Varje år drabbas cirka 10 000 män av prostatacancer, som är en av Sveriges vanligaste cancerformer. Att den sexuella förmågan påverkas av de behandlingar man behöver genomgå är en känd biverkning. Det pågår mycket forskning för att utveckla tekniker och behandlingar som gör att männen ska påverkas så lite så möjligt.

Prostatacancer delas upp i tre olika grupper baserat på hur allvarlig den bedöms vara. Bedömningen görs utifrån ett vävnadsprov från prostatakörteln. Den minst allvarliga typen av prostatacancer innebär att den är begränsad till prostatakörteln och bedöms inte sprida sig. Den patientgruppen behöver ingen behandling utan följs upp regelbundet för att se att cancern inte utvecklas.

– Det går inte att påstå att den gruppen är helt utan problem när det gäller förmågan till att få erektion, eftersom det också har med psykisk balans att göra. Har man fått en cancerdiagnos är det inte ovanligt att man går och bär på en oro som kan påverka förmågan till erektion, säger Anders Bjartell, professor i urologi vid Lunds universitet och överläkare på Skånes universitetssjukhus.

Ålder och potensförmåga före operation

Nästa typ av prostatacancer är den som bedöms kunna botas med behandling. De behandlingar som står till buds är operation eller strålbehandling. Båda anses vara likvärdiga för att bota cancern. Risken med operation är att de blodkärl och nerver som löper på varsin sida om prostatakörteln påverkas. Om cancern sitter nära ytan av prostatan är det risk att nerver och blodkärl måste tas bort helt eller delvis vid operationen. Hur allvarliga erektionsproblemen blir beror på hur operationen utförs. Andra faktorer som har stor betydelse är ålder och inte minst potensförmågan före operationen.

– Potensbesvär finns också efter strålbehandling men istället för den omedelbara påverkan som sker efter en operation kan problemen komma något år efter strålbehandlingen. Det som händer är att ärrvävnad bildas som ett resultat av strålbehandlingen. Ärrbildningen påverkar blodkärl och nerver längs prostatans yta och orsakar då motsvarande erektionsproblem som vid operation, påpekar Anders Bjartell.

Sexuell förmåga är en kombination av fysisk förmåga och psykisk balans, säger Anders Bjartell.

”Träna” svällkropparna

Det finns flera olika hjälpmedel att få och man kan som patient prova sig fram till det som passar bäst (se faktaruta). Redan vid utskrivning efter operationen erbjuds patienten så kallad rehabilitering av potensen, i form av tabletter som ökar blodflödet till penis och som påskyndar att potensen kan återställas. Det är viktigt att stimulera erektionen för att ”träna” svällkropparna så de inte blir inaktiva alltför länge.

Den typ av prostatacancer som är spridd till andra delar av kroppen (metastaserad) är den som är mest problematisk med avseende på sexuell förmåga. I det här fallet består behandlingen av hormoner som stänger av testosteronproduktionen i testiklarna. Behandlingen medför nästan alltid att sexualdriften försvagas eller försvinner. Till en början kan patienten ha kvar en viss lust och förmåga till erektion men efterhand som behandlingen fortsätter blir potensen allt sämre.

När lusten försvinner

Det går dock att framkalla erektion med hjälp av salva eller injektion direkt i svällkropparna men det blir mer mekaniskt återställande av potensen medan lusten att ha sex är begränsad.

– Jag har haft samtal med kvinnor som berättar att de upplever att de inte längre har en man utan mer en väninna. Män berättar att de använder hjälpmedel för sin partners skull, trots att de själva inte alls vill. Det kan uppstå en situation som kan bli mycket jobbig för båda parter. De flesta som kommer så här långt börjar dock värdesätta andra saker i livet. Men för många, både patienten och hans partner, kan det vara en mycket stor sorg, berättar Martin Hyleborg som är sjuksköterska och arbetar med erektionsrehabilitering på Skånes universitetssjukhus i Malmö.

Fundera på vad som är viktigt

Det är viktigt att varje patient funderar igenom vad som är viktigt och diskuterar det med sin behandlande läkare och får en tydlig bild av vilka möjligheter som finns till att bibehålla eller återfå potensen. Vissa resonerar att det viktigaste är att cancern är borta och bryr sig inte om eventuell impotens medan andra resonerar tvärtom. Ungefär 6–8 veckor efter operation kommer patienterna på återbesök och då diskuteras också potensförmågan.

Alla patienter som har önskemål om ytterligare hjälp med potensrehabilitering erbjuds kontakt med en specialutbildad sjuksköterska på urologmottagningen. En del patienter väljer att ta det stegvis och börjar med tabletter för att sen gå vidare om det inte skulle fungera. Andra vill ha allt på en gång för att prova själva hemma. Det är viktigt att komma ihåg att det tar tid, ibland upp till två eller tre år, och ”träning” hjälper.

Text: EVA BLOMGREN

Foto: Roger Lundholm