Sverige är ett av de länder som ligger i topp vad gäller förekomst av osteoporos, benskörhet, bland äldre. Tre av fyra personer som drabbas av sjukdomen är kvinna. 2019 behandlades 124 000 osteoporosfrakturer i Sverige. Har man väl drabbats av en fraktur är risken dubbelt så hög för ytterligare en.

Artikeln ingår i temat ”Kvinnors hälsa”, ursprungligen publicerat av Lunds universitet, och som vi nu återpublicerar med anledning av internationella kvinnodagen 8 mars

– Osteoporos leder till att man får mindre av och sämre kvalitet på benmassan, vilket kan ge typiska osteoporosfrakturer. Den är ”tyst”, smyger sig på långsamt och brukar upptäckas först när man drabbas av en fraktur, säger Linnea Malmgren, postdoc vid Lunds universitet och ST-läkare i geriatrik vid Skånes universitetssjukhus.

Kvinnor drabbas oftare än män

Under de två första decennierna av livet mineraliseras vårt skelett och vi når maximal benmassa i 25-årsåldern. Även om osteoporos kan drabba såväl män som kvinnor innebär klimakteriet att kvinnor drabbas hårdast och tidigare i livet eftersom minskade östrogennivåer efter klimakteriet rubbar balansen mellan nedbrytning och uppbyggnad av skelettet. Benvävnaden bryts då ned snabbare än vad kroppen hinner bygga upp.

– Detta är ett enormt komplext system med olika signalsubstanser som i sin tur påverkas av hormoner i kroppen. Allt sammantaget gör att risken att drabbas av osteoporos är högre hos kvinnor, förklarar Linnea Malmgren.

Skelettets finurlighet

Även om många av oss associerar skelett med död, så är skelettet som bär oss i allra högsta grad en levande vävnad.

– Som tur är har skelettet en väldigt långsam omsättningshastighet, annars hade vi inte hållit ihop. Men det innebär också att det tar långt tid att testa behandlingar på skelettet. Om man ger patienter ett blodtrycksmedel kan man inom en veckas tid se effekt, men för att förebygga frakturer kan man behöva behandla upp till tre års tid för att få svar om det gör skillnad, säger Kristina Åkesson, professor i ortopedi vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.

”Flamingoterapi”

Det finns medicin och läkemedel som har god effekt vid osteoporos. Ett sätt att minska risken för fraktur är också att undvika fall från första början. Träning, kost och balanskoordination är tre exempel på friskfaktorer och man vet att risken att drabbas av sjukdomen ökar om man är rökare.

– Det är inte enbart bentätheten man ska stirra sig blind på. Ramlar man inte så får man inte en fallfraktur. Men man behöver därför arbeta på att minska fallrisken. Internationellt talar man om ”de-prescribing”, alltså att man plockar bort en del mediciner. Många äldre idag har ett flertal olika läkemedel som i sig, och tillsammans, kan öka risken att falla, säger Linnea Malmgren.

Kikar man in i Kristina Åkessons kontor kan man få se hur hon står på ett ben vid skrivbordet. Något hon gärna gör just för att träna balans och bygga starkare muskler och ben:

– Jag kallar det för flamingoterapi. Dra upp det ena benet och vik det likt hur en flamingo gör, högt upp mot knät. Att belasta skelettet och att träna sin balans är bra, och det är aldrig för sent. Vi tappar våra förmågor om vi inte utmanar dem!

Astronauter och mekanisk belastning

Astronauter som vistats lång tid i rymden utsätter inte sina skelett för särskilt hög belastning, något som ökar risken för svagare ben. För oss som håller oss på jorden är det lite enklare att stärka skelettet. Träning och fysisk aktivitet är ett sådant sätt, både belastningsträning och muskelträning. Våra muskler är en viktig stödfunktion för skelettet.

– Om våra ben utsätts för mekanisk belastning, som vid fysisk aktivitet, blir benet som bildas tätt och hållbart. Och det motsatta – liten fysisk aktivitet ger mindre nybildning av ben, säger Linnea Malmgren.

Går det att maxa skelett och bentäthet? Forskargruppen har följt en grupp 25-åringar från Malmö under tio års tid, och ska fortsätta att följa dem ytterligare tio år framåt för att upptäcka faktorer som påverkar.

– Vi har bland annat sett att de som svarade ”ja” på frågan om de tyckte att det var roligt i gymnastiken, hade bättre bentäthet än de som svarade nej. Det tolkar vi som att även den tidiga träningen, att tidigt ha en aktiv livsstil, gör skillnad, konstaterar Kristina Åkesson.

Skörheten säger mer än åldern

I en annan studie följde forskarna drygt 1000 75-åriga kvinnor över en tioårsperiod. Det ledde till att de alltmer talar om begreppet skörhet, vilket kan förklaras som ett tillstånd av accelererat biologisk åldrande.

– Även om skelettet börjar urkalkas vid 50-årsåldern vet vi att frakturerna brukar börja märkas vid 75-årsåldern. Samtidigt finns det personer i hög ålder som inte alls är sköra. Här försöker vi med forskningen förklara faktorer som påverkar, genom att studera detta på molekylär nivå, säger Kristina Åkesson.

D-vitaminet då, hur bra hjälper det bentätheten?

–  Det där har varit något av en oändlig fråga de senaste 20 åren…. D-vitamin är nödvändigt för skelettet och för många av våra andra organ. Vi ser att ju äldre och skörare en person är, desto lägre D-vitaminhalt uppmäter vi. Här finns också kopplingar till frakturer och låg bentäthet. Men det finns inte några interventionsstudier som visar att det hjälper att ta D-vitamin förebyggande. Har man däremot brist på D-vitamin ska man ta det enligt ordination från vården, konstaterar Kristina Åkesson.

Text och foto: Tove Smeds

Artikeln är tidigare publicerad som nyhet från Lunds universitet