screeningen för instabila höfter inte lika tidigt. Att göra den när barnen bara är några dagar gamla är dock bättre, menar Daniel Wenger. Det kan visserligen göra att vissa barn får en skena i onödan, men minskar risken för missar.

Malmöforskaren ser också barnavårdscentralernas senare kontroller som mycket viktiga. Ju snabbare eventuella problem upptäcks desto lättare är de att åtgärda, medan sent upptäckta luxationer kan kräva omfattande operationer av bäcken och lårben.

Erfarenhet viktig för rätt diagnos

Daniel Wenger menar vidare att det är viktigt att en erfaren läkare gör kontrollen av de nyfödda, eftersom det kan vara svårt att säkert känna instabiliteten i höften. Om man av besparingsskäl skulle övergå till att låta yngre läkare göra kontrollerna, så ökar risken för misstag.

– Detta har faktiskt hänt i Malmö. Där gjordes på 50-talet nästan alla kontroller av en erfaren barnläkare. Han hade undersökt höfterna på så många spädbarn att han med stor säkerhet kunde hitta dem som var i riskzonen.

– Senare flyttades uppgiften gradvis över till ett stort antal läkare som var och en fick mindre vana vid undersökningen. Det ledde till att vissa barn skickades till ortoped i onödan medan andra, som verkligen hade behövt det, inte blev upptäckta. På 90-talet fick man därför ändra organisationen igen, förklarar Daniel Wenger.

Numera finns ett nationellt register för sent upptäckta höftluxationer. Detta utgör en säkerhet, eftersom eventuella brister i systemet skulle visa sig i form av ett ökat antal patientfall.

Text: INGELA BJÖRCK
Foto: Daniel Johansson