VI UPPMÄRKSAMMAR INTERNATIONELLA BLODGIVARDAGEN 14 JUNI
Allt börjar med en gåva. Altruism – att ge osjälviskt för att samhället ska fungera genom att dela med sig av sitt blod är en grundbult i vården. I vårt land vill säga. I många andra länder är inte frivillig, obetald bloddonation normen. Genom den internationella blodgivardagen sätts fokus på blodgivarens viktiga roll och på att vägen från ven till ven blir säker.
Världshälsoorganisationen WHO vill att all blodgivning ska vara frivillig och obetald, men i många länder handlar det om familje- eller vänskapsdonation. Patienten får helt enkelt ringa runt till närstående och hoppas att de vill donera sitt blod. Faran är stor att de då utsätts för socialt tryck och lämnar blod trots att de kanske nyligen utsatt sig för blodsmitta, vilket innebär en ökad risk för patienten. I andra länder kan man få betalt för att lämna blod. Arvoden är ofta låga och de som verkligen behöver pengarna kan vara en grupp människor där risken för smitta är högre.
– Många länder brottas även med svårigheter med att fastställa rätt blodgrupp, screena för antikroppar och att kunna bevara kylkedjan när blodet transporteras från givare till mottagare, säger Martin L Olsson, professor i transfusionsmedicin vid Lunds universitet och överläkare inom Labmedicin vid Region Skåne. Han är också president för International Society of Blood Transfusion.
Runt tre procent är blodgivare
I Sverige ger runt tre procent av vår befolkning mellan 18-65 år blod minst en gång om året. Antalet har minskat något under de senaste åren, men samtidigt har sjukvården fått striktare rekommendationer och blivit bättre på att bara transfundera när det verkligen behövs, vilket gör att blodet ändå normalt räcker. I snitt fick 90 000 patienter i Sverige blodtransfusioner 2018 – de flesta går till patienter över 65 år i cancervården eller vid operationer.
– Danmark hade tidigare en hög blodkonsumtion per capita, men har minskat den genom att bland annat införa striktare indikationer innan man transfunderar, till exempel att inte ge två påsar när det kanske räcker med en och att minska blodåtgång vid operationer. Sverige ligger lite efter, men jobbar också mer aktivt för att minska användningen av blod.
Även om själva blodet doneras, är vårdapparaten runt transfusionerna dyr. Hanteringen kring en påse färskt blod i Sverige kostar drygt 1000 kronor och vid sällsynta blodgrupper som måste frysas in, mångfalt mer.
FAKTA blodgrupper
År 1900 upptäckte den österrikiske läkaren Karl Landsteiner ABO-systemet. Trettio år senare fick han Nobelpriset för sin upptäckt. Internationella blodgivardagen arrangeras varje år på hans födelsedag den 14 juni, av WHO i samarbete med internationella Röda Korset, the International Federation of Blood Donor Organizations och the International Society of Blood Transfusion (ISBT).
Här i Sverige har vi en hög säkerhet när det gäller bloddonationer och transfusioner. Många är rädda för blodsmitta med hiv, men vi har hittills inte haft några sådana smittfall via blodtransfusion sedan tester infördes på 1980-talet. Däremot händer det enstaka gånger att man får en immunologisk reaktion om man får fel blodgrupp. En transfusionsreaktion kan vara mild med endast lite förhöjd puls, eller kraftig så att blodcellerna går sönder. Det vanligaste är dock att kroppen helt enkelt transporterar de ”felaktiga” blodkropparna till mjälten där de bryts ner.
– Det finns idag 367 olika blodgruppsvarianter och 38 blodgruppsystem och det är livsviktigt att man hittar rätt blod till patienten. Vi har ofta patienter som inte passar in i mallen och då letar vi vidare tills vi hittar rätt blodgivare. Har vi en patient med riktigt ovanlig blodgrupp, så måste vi hitta en lika ovanlig blodgivare.
Läs vår tematidning: Blod för livet
Idag ligger ett fokus på att utveckla DNA-tekniker som ger en så perfekt blodgruppspassning som möjligt. Men möjligheten att skapa ett universalblod som passar alla, är något som forskare runt om i världen experimenterar med. Det finns två olika skolor när det gäller universalblod, där den ena handlar om att göra sig av med de antigen som finns på den röda blodkroppen och som är de som bestämmer vilken blodgrupp du har. Kan man ”klippa bort” dessa enzymatiskt eller kemiskt kamouflera cellen genom att lägga en konstgjord yta av något runt den, skulle det teoretiskt sätt kunna ta bort de olikheter som gör att vi har olika blodgrupper. Den andra skolan innebär att vi på sikt kan ersätta en del av blodgivningarna med odlat blod från laboratoriet. Det går idag att producera blod i liten skala från blodstamceller, eller till och med från hudceller. Tanken är att detta ska fungera som ”vanligt” blod men är idag extremt dyrt att framställa.
– Med just med de sällsynta blodgrupperna tror jag att det skulle kunna finnas en poäng med odlat blod, eftersom det är så otroligt sällan man behöver det. Men än är vi långt ifrån en verklighet med universalblod. Därför är det viktigt att alla som är friska går och lämnar en gåva som kan rädda liv. För utan blod stannar vården, avslutar Martin L Olsson.
Text: ÅSA HANSDOTTER
Texten är tidigare publicerad av Lunds universitet och ingår i en serie om blodgivning med anledning av Internationella blodgivardagen 14 juni.
Samtliga texter i serien:
Ett pusslande med sällsynta blodgrupper
Trombocyter – blodets doldisar
Högtryck på blodigt allvar – kärlforskare vill intensifiera jakten på orsakerna
Går det att äta sig till ett friskare blod?
Vad är en blodpropp och varför får somliga det?
Livräddande och existentiellt omvälvande när syskon donerar stamceller
Ny gen istället för blodtransfusioner
