En av tre med Parkinsons sjukdom kan inte lämna hemmet utan hjälpmedel eller personlig assistans. Men med hjälpmedel och/eller personligt stöd kan nittio procent ta sig utanför stadsgränsen. Det visar nya forskningsresultat från Lunds universitet.

– Resultaten visar vilken avgörande betydelse gånghjälpmedel och personlig assistans har för att personer med Parkinsons sjukdom ska kunna vara delaktiga i samhället, säger docent Maria H Nilsson, leg. sjukgymnast och knuten till CASE (ett centrum för åldrandeforskning) och MultiPark (strategiskt forskningsområde) vid Lunds universitet.

Maria H Nilsson är huvudansvarig för studien som innefattar 164 personer med Parkinsons sjukdom, samtliga boende i södra Sverige. Studien undersöker livsutrymmet för personer med Parkinsons sjukdom, det vill säga hur mycket och hur långt de rör eller förflyttar sig i sin vardag. Den starkast begränsande faktorn för att kunna röra sig fritt visade sig vara upplevda gångsvårigheter.

– Vi skulle behöva följa den här gruppen över tid men det verkar som att det viktigaste är att träna deras gångförmåga och erbjuda hjälpmedel eller personlig assistans om deras livsutrymme ska kunna upprätthållas. Sedan visar studien att det även finns depressiva inslag, trötthet och smärta som också kan behöva tas itu med, sammanfattar Maria H Nilsson.

Text: ERIK SKOGH
Foto genrebild: Colourbox