Det är väl belagt att socioekonomiska faktorer, som inkomst eller utbildningsnivå, spelar roll för risken att få en hjärt-kärlsjukdom. Sambandet gäller på individnivå men ny forskning tyder på att även området man bor i eller kollegornas utbildningsnivå skulle kunna påverka risken.

– Individens socioekonomiska status kan säga oss något om hur bra vi är på att ta hand om oss själva men vi människor är också sociala varelser som påverkas av vår omgivning, säger Per-Ola Forsberg, distriktsläkare vid Mobilt Vårdteam i Malmö och forskare vid Centrum för primärvårdsforskning, ett samarbete mellan Region Skåne och Lunds universitet.

Han ville därför undersöka om – och på vilket sätt – bostadsområdet eller arbetsplatsen kunde påverka individens hälsa. Finns det något samband och vad är i så fall mekanismen som förklarar sambandet? Det resulterade i en avhandling med titeln Neighborhood Effects on Cardiovascular Health.

Risken ökar mest för kvinnor

Avhandlingen bygger på registerstudier där data har hämtats från svenska nationella register. Den här typen av försöksuppläggning gör det i det närmaste omöjligt att dra några slutsatser om direkta orsakssamband. För att kunna göra det skulle man behöva göra en randomiserad kontrollerad studie, så kallad RCT, där studiedeltagare slumpas ut till olika bostadsområden och ska dessutom inte känna till var de har hamnat. Det säger sig själv att RCT-modellen inte går att tillämpa på den här typen av frågeställningar. Ändå behöver även sådana frågor försöka besvaras.

– I vår första studie ville vi undersöka om bostadsområdets socioekonomiska status hade en inverkan på risken för kranskärlssjukdom, som till exempel hjärtinfarkt, eller stroke. Vi försökte hitta en försöksuppläggning som skulle kunna hjälpa oss att styrka, eller motsäga, hypotesen att omgivningen har en inverkan på individens hjärthälsa.

Forskarna valde därför att jämföra incidensen, det vill säga antalet fall i en viss population, i hela befolkningen och jämföra resultaten med hel- och halvsyskon. Deras teori var att om sambandet mellan bostadsområdets socioekonomi och risken för sjukdom förklaras av genetiska faktorer så borde risken vara lika mycket förhöjd hos genetiskt besläktade individer oberoende av var de bor.

– Våra resultat visade i stället att oavsett om en släkting blivit sjuk eller inte, så ökar risken att drabbas av kranskärlssjukdom eller stroke om man bor i ett socialt utsatt område. Studien visade också att riskökningen var större för kvinnor än för män.

Resultaten kan inte bevisa några orsakssamband men styrker forskarnas hypotes.

– En möjlig förklaring skulle kunna vara kopplad till den fysiska utemiljön, om man till exempel vågar ge sig ut att motionera. Men också den sociala miljön spelar förmodligen roll. Hur gör andra, är de ute och rör på sig, röker många, hur ser man på övervikt? Att risken ökar mer för kvinnor skulle kunna förklaras med att kvinnor är mer förankrade i grannskapet och därför påverkas mer av det.

Finns det skillnader i läkemedelsförskrivning?

En annan frågeställning som forskarna ville undersöka närmare var hur bostadsområdets socioekonomiska status påverkade medicinering med statiner. Statiner* är läkemedel som enligt praxis ska skrivas ut till i princip alla som haft en hjärtinfarkt. Anledningen till frågeställningen var att resultat från en annan studie, som tittade på läkemedelsbehandling av förmaksflimmer, visade att färre fick läkemedel utskrivna i fattiga områden jämfört med områden med högre socioekonomisk status.

– Vi ville se om samma gällde för statiner men vi såg inga skillnader alls efter att vi hade justerat för individuella faktorer. Men på individnivå såg vi däremot skillnader. Personer med lägre inkomst och lägre utbildning hämtade inte ut sina mediciner i samma utsträckning som mer socioekonomiskt gynnade personer, säger Per-Ola Forsberg.

En möjlig förklaring skulle kunna vara att statiner skrivs ut direkt efter en hjärtinfarkt då patienten fortfarande befinner sig på sjukhus. Mediciner mot förmaksflimmer skrivs däremot ofta ut på vårdcentraler. Det tyder på att vårdcentralens placering spelar roll och att bemanningsproblem skulle kunna vara en del av förklaringen.

Ytterligare två studier gjordes för att undersöka inverkan av omgivningens socioekonomiska status på hjärthälsan. En av studierna visade på ett samband mellan bostadsområdets socioekonomiska status och risken för hjärtsvikt hos patienter med typ 2-diabetes. Risken att drabbas av hjärtsvikt var högre för diabetespatienter som bodde i fattiga områden.

Hälsosamma vanor smittar

Per-Ola Forsberg ville också undersöka om arbetsplatsen placering eller kollegornas utbildningsnivå kunde påverka hjärthälsan?

– Vi såg att arbetsplatsens geografiska placering inte hade någon betydelse men kollegornas utbildningsnivå spelade roll, oavsett individens egen utbildningsnivå. Men vi såg ett statistiskt samband mellan att ha välutbildade kollegor och lägre risk för hjärtinfarkt.

Per-Ola Forsbergs hypotes är att vi påverkas av kollegornas beteende. Vi kan påverkas av vad de äter till lunch, om de röker eller tar en springrunda på lunchen. Hälsorelaterade beteenden smittar i sociala grupper. Så hur vill han att resultaten ska komma till praktisk nytta?

– Vi har kunnat visa på samband men inga orsakssamband och våra förklaringar är än så länge bara hypoteser. Men mina resultat pekar ändå på att vi behöver uppmärksamma särskilt utsatta områden. Det kan handla om bättre bemanning av vårdcentraler men också om att vi kanske behöver bli bättre på att fånga upp svaga grupper och ha tid och resurser att prioritera dem, säger Per-Ola Forsberg.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ

*Statiner är den allra vanligaste typen av läkemedel för behandling av höga blodfetter. Källa: 1177