– Det florerar en sensationslystnad kring BDSM i media och film, säger Charlotta Carlström. Jag har velat komma under ytan och ta reda på hur utövarna själva talar om och beskriver BDSM.

Tidigare en psykiatrisk diagnos i Sverige

I ett inledande kapitel i avhandlingen gör Charlotta Carlström en historisk exposé och ser hur man från medicinskt, populärvetenskapligt, forskningsmässigt och politiskt/ feministiskt håll  betraktat BDSM och hur synen förändrats då samhället förändrats.

– Sadomasochism var exempelvis ända fram till 2009 en psykiatrisk diagnos i Sverige, säger Charlotta Carlström. I många andra länder klassificeras sadomasochism fortfarande som en sjukdom och som något kriminellt.

– Meningarna inom feminism är tudelade. En del feminister ser BDSM som patriarkalt förtryck medan andra menar att en kvinnas njutning i sexuella sammanhang är hennes ensak även om smärta är inblandad.

I avhandlingen låter Charlotta Carlström utövarna ta ställning till  beskrivningar av BDSM utifrån medicinska och feministiska utsagor.

Carlströms avhandling är en etnografisk studie. Via intervjuer, hembesök, klubbesök och en webbsajt har hon etablerat kontakt och skapat relationer med utövarna av BDSM. Totalt har hon intervjuat ett 30-tal personer och gjort ett antal observationer på  pub- och klubbkvällar.

De viktigaste resultaten?

– Utövarna  är väldigt reflekterande över vad de håller på med. De arbetar med att förstå sin egen identitet. De värjer sig mot den mer skambelagda och stigmatiserade  bilden och ser BDSM som något positivt i deras liv. Ändå säger flera att det skulle vara en katastrof om deras familj och deras kollegor fick reda på att de sysslade med BDSM.

Charlotta Carlström pekar på att BDSM-utövarna framhåller tillit, tillhörighet och gemenskap och hur viktigt det är att hitta sina likar. Utövarna menar också att man tar ansvar för nykomlingar i klubbar och på mötesplatser för att lära ut rätt sorts BDSM. Utövarna menade att det fanns tydliga regler för att kommunicera vad man ställer upp på sexuellt respektive inte ställer upp på.

– Beteenden som i andra sammanhang betraktas som omoraliska och felaktiga, kan alltså göras moraliskt försvarbara i BDSM-sammanhang.

Kroppsliga sensationer

– Ett annat viktigt resultat är att utövarna uttryckte att BDSM utmanade tabun och framkallade starka känslor. De intervjuade  talar om kroppsliga sensationer och ett förändrat medvetandetillstånd och jämför det med spiritualitet och religiositet.

BDSM blir ofta sammankopplat och likställt med våld. Avhandlingen visar dock att BDSM och våld bör ses som två skilda saker, eftersom BDSM ska innefatta samtycke och kommunikation. Den visar också på ambivalens och paradoxer som utövarna av BDSM är med om. Det finns grundmurade föreställningar kring BDSM samtidigt som utövarna pekar på alternativa meningar.

Så hur ska avhandlingen användas?
-Jag vill att den når ut till utövarna, till sexologifältet och sociala verksamheter, till vårdsektorn och i synnerhet till rättsväsendet, då det finns så mycket myter kring BDSM.

Text: HELENA SMITT