Många faktorer bidrar till att bromsa eller uppmuntra användandet av hjälpmedel som exempelvis rollatorer. Det kan gälla allt från trendig design till hur sjukvården fördelar hjälpmedlen, bemötandet i bussen, höga trottoarkanter, brist på bänkar eller hur individen själv bedömer sin fysiska rörlighet.

– Med denna kunskap kan vi bättre planera för äldres behov av stöd i vardagen och hjälpa dem till ett aktivare liv. Det handlar om ett förebyggande folkhälsoarbete som kan sänka samhällets kostnader, säger arbetsterapeuten Marianne Kylberg.

Det finns idag massor av hjälpmedel som ska underlätta vardagen för äldre. Till de vanligaste hör så kallade gånghjälpmedel och hjälpmedel för personlig vård. Exempelvis käppar, rollatorer, duschpallar eller anpassade toasitsar.

Stärker oberoende och välmående

Tidigare forskning har visat att dessa hjälpmedel är betydelsefulla för att kunna utföra vardagens sysslor och leva ett aktivt liv. Ett aktivt liv på äldre dar gynnar inte enbart hälsan. Det stärker även känslan av välmående, oberoende, självförtroende och trygghet. Genom att använda en duschpall kan till exempel personer med nedsatt balans klara sig utan hjälp. En rollator kan utgöra det stöd som behövs för att kunna eller våga ta en promenad, göra sina inköp eller besöka vänner.

– Därför är det viktigt att kartlägga vilka faktorer som påverkar användningen av olika hjälpmedel, säger Marianne Kylberg.

Hennes avhandling tar sig an denna kartläggning. Resultaten bygger till stor del på data från den europeiska forskningsdatabasen ENABLE-AGE (se faktaruta). En delstudie omfattar 154 svenskar i åldern 80-89 år som följts upp under sex år. Två faktorer stack ut när det gällde vem som skaffat sig gånghjälpmedel under sexårsperioden.

Den ena var om det fanns många hinder i utomhusmiljön där personen bodde. Exempelvis höga trottoarkanter, ojämna gångvägar eller brist på bänkar. Den andra var hur individen bedömde sin fysiska rörlighet.

– Studien visar vikten av att uppmärksamma hinder i utemiljön och lyssna till äldres uppfattning om den egna fysiska rörligheten. Resultaten pekar också på hur betydelsefullt det är med samarbete mellan olika professioner och verksamheter för att skapa förutsättningar för äldre att utföra aktiviteter i vardagen som till exempel att gå och handla eller besöka vänner, säger Marianne Kylberg.

Utbildningsnivå spelade ingen roll

Hon undersökte även andra faktorer som utbildningsnivå, typ av boende och tidigare yrke. Men dessa hade ingen inverkan på användningen av hjälpmedel.

– Inte heller inkomst spelade någon roll. Men då är det viktigt att betänka att dessa personer har fått sina rollatorer och käppar i en tid när det inte fanns några kostnader, eller i alla fall mycket låga kostnader, förenade med utprovning av gånghjälpmedel. Idag läggs ett allt större ansvar för inköp av hjälpmedel på den enskilda individen, poängterar Marianne Kylberg.

Genom ENABLE-AGE har hon även fått tillgång till data från Lettland. Ett material som kompletterats med intervjuer både i Sverige och i Lettland. Intervjuerna har inte enbart gällt de äldre själva. Utan även verksamhetschefer, personer med ansvar för lagstiftning och regelverk eller som arbetar praktiskt med förskrivning av hjälpmedel, till exempel arbetsterapeuter. I båda länderna växer den privata marknaden och därför gjordes även intervjuer med inköpare och försäljare i hjälpmedelsbutiker.

– Gemensamt för de bägge länderna var trenden att individens ansvar för att själv köpa och finansiera sina hjälpmedel ökar. Ett ansvar som också förväntas växa ytterligare i framtiden, säger Marianne Kylberg.

Vill välja själva

I Sverige kopplades detta inte enbart ihop med minskade samhällsresurser. Utan även med en större vilja hos äldre att själva välja ut vilka produkter de ville använda.

– Jag intervjuade en kvinna på ett svenskt varuhus för hjälpmedel som berättade att folk är väldigt medvetna. Till exempel köper man flera käppar. Käppen ska matcha kappan och är det bröllop vill man kanske ha något glittrigare.

Funktionen är också viktig. Ett krav kan till exempel vara att rollatorn ska ha en sits att sitta på och gå att fälla ihop och få in i bagageluckan. Det är alltså många faktorer som påverkar om äldre människor använder gånghjälpmedel eller inte.

Marianne Kylbergs kartläggning sätter – förutom upplevelsen av den egna rörligheten, en tillgänglig utomhusmiljö och hjälpmedlens design och funktion – även fingret på ett antal andra betydelsefulla komponenter som bromsar eller uppmuntrar användandet. Kollektivtrafiken måste till exempel vara tillgänglig. Väder och vind spelar också in. Dessutom är det sociala stödet viktigt.  Vänner som äger en bil och kan lyfta in rollatorn i bakluckan. Eller att bli respektfullt bemött på bussen.

Avhandlingen tittar även närmare på hur hjälpmedelsförsörjningen ser ut i Lettland och i Sverige. Det är också en faktor som påverkar de äldres möjlighet att få tillgång till och använda olika hjälpmedel.

– Det visade sig att regelverket i Lettland var mer detaljerat gällande vilka hjälpmedel som kunde förskrivas. Det fokuserar specifikt på barn och yrkesverksamma för att underlätta möjligheten till studier och arbete.  I Sverige styrde individens behov tilldelningen, snarare än typ av hjälpmedel och individens ålder, säger Marianne Kylberg.

Ingen prioriterad grupp

Äldre letter utgjorde med andra ord ingen prioriterad grupp. Förutsättningarna skiljer sig dock mycket åt, inte minst ekonomiskt, mellan Sverige och Lettland. Därför är det svårt att göra jämförelser, framhåller Marianne Kylberg. Den låga bostadsstandarden i Lettland kan till exempel innebära att en rollator inte är till någon hjälp.

– I Lettland svarade tolv procent att de i princip aldrig var utomhus. I Sverige var den siffran en halv procent. Så i Lettland är de äldre bundna till hemmet på ett annat sätt och det har naturligtvis konsekvenser för det aktiva åldrandet, säger Marianne Kylberg.

Den vanligaste fritidsaktiviteten i båda länderna var dock någon form av fysisk utomhusaktivitet. Promenader låg i topp, både bland de lettiska och svenska deltagarna. Därefter angav letterna aktiviteter som gravvård och bär- och svampplockning. Svenskarna ägnade sig istället åt utflykter och sportaktiviteter.

De lettiska deltagarna angav fler sysslor knutna till vänskap och organiserade sociala organisationer än de svenska. Svenskarna angav däremot fler rekreativa aktiviteter. Till exempel att gå på danskurs eller sjunga i kör.

– Mina resultat visar att samhällsinsatser och faktorer i den sociala och fysiska miljön påverkar om äldre väljer att använda, och har möjlighet att använda, hjälpmedel. För att ge äldre lika möjligheter till aktivitet och delaktighet är det därför viktigt med en effektiv organisation av sjukvård och omsorg i förhållande till förskrivningen av hjälpmedel. Även tillgängligheten i utomhusmiljön är viktig och behöver lyftas fram, sammanfattar Marianne Kylberg.

Text: ERIK SKOGH

Nyhet från CASE vid Medicinska fakulteten, Lunds universitet, 27 november 2014