Varje år drabbas mellan 25 000–30 000 svenskar av stroke. Det kan leda till skador i exempelvis hjärnans talcentra eller den del i hjärnan som styr rörelserna. Men det finns möjligheter till återhämtning efter en stroke.

– Det gäller att ta vara på den spontana återhämtningen och utnyttja hjärnans formbarhet för att skapa nya nervbanor så att till exempel funktionen i armar och ben återkommer, berättar Jan Lexell. Det finns inte alltid vedertagna metoder för den här typen av skador och därför är det viktigt att man i forskningen tittar på vad som fungerar och utveckla detta. Och avveckla det som inte fungerar.

Stroke orsakas av blodpropp eller hjärnblödning

Stroke är ett samlingsnamn för två olika slags skador på hjärnan. Den vanligaste orsaken till stroke är en blodpropp i hjärnan som gör att blodet inte kommer fram som det ska, en så kallad hjärninfarkt. Stroke kan också orsakas av en blödning i hjärnan.

Rehabiliteringen efter en stroke behöver komma igång mycket snabbt och den startar redan när patienten är akut inlagd. Därefter får patientens behov och möjligheter styra vilken form av rehabilitering som passar bäst. Rehabiliteringen sker i team med bland annat läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, logopeder, psykologer och kuratorer.

Rehabiliteringsmedicin

Forskningen i rehabiliteringsmedicin vid Skånes universitetssjukhus är delvis förlagd till det gamla sanatoriet på Orupssjukhuset utanför Höör. I en grönskande miljö finns vårdplatser för personer som har skadats vid en trafikolycka, fått en ryggmärgsskada eller har drabbats av polio, stroke eller annan neurologisk sjukdom, för att nämna några exempel.

Detta är den näst största rehabiliteringskliniken i Sverige. Verksamheten består också av en smärtsektion placerad i Lund.

De strokepatienter som kommer till Rehabiliteringsmedicin är framför allt yngre eftersom man erbjuder en mer intensiv form av rehabilitering. Det är oftast de yngre strokepatienterna som bäst kan ta emot den formen av rehabilitering.

Det är också en grupp som ofta har arbete och familj som de snabbt vill kunna komma tillbaka till. Under en månads tid får dessa strokepatienter arbeta med intensiv träning och livsstilsförändringar. Rehabilitering handlar om att ge livet en mening igen och att hitta sätt för den som har drabbats av en svår sjukdom att komma tillbaka till vardagen.

Alla kan styrketräna

Ser man tio år tillbaka i tiden trodde man att styrketräning kunde vara skadligt för personer som drabbats av stroke – på motsvarande sätt som man för tjugo år sedan trodde att styrketräning var farligt för äldre. Det finns fortfarande en oro hos många läkare för vilken belastning en strokepatient klarar av, men Jan Lexell och Ulla-Britt Flansbjer, som är en av de tre sjukgymnaster som ingår i hans forskargrupp vid Rehabiliteringsmedicin, har visat att strokepatienter faktiskt kan styrketräna lårets muskler med hög belastning.

Ulla-Britt Flansbjer berättar att det naturligtvis är viktigt att man känner till orsaken till stroke och anpassar träningen till om det finns andra sjukdomar att ta hänsyn till. Men i många fall kan dessa patienter så småningom gå på vanlig friskvård som till exempel ett gympapass. En effekt med rehabiliteringen vid Orup är att patienterna känner sig tryggare och vågar fortsätta med träning på egen hand efter att den första fasen av rehabiliteringen är över.

– Det är viktigt att de träningsmetoder vi använder för rehabiliteringen här hos oss är vetenskapligt utvärderade. Vi har också ett stort ansvar att förmedla kunskap vidare till exempelvis vårdcentralerna eftersom det kan vara svårt för dem att hålla sig uppdaterade, säger Ulla-Britt Flansbjer.

Intensivträning förbättrar drabbad hand

En av de träningsmetoder för strokepatienter som forskarna vid Rehabiliteringsmedicin har utvärderat är så kallad CI-terapi (Constraint induced movement therapy). CI-terapi innebär intensiv träning för den hand som har nedsatt funktion efter en stroke.

Patienten tränar vanligen 6 till 7 timmar per dag under två veckor, exempelvis genom finmotorisk träning och övningar i vardagliga aktiviteter. Svårighetsgraden på övningarna ökas successivt och patienterna får mycket feedback på utförandet. För att inte lockas att använda den friska armen får patienten en vante som ska förhindra att den används.

– Det är ett arbetsamt sätt att förbättra funktionen i den arm och hand som fungerar dåligt efter en stroke, berättar Christina Brogårdh som är den av sjukgymnasterna som forskat just kring denna metod. Det krävs att patienten är mycket motiverad eftersom träningen är så intensiv.

– Vi har bland annat undersökt om det gick att utveckla en mindre resurskrävande träningsform genom att träna i grupp. En unik fyraårsuppföljning av den träningen visade att patienterna fortfarande behöll den funktion som tränats upp under veckorna av intensiv rehabilitering, säger Christina Brogårdh.

Just långtidsuppföljningar är viktiga menar Jan Lexell och snart kommer man också att följa upp om styrketräning hos strokepatienterna fortfarande har effekt fyra år efter rehabiliteringen.

Vill förebygga och lindra skuldersmärta

En femtedel av alla strokepatienter drabbas också av skuldersmärta, men det är oklart exakt vad det beror på. Ingrid Lindgren som är sjukgymnast och ingår i Jan Lexells forskargrupp är doktorand och tittar på detta. Hon arbetar med den rehabilitering som sker i den mer akuta fasen av sjukdomen.

– Vi hoppas med den här forskningen öka kunskapen om varför man får skuldersmärta och därmed kunskaperna om vilken behandling som är bäst för att förebygga eller lindra skuldersmärtan, säger Ingrid Lindgren.

Det är genom att förstå mekanismerna bakom ett funktionshinder som man bäst kan sätta in rätt åtgärder. Inom strokevården idag har det visat sig att särskilda strokeenheter som är specialiserade på att ta hand om akut insjuknande strokepatienter har varit mycket framgångsrika. En stor andel av patienterna kan skrivas ut redan efter en vecka, men kan behöva fortsatt rehabilitering i hemmet med hjälp av så kallade hemrehabteam.

– Det gör också att man för många patienter kan sprida ut rehabiliteringsresurserna över en längre tid med bättre resultat, säger Christina Brogårdh.

Text: NINA HULT

december 2009