Dyrkad, älskad, obesegrad och fruktad. Solens roll för människan har gjort tydliga avtryck inom konsthistorien.

Den har kittlat människans intresse och kreativitet i alla tider. Inte undra på att solen fått stå modell för många konstnärer under årens lopp.

– Solen är källan till allt liv och har fått tjäna som viktig symbol inom många religioner, säger Eva Tegner, docent och dermatolog med lång erfarenhet av solens effekter och bieffekter på huden. Hon har också ett stort intresse för konst.

Eva Tegner bläddrar bland de hundratals bilder på konstföremål av solen som hon genom åren samlat på sig. Här finns verk av Edward Munch, Vincent van Gogh, Joan Miró och Bror Hjort. Även skulpturer finns med. Som Trundholmsvagnen, även kallad Solvagnen, som hittades 1902 i en mosse på Själland i Danmark.

Kejsaren som ville skina som solen

Såväl primitiva stammar som högt utvecklade kulturer har haft solen i centrum. Soltecken (cirkeln, hjulet och svastikan) återkommer på många ställen, från Kinas bronsålderskärl till planteringar av buxbomshäckar i 1800-talets Skåne.

– Härskare som Egyptens faraoner, Perus inkas och Japans moderna kejsare, har identifierat sig med solen, eller sagt sig ha släktskap med den, berättar Eva Tegner.

Solens eviga gång över himlavalvet fascinerade tidigt människorna. I grekernas mytologiska värld var solen obesegrad, och drogs i en gyllene vagn av fyra hästar. I Indien byggde man soltempel och i Japan dyrkas fortfarande solgudinnan. Japan heter Nippon på japanska, vilket betyder ”solens ursprung”.

Eva Tegner visar en bild på en målning föreställande den franske kung Ludvig den XIV, han som fick smeknamnet Solkungen.

– Det berodde däremot inte på att han såg sig själv som solen, utan för att han spelade solen i en hovbalett, säger hon.

Fascinerad av hudtoner

Även i modern konst har solen en särpräglad ställning. I Frankrike uppstod på 1870-talet en inriktning inom målarkonsten som kom att benämnas impressionismen.

– Impressionismen sägs ha börjat med ett verk av Claude Monet, Impression, soleil levant, på svenska Soluppgång. Verket ställdes ut 1874 och var anledningen till att man kom att kalla Monet och hans konstnärsvänner för impressionisterna, säger Eva Tegner.

Men egentligen var det inte solen i konsten som först väckte Evas intresse. Som den hudläkare hon är kom hon att under sina museibesök reflektera över hur konsten har skildrat hudens pigmentering.

– Ofta skildrar konstnärer kvinnors hud som ljusare än männens. Skillnaden finns i verkligheten – kvinnan är ljusare än mannen – men är inte lika påtaglig som skildringarna i konstens värld, säger Eva Tegner.

Text: TOVE SMEDS