Att sätta in behandling redan i nioårsåldern kan motverka tandskador på barn med förstorat överbett. Det kan också påverka deras livskvalitet. Tandvården måste bli bättre på de mjuka värdena i patientkontakten, anser forskaren Jenny Kallunki.
I en ny avhandling vid Malmö universitet har hon kartlagt den inverkan ett förstorat överbett (med över en halv centimeter) har på barns munhälsorelaterade livskvalitet. Ett förstorat överbett är ofta förenat med utstående framtänder i överkäken. Det ökar i sin tur risken för att drabbas av tandskador, framförallt om läpparna inte sluts om överkäksframtänderna.
Behandlades med avtagbar tandställning
Överbettet hos barnen i studien behandlades med en avtagbar nattandställning. Behandlingen inleddes när barnen var 9 respektive 11 år gamla. I en globalt använd enkät har hon ställt frågor om funktion och smärta, men också om känslomässigt och socialt välbefinnande. Besvarade enkäten gjorde 71 barn med förstorat överbett, 93 med korsbett och 65 barn med normalbett. Resultatet visade att barnen med överbett mådde sämre än de andra barnen.
– Nioåringarna med överbett utmärker sig på de sociala värdena. Vi vet att barn med överbett har det sämre och kan bli mobbade, men vi har trott att det sker mer i tonåren. Att redan nioåringar säger att de mår sämre är anmärkningsvärt, säger Jenny Kallunki.
Svårare mäta hur påverkar livskvaliteten
Att mäta hur mycket ett överbett minskar tack vara en tandställning är enkelt att utvärdera, konstaterar hon. Men det är känt att det inom tandvården finns en brist på långtidsuppföljningar och brist på patientrelaterade utfallsmått som livskvalitet.
– Det är svårare att mäta hur det påverkar livskvaliteten. Ju mer vi vet om patienten desto bättre blir vi alltså på att rikta våra resurser, säger Jenny Kallunki.
För liten underkäke
Överbett beror i de flesta fallen på att underkäken är för liten, och ofta har man väntat till barnet är lite äldre för att kunna styra tillväxten av underkäken mer. Kåren är enligt Jenny Kallunki fortfarande inte överens om i vilken grad man kan påverka tillväxten. Själv tvivlar hon:
– Det pekar mer mot att vi i huvudsak flyttar tänderna än att vi påverkar själva ansiktstillväxten på det växande barnet.
Utöver effekterna av nattandställning har Jenny Kallunki också jämfört kostnaderna för om behandling sätts in vid 9 eller 11 års ålder. Analysen visar på likvärdig effekt och kostnad. Och eftersom de flesta tandolyckor sker i unga år kan behandlingen sättas in redan vid 9 års ålder, menar hon. Därmed skulle ett antal barn slippa skada framtänderna eller bli retade för sitt överbett.
Två strategier
Jenny Kallunki beskriver två behandlingsstrategier: antingen börja i tidigt (9-11 år) med avtagbar tandställning eller börja senare (13-15 år) och då med fast tandställning.
– Det finns inget rätt eller fel, men är barnet och föräldrar motiverade till behandling och man väljer att börja tidigt kan man lika gärna göra det vid 9 år, säger Jenny Kallunki som betonar att svenska barn generellt har en god munhälsorelaterad livskvalitet.
– Vi har en bra tandvård i Sverige, och utifrån resultaten av mina studier kan vi ta ett ytterligare steg till att förbättra tandhälsan för de här barnen.
Jenny Kallunkis avhandling: Early Treatment of Class II Malocclusion With Excessive Overjet
Om avhandlingen: Patienterna i studien har behandlats inom Folktandvården i Region Östergötland där Jenny Kallunki är specialist inom tandreglering.
Avhandlingen består av 4 delar: den första är en litteraturöversikt för att undersöka det vetenskapliga underlaget, och identifiera eventuella kunskapsluckor, gällande behandlingseffekter vid tidig behandling av förstorade överbett. I det andra delarbetet undersöktes vilken inverkan ett förstorat överbett har på barns munhälsorelaterade livskvalitet. Delarbete tre och fyra redogör för behandlingseffekter och kostnader när behandling för överbett startat vid 9 eller 11 års ålder.
TEXT: MAGNUS JANDO
Artikeln är tidigare publicerad vid Malmö universitet