Ett nytt forskningsprojekt drar igång för att undersöka hur kvinnor med ärftlig risk för typ 2 diabetes svarar på olika sorters träning.
Forskningsfonden World Village of Women Sports i Malmö anslår nu en halv miljon kronor med intentionen att det ska bli ytterligare tre miljoner. Forskningen ska utföras på Lunds universitets Diabetescenter.
Typ 2 diabetes har starka ärftliga inslag, finns sjukdomen i familjen är risken tre gånger högre att insjukna än om den inte gör det och idag finns det ungefär en halv miljon diabetiker i Sverige.
Vilken träning är bäst
– Vi vet att en bra livsstil, inklusive fysisk aktivitet, är en av de viktigaste faktorerna för att förhindra ett insjuknande när man har en ärftlig belastning. Men vi vet inte vilken typ av träning som är mest effektiv för den här gruppen. Det är det vi ska försöka ta reda på, säger Ola Hansson, en av ledarna för forskningsprojektet.
Tre gånger i veckan
90 friska kvinnor i åldrarna 25 till 40 år ska rekryteras, hälften av dem med diabetes i familjen, hälften utan. De ska delas in i tre grupper. En kontrollgrupp, en som under tolv veckor tre gånger i veckan ska träna intensivt i 20 minuter och en grupp som tränar lågintensivt i ungefär en timme.
– Tanken är de båda träningspassen ska innebära samma mängd arbete. Det är bara intensiteten som skiljer dem åt, säger Ola Hansson.
Flexibel ämnesomsättning
Före och efter träningspassen tar forskarna prover. Bland dem muskelbiopsier och mäter också den metabola flexibiliteten, det vill säga flexibel ämnesomsättning.
En person med stor flexibilitet bränner fett vid fasta och kolhydrater efter en måltid. Personer med låg flexibilitet har sämre förmåga att skifta ämnesomsättning.
– Det är känt att diabetespatienter har nedsatt metabol flexibilitet och en nedsatt grundläggande omsättning, konstaterar Ola Hansson.
Vad händer i muskelcellen
Också genanalyser ska utföras för att undersöka vilka gener som är aktiva före respektive efter träningspasset, exempelvis gener som är associerade med sämre insulineffekt i muskelcellerna, så kallad insulinresistens.
– Vi ska bestämma vad som händer i muskelcellen på en molekylär nivå beroende på ärftlighet för diabetes och beroende på träningsform, säger Ola Hansson.
Molekylära skillnader
Målet med projektet är att ta reda på om en familjehistoria för typ 2 diabetes innebär minskad metabol flexibilitet, om olika typ av träning har olika effekter på ämnesomsättingen och om molekylära skillnader kan förklara skillnaderna.
– Forskningen kommer på sikt att ge oss mer kunskap om hur alla de kvinnor som har risk att insjukna i typ 2 diabetes ska träna för att minska risken, hur intensiv träningen ska vara, hur ofta de ska träna och hur länge, säger Ola Hansson.
Text: TORD AJANKI
Nyhet från diabetesportalen.se och Lunds universitet, 4 juni 2012