Ett stort problem idag både i Sverige och internationellt, är att kvinnor ges för mycket värkstimulerande läkemedel vid förlossning. I en multicenterstudie i Danmark där flera tusen förstföderskor undersöktes, fick över 37 procent diagnosen värksvaghet. Svensk statistik visar att så många som 50-70 procent av förstföderskorna stimuleras med värkstimulerande medel – alltså en stor del utan att först ha en diagnos.

Foto: Colourbox

Det betyder att de ges läkemedel i onödan.  Att förlossningen drar ut på tiden är alltid väldigt jobbigt för en födande kvinna och problemet är störst hos förstföderskor. Men att ge värkstimulerande medel är förenat med risker.

Risk för syrebrist

– Ibland blir det väldigt täta värkar när man gett värkstimulerande vilket kan göra att barnet inte hinner återhämta sig mellan värkarna och därför löper risk att få syrebrist, berättar Anna-Karin Dykes, barnmorska och forskare.

Den största riskfaktorn för att få diagnosen värksvaghet är om kvinnan fått ryggbedövning. Det gäller att lägga den i rätt tid – inte för tidigt då det är risk att värkarbetet avstannar, men inte heller för sent. Anna-Karin Dykes sitter med i en nationell arbetsgrupp på initiativ av Sveriges kommuner och landsting, där man tagit fram nationella riktlinjer för läkemedel för värkstimulering. Genom detta hoppas man på en större noggrannhet när man ställer diagnosen värksvaghet.

Delaktiga i besluten

Mycket av de senaste årens forskning handlar om att utgå från föräldrarnas känslor och deras behov att vara delaktiga i vård och vårdplanering runt sin graviditet. Det kan handla om t ex fosterdiagnostik eller för tidigt födda barn. Ska man förlösa mamman för att barnet inte mår bra i magen eller ska man vänta några dagar för att fostret ska växa till sig och vad är bäst för barnet?

– Det är väldigt viktigt att föräldrarna är väl informerade och görs delaktiga i besluten. Vår forskning visar att föräldrar vill ha kvalificerad information fortast möjligt och följa utvecklingen. Föräldrar idag är mycket medvetna och blir det ett tidsglapp mellan att de får en indikation att något är fel till att de får den rätta informationen, går de ofta ut på nätet och försöker hitta sina egna svar vilket skapar onödigt mycket oro.

Tydlig och konkret information

När det gäller fosterdiagnostiken samarbetar forskarna med Skånes universitetssjukhus och vet att det finns mycket oro och ett starkt behov av tydlig och konkret information och en vårdplan när man har en misstanke om t ex en missbildning hos fostret. Det behövs rutinerad personal och en organisation som kan ta hand om avvikande fynd i princip omedelbart med information till föräldrarna.

– Att båda föräldrarna känner sig delaktiga är grundstommen för allt arbete och att vi ska kunna ge trygghet och rätt vård. Det är viktigt att vårdorganisationen byggs upp för att göra detta möjligt, avslutar Anna-Karin Dykes.

Text: ÅSA HANSDOTTER