Många patienter som söker vård för långvarig höft- och ljumsksmärta blir remitterade till ortopedkirurgen. Sjukgymnasten Anders Pålssons doktorsavhandling från Lunds universitet visar att patienterna upplever låg livskvalitet och har låg fysisk funktion. Om smärtan kan ringas in och diagnosticeras redan på vårdcentralen kan patienternas dryga väntan på rätt behandling kortas.
Det finns olika slags höft- och ljumsksmärta: en inre sort som sitter i höftleden och kallas höftrelaterad smärta. Och en yttre, som sitter i mjukdelar längre ut, oftast i musklerna.
Anders Pålsson har följt 81 fysiskt aktiva unga och medelålders personer med långvariga höftsmärtor, remitterade från primärvård till ortopedkirurgisk mottagning. I studien testades patienterna både genom smärtprovokation och genom att mäta rörelseförmåga i höften. Patienterna fick också skatta graden av sina upplevda besvär och fick även den fysiska funktionen testad.
Runt hälften visade sig ha inre smärta, resten yttre. Ett av studiens viktigaste, och mest överraskande, fynd var att smärtan, upplevelserna av den och den fysiska funktionen var likadan oavsett inre eller yttre smärta. I gruppen med inre höftsmärta var det fler män än kvinnor. De hade varit mer fysiskt aktiva när de var tonåringar och hade varit mer fysiskt igång även före skadan jämfört med den andra gruppen. Gruppen med inre smärta hade svårare att rotera höften inåt, men i övrigt skilde sig rörlighet och muskelfunktion inte åt. Samma grad av försämrad livskvalitet upplevdes också.
– Detta visar att patienterna ska prioriteras lika högt oavsett inre eller yttre smärta, säger Anders Pålsson, nybliven doktor vid Lunds universitet.
De med yttre smärta köar i onödan
Men det är samtidigt avgörande att ringa in om smärtan sitter inne i höftleden – det är de patienterna som kan behöva få ortopedisk experthjälp och eventuellt bli aktuella för kirurgiskt ingrepp. Att de med yttre smärta köar till ortopeden är helt onödigt.
De dubbla testerna smärtprovokation och rörelseomfång ger en sammanslagen bild och är de bästa diagnostiska kriterier vi har. Om dessa kan användas redan i första ledet, i primärvården, kan flera vinster göras. Dels kan eventuellt onödiga röntgenundersökningar undvikas, dels kan köer till ortopedkirurgin kortas när patienterna med yttre smärta uteblir.
– De här patienterna skattar sin livskvalitet lågt. Med en förbättrad diagnostik redan i primärvården skulle väntan inte behöva bli så lång och frustrerande och alternativ behandling kan sättas in tidigare, särskilt träningsbaserad sådan som riktar in sig på muskelfunktion både för patienter med inre höftsmärta och de med yttre. Och behandling för att förbättra rörelseomfånget, säger Anders Pålsson.
Länk till avhandlingen:
Text: ERIKA SVANTESSON