Hur spännande är spott? Oändligt spännande anser, två Lundaforskare som dyker djupt ner i spottets universum för att söka svar på varför sjukdomar i munhålan drabbar vissa. Svaret kan delvis finnas i spottet, i ett ämne som fungerar som kroppens väktare och helt egna antibiotika.

Spott är ofta förknippat med något orent, ändå är spottet en mycket intressant och komplex vätska. Det består mest av vatten, men innehåller också celler, antikroppar och bakteriedödande ämnen, som gör att spottet fyller många viktiga funktioner. En av de viktigaste är att skydda munnen från kemiska och mekaniska irritationer utifrån, samt skydda mot invaderande mikroorganismer.

Ju mer spott, desto bättre skydd

Spottets kvalitet kan skifta. Det kan bland annat bero på gener, rökning eller olika sjukdomstillstånd, och därmed skiftar också spottets skyddande effekt. Generellt gäller att ju mer spott som produceras i munnen, desto bättre är spottets kvalitet och skyddande förmåga. Spottet innehåller också filtrerat blod, alltså blod utan röda och vita blodkroppar, och på så sätt är spottet en spegel av det som är normalt eller avvikande i kroppen och det allmänna hälsotillståndet.

– Vi har valt att djupdyka i spottet och titta på en särskild komponent, det antimikrobiella ämnet LL-37, som kan fungera som kroppens egen väktare och kroppsegna antibiotika, förklarar Bengt- Olof Nilsson, professor i kärlfysiologi vid Lunds universitet, som tillsammans med doktoranden, tandläkaren Alexandra Aidoukovitch, vill förstå mer om hur ämnet är kopplat till hål i tänderna (karies) och tandlossning (parodontit).
Parodontit är en inflammatorisk sjukdom som liksom karies orsakar stort lidande för patienten och stora kostnader för samhället. Parodontit innebär en fortlöpande nedbrytning av benvävnaden runt tänderna som kan leda till tandlossning och tandförlust. I sin allvarliga form drabbar sjukdomen 10–15 procent av befolkningen.

– Vårt intresse riktas mot vårt kroppsegna försvar. Här är peptiden LL-37 av stort intresse eftersom den aktiverar och tillkallar immunceller till infektioner och för att döda bakterier. Den verkar alltså som kroppens egen väktare. Vi tror att LL-37, som vi funnit produceras av våra stora spottkörtlar i munnen, skyddar oss mot farliga mikroorganismer och tar bort skadade och infekterade celler i inflammationsområdet, förklarar Bengt-Olof Nilsson.

Samlar spott

Cellerna som finns i spottet fungerar som containrar för LL-37, och forskarna tror att LL-37 frisätts från cellerna spontant eller kanske när de utsätts för bakterier. Om man har lite LL-37 i sitt spott kan det indikera att man har lättare för att drabbas av munsjukdom. Forskarna genomför olika studier där de undersöker LL-37:s påverkan på sjukdomar i munnen. De samlar spott från frivilliga unga personer som kommer för en rutinundersökning till tandvårdskliniken där Alexandra Aidoukovitch har tillgång till ett forskningslabb. Därefter jämförs mängden LL-37 i spottet från personer som har hål i tänderna med spott från personer utan hål. Utöver detta arbetar duon även med att undersöka om de celler som förankrar tänder i käkbenet kan skyddas av LL-37 mot bakterier associerade med tandlossning.

– Vi arbetar utifrån flera olika hypoteser. Dels tror vi att LL-37 kan skydda tändernas förankringsceller från bakterier typiska för tandlossning, dels att personer med många hål i tänderna har låg halt av det skyddande LL-37 i spottet. Vi hoppas att kartläggningen av LL-37:s betydelse i munhålan kan leda till ett diagnostiskt verktyg för att identifiera riskpatienter, så att de kan få förebyggande vård tidigare. LL-37 i spott kan förhoppningsvis komma att bli ett enkelt sätt att bedöma framtida vårdbehov hos patienterna, avslutar Alexandra Aidoukovitch.

Av: AGATA GARPENLIND