Det finns idag mer än 7 000 olika sällsynta diagnoser. Tillsammans är det nästan en halv miljon människor i Sverige som lever med en sådan diagnos – lika många som lever med cancer. Symtomen är svåra att tolka och kunskaperna inom vården låg. Men nu har tekniken med analys av hela arvsmassan gjort det möjligt att med ett enda blodprov kunna fastställa rätt diagnos.
En sällsynt diagnos berör högst fem personer på 10 000 invånare. Mer än hälften av dessa sällsynta sjukdomar är av neurologisk art. De flesta har hört talas om Parkinson, MS och stroke – kända neurologiska sjukdomar som det bedrivs mycket forskning kring. Men ataxi, spinal muskelatrofi och komplex dystoni är mer okända tillstånd där det ofta krävs högspecialiserad utredning för att ställa rätt diagnos.
– Patienter med en sällsynt sjukdom kan ha olika symtom och har ofta kontakt med olika vårdinstanser utan att få veta vad de lider av. Tillsammans utgör de här patienterna en stor grupp där förutsättningen att få en exakt diagnos hittills har varit ganska dålig, säger Andreas Puschmann, överläkare vid Skånes universitetssjukhus, Lund och docent i neurologi vid Lunds universitet.
Drabbar ofta unga
Neurologiska sjukdomar drabbar ofta unga vuxna och leder inte sällan till svåra progressiva symtom och betydande funktionsnedsättningar. Över 70 procent av alla sällsynta hälsotillstånd är medfödda. Eftersom var och en av sjukdomarna är så sällsynt, sker utredningen med fördel vid specialiserade enheter. Ovanliga symtomkombinationer är svåra att tolka och det behövs ofta genetiska utredningar för att kunna ställa rätt diagnos – något som tidigare varit både omständligt och kostsamt.
– Några av dessa ovanliga neurologiska sjukdomar kan behandlas framgångsrikt när diagnosen har kunnat ställas. För de flesta av dessa sjukdomar finns ännu ingen behandling, men utvecklingen går snabbt framåt. Att kunna kartlägga vilka gener som är påverkade och se vilka symptom som hänger ihop med sjukdomen, är en förutsättning för att förstå hur den uppstår och för att få fram nya terapier.
Generna kan bära på svaret
Nästa generationens sekvenseringsteknologi (NGS) innebär att man i ett enda blodprov kan analysera en individs alla 20 000 gener samtidigt. På så sätt kan man idag diagnostisera upp till hälften alla av patienter med ovanliga och komplexa neurologiska sjukdomar, där mer traditionella undersökningsmetoder misslyckats.
– Vi träffar patienten och sammanställer kliniska symtom tillsammans med information om släktens sjukdomshistoria, tar blodprov och kör NGS-analyser. Vissa genförändringar är ännu inte kända och då jämför vi friska med sjuka familjemedlemmar för att se om vi hittar nya gener. Vi beskriver mycket sällsynta subtyper av dessa sjukdomar för att bidra till ökad kunskap.
Resultaten matas in i en ny databas som ska bli ett verktyg för neurogenetisk forskning, eftersom det behövs ett stort patientunderlag för att driva forskningen framåt. Tillgängligheten av medicinsk information innebär även att sjukvården får utökade sätt att diagnostisera sällsynta tillstånd och förbättrar omhändertagandet av patienter som dels kan få mer information om sin sjukdom och i slutänden bättre behandlingsmöjligheter.
– För de flesta patienter innebär det en stor lättnad att få veta vad deras sjukdomen heter och vad den kan leda till. Var och en av dessa tillstånd är ovanliga, men tillsammans utgör de en stor grupp av människor med mycket allvarliga sjukdomar där forskning kan göra enorm nytta, avslutar Andreas Puschmann.
Text: ÅSA HANSDOTTER
Artikeln är tidigare publicerad som nyhet från Lunds universitet
Fakta NGS, next generation sequencing
Next generation sequencing, NGS, är en metod som gör det möjligt att mycket snabbt kunna sekvensera stora mängder DNA. Med sekvensera menas att bestämma den genetiska koden, att ta reda på ordningen av ”bokstäverna” (nukleotiderna) i DNA:t.
Allt börjar med ett biologiskt material, till exempel ett blodprov. Provet består av många kopior av samma arvsmassa som renas fram. Därefter går metoden ut på att man slumpmässigt delar sönder dessa kopior i mindre bitar som alla sedan sekvenseras på samma gång. Detta ger upphov till en uppsjö av mindre sekvenser som delvis överlappar varandra. Med hjälp av datorkraft pusslas överlappande sekvenser sedan ihop till den kompletta DNA-sekvensen.
1. Biologiskt material, t.ex. ett blodprov; 2. Hela arvsmassan, genomet, renas fram. Provet består av många kopior av samma genom; 3. Genomet hackas slumpmässigt i mindre bitar av DNA; 4. De mindre bitarna av genomet sekvensbestäms parallellt på samma gång; 5. Med hjälp av datorkraft pusslas sedan överlappande sekvenser ihop till genomets kompletta DNA sekvens. Illustration: Catrin Jakobsson