Ungefär 70 procent av alla barn och ungdomar har någon form av bettavvikelse, och cirka 30 procent har behov av tandreglering med någon form av tandställning. Emma Göranson är doktorand vid odontologiska fakulteten, Malmö universitet och specialist i ortodonti i Region Östergötland. Hon berättar här om sin forskning om bettavvikelsers påverkan på livskvalitet, och om jämlik tandregleringsvård.

I Sverige utförs majoriteten av tandregleringsbehandlingar som en del av den offentligt finansierade barn- och ungdomstandvården. Urvalet av patienter som ska få kostnadsfri tandreglering är en viktig aspekt då resurserna är begränsade. Förekomsten av ungdomar med bettavvikelser är hög, och så även patienterna med efterfrågan av behandling. Kostnadsfri tandreglering kan bara erbjudas dem som har störst behov.

Bettavvikelser kan behöva behandlas för att minska risken för skador på tänderna eller andra vävnader i munnen, men den vanligaste behandlingsmotiverande orsaken är att patienterna uppger missnöje med hur tänderna ser ut. Många vill ha tandställning eftersom de förväntar sig att jämnare tänder ska förbättra deras livskvalitet. En viktig fråga i sammanhanget är därför vilka psykologiska konsekvenser obehandlade bettavvikelser leder till.

Det har tidigare undersökts om det finns skillnader mellan könen i hur bettavvikelser påverkar livskvalitet, men undersökningsresultaten är motstridiga. Det skulle också kunna finnas skillnader mellan olika socioekonomiska grupper, men det finns inga tidigare publicerade svenska studier där socioekonomisk tillhörighet har kopplats till bettavvikelser och munhälsorelaterad livskvalitet. I min forskning vill jag därför tillföra kunskap om hur kön och socioekonomiska faktorer påverkar upplevd munhälsorelaterad livskvalitet i förhållande till bettavvikelser. Vi kommer att be patienter med och utan bettavvikelser att fylla i enkäter som mäter munhälsorelaterad livskvalitet, och sedan analysera resultaten tillsammans med socioekonomiska variabler som vi hämtar in från nationella register.

Hur ser det ut med jämlikheten inom tandregleringsvården? Det vill vi kartlägga genom att undersöka om andelen ungdomar som behandlas med tandreglering skiljer sig åt mellan de olika könen och mellan olika socioekonomiska grupper. Vi vet att det finns skillnader i hälsa och tandhälsa mellan olika grupper i Sverige, trots att hälso- och sjukvården samt tandvården enligt lag ska vara jämlik. Det finns signaler på att tandregleringsvården kan vara ojämlikt fördelad mellan könen. Av de patienter som 2018 startade tandregleringsbehandling i Östergötland var 60 procent flickor och 40 procent pojkar. Detta trots att lika många pojkar som flickor har bettavvikelser. Det saknas kunskap om hur socioekonomiska faktorer påverkar vilka som får tandreglering i Sverige. Därför vill vi kartlägga jämlikhetsaspekter i tandregleringsvården genom registerutdrag från tandvårdsjournaler, Statistiska Centralbyrån (SCB) och Svenskt Kvalitetsregister för Karies och Parodontit (SKaPa).

Genom att öka kunskapen om hur kön och socioekonomi påverkar ungdomarnas munhälsorelaterade livskvalitet satt i relation till bettavvikelser, och utförd tandreglering, vill vi förbättra förutsättningarna för en rättvis och jämlik tandregleringsvård för våra ungdomar.

Text: EMMA GÖRANSON
Doktorand vid Malmö universitet och specialist i ortodonti i Region Östergötland.