Sprutbytet i Malmö startade för 35 år sedan och var då ett kontroversiellt projekt. Fram till 2006 var det förbjudet i svensk lag att bedriva sprutbyte på andra orter än Lund och Malmö. Men forskningen kring smittspridning talar sitt tydliga språk och idag finns sprutbyte på ett flertal platser i Sverige. Här erbjuds en svårnådd grupp behandling och på sikt en drogfri tillvaro.
Klockan är tio på måndag förmiddag och sprutbytet i Malmö har varit öppet sedan en timme tillbaka. I väntrummet sitter Anette och väntar på att få komma in och byta sina använda sprutor till nya sterila. Hon tas emot av sjuksköterskan Josefin Berg och uppger för henne hur många injektionsverktyg hon har med sig idag. Antalet anpassas efter hennes behov och drogsort. Men det blir inte bara prat om sprutor och kanyler, utan även om hur helgen varit, om det är något som är speciellt besvärligt just nu eller om Anette har behov av att träffa en läkare.
– För många som injicerar droger, är sprutbytet ett av få ställen där de har någon typ av kontinuitet och får träffa samma personer vecka efter vecka. Vi lär känna de som kommer hit, får en uppfattning om hur deras dagsform är och blir en medmänniska som de får förtroende för, säger Josefin Berg, sjuksköterska på sprutbyteskliniken i Malmö.
I höst firar sprutbytet i Malmö 35 års-jubileum. Ursprungligen var syftet sprutbytet främst att förhindra spridning av hiv. Idag har verksamheten växt och inbegriper även vaccination mot hepatit A, B och covid-19. Besökarna har också möjlighet att träffa läkare, sjuksköterska, barnmorska och kurator.
– Eftersom det är olagligt att injicera droger, är det många som inte vågar söka vård när de behöver. Det handlar om stigma, att vara rädd för att inte bli lyssnad på, men även svårigheter att navigera i det svenska vårdsystemet och att infinna sig på bestämda tider. Den ”äldre” generationen droganvändare är 35-40 år, har därför sämre hälsa än drogfria 70-åringar, säger Josefin Berg.
Runt 600 personer besöker sprutbytet varje år vid totalt 7000 tillfällen. Främst är det personer i 35-40-årsåldern varav hälften främst injicerar amfetamin. Marianne Alanko Blomé är infektionsläkare och enhetsansvarig läkare för Sprutbytet vid Sus, Malmö samt forskare vid Lunds universitet. Hon tycker att en av de största vinsterna med sprutbytet är att det nu finns en trygg plats där en svårnådd grupp kan erbjudas behandling och på sikt en drogfri tillvaro:
– Fram till 2006 var det förbjudet i svensk lag att bedriva sprutbyte på andra orter än Lund och Malmö. Men i takt med att mer och mer forskning presenterats om effekterna på smittspridning och möjligheterna till vårdkontakt, har den ursprungliga kritiken om att sprutbytet ger signaler till acceptans av droganvändande lagt sig, säger hon.
Efter en lagändring har nu fler sprutbyten kunnat öppnas och idag finns ett nationellt samarbetsnätverk mellan sprutbyten, samt ett gediget stöd från Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen med flera.
Kamp mot hepatit C
Runt 80 procent av besökarna, har antikroppar mot hepatit C och 40 procent en pågående infektion. Av WHO har virussjukdomen definierats som en globalt folkhälsohot:
– Hepatit C ger sällan symtom i början, utan det kan gå lång tid innan diagnosen ställs och då kan man ha hunnit föra smittan vidare. Sedan några år tillbaka erbjuder vi behandling för hepatit C på plats och hoppas därför på att kunna begränsa och förhoppningsvis stoppa spridningen av viruset, säger Marianne Alanko Blomé.
Hennes avhandling (2016) visade att hiv-spridningen förblivit mycket låg och att hepatit B stoppats genom vaccination. Dock har problemet med en omfattande förekomst av hepatit C kvarstått. 2018 påbörjade därför Marianne Alanko Blomé och hennes forskarkollegor ett pilotprojekt med sprutbytesdeltagare som smittats med hepatit C. Av dessa fullföljde 94 procent behandlingen och samtliga följs nu upp under en femårsperiod, för att upptäcka och behandla eventuella reinfekterade.
Forskningsprojekt om naloxon
Även om Skåne ligger i framkant när det gäller smittprevention, har Sverige högst narkotikarelaterad dödlighet i Europa. Vi är även ett av de länder som har strängast narkotikapolitik. Katja Troberg, är doktorand vid Lunds universitet, forskningssjuksköterska samt samordnare för naloxonprogrammet – som tillgängliggör motgift för personer som riskerar att drabbas av opioidöverdos. Parallellt pågår ett forskningsprojekt vars primära uppdrag är att undersöka effekten av utbildning och utdelning av naloxon i regionen.
– Tanken är att höja medvetenheten om överdos och sänka dödligheten. De som besöker sprutbytet får erbjudande om utbildning och ett litet motgifts-kit att ta med sig, säger Katja Troberg.
Den lilla röda tygväska som innehåller motgiftet i form av nässpray, har även implementerats på 47 olika enheter i Skåne, där sjuksköterskor och annan vårdpersonal utbildats. Under de senaste fyra åren har naloxon använts vid nära 700 tillfällen för att häva opioidöverdoser. Det ger en känsla att man äntligen kan ingripa direkt när någon drabbas, menar Katja Troberg.
Även om hon ser att dödligheten har fått en smärre nedgång i Skåne, finns det många faktorer som påverkar narkotikadödligheten och därför är det ännu för tidigt att kunna dra några slutsatser av forskningsprojektet.
– Även om det är en mindre andel av överdoserna som leder till dödsfall, är skador till följd av överdos vanligen förekommande och kan leda till försämrad livskvalitet. Om man kan ingripa och minska risken för skador och död, är mycket vunnet.
Läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende
En annan del i Katja Trobergs avhandlingsarbete, är en treårsuppföljning av de som går på läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende. I snitt hade de som ingick i studien injicerat heroin 17 år. Tidigare skulle alla som ingick i programmet först läggas in och avgiftas. Väntetiden kunde vara flera år och om personen tog ett återfall och skrevs ut, fick denne inte söka hjälp igen förrän efter tre månader. Följden blev en flaskhals som innebar hög dödlighet. Genom att fråga patienterna direkt på sprutbytet om de ville vara med i programmet, blev rekryteringen och tidsaspekten helt annorlunda. Efter tre år i metadonbehandling visar den preliminära uppföljningen att över hälften är kvar i programmet, vilket räknas som hög andel.
– Sverige har traditionellt präglats av ett regelverk som medfört höga trösklar in i behandling och låga trösklar ut. Sjukvården måste kunna erbjuda individer som lider av beroendesjukdom insatser som reducerar skador till följd av denna sjukvård, utan att vare sig döma eller stigmatisera den enskilde personen, avslutar Katja Troberg.
Katja Troberg disputerar 25 november med avhandlingen ”Effective treatment in patients with opioid use disorder – Prevention of somatic disease, overdose morbidity and mortality in a high-risk population.”
Text: ÅSA HANSDOTTER
Artikeln är tidigare publicerad som nyhet från Lunds universitet