– Det är inte många forskare som har så goda möjligheter att skrämma upp stora grupper av människor som vi epidemiologer, säger Jonas Manjer med glimten i ögat.

Han är professor i kirurgi vid Lunds universitet, bröstkirurg vid Skånes universitetssjukhus i Malmö och forskar med hjälp av epidemiologiska metoder bland annat på hur olika faktorer påverkar aggressiviteten och överlevnaden i bröstcancer. Med vad är epidemiologi och hur jobbar en epidemiolog?

Självklart är inte syftet att skrämma upp människor. Istället handlar det ytterst om att skaffa sig kunskap för att kunna sätta in förebyggande åtgärder. Inom epidemiologi studerar man sjukdomars utbredning i befolkningen, sätter siffror på faran och studerar vilka faktorer som orsakar och påverkar sjukdomsförloppen. Det kan röra sig både om genetiska faktorer, levnadsvanor och miljöfaktorer.

– Epidemiologi är ett sätt att se vem som blir sjuk och när. En del blir sjuka och andra inte och vi vill se vad som är skillnaden mellan dem, säger Jonas Manjer.

Ett vanligt tillvägagångssätt är att göra någon form av observationsstudie. Det innebär att forskarna bestämmer någon eller några riskfaktorer som de vill jämföra mot förekomsten av en viss sjukdom. Ett exempel skulle kunna vara att studera om rökning påverkar risken för magsäckscancer. Man väljer då ut en grupp rökare och en, för övrigt jämförbar, grupp icke-rökare. Om lika många drabbas av magsäckscancer i båda grupperna så kan man dra slutsatsen att rökning inte är en riskfaktor för just magsäckscancer. Om däremot fler drabbas i rökargruppen så ökar sannolikheten att rökning är en riskfaktor.

Alla samband är inte orsakssamband

Här får man dock se upp med skillnaden mellan statistiska samband respektive orsakssamband. Bara för att två företeelser samvarierar, d.v.s. att det finns ett statistiskt samband, behöver det inte betyda att den ena orsakar den andra. Ett klassiskt exempel som Jonas Manjer nämner är sambandet mellan gula fingrar och hög risk för lungcancer. Det är ett känt faktum att gula fingrar är betydligt vanligare bland dem som får lungcancer, att det finns ett statistiskt samband, men det hade varit helt fel att dra slutsatsen att gula fingrar orsakar lungcancer. Men gula fingrar är en missfärgning som orsakas av tjäran i cigaretter. Rökning, som också samvarierar med lungcancer, är en betydligt mer sannolik riskfaktor för lungcancer eftersom det också finns en mycket trovärdig biologisk förklaring för hur det kan gå till.

– Orsakssamband är oerhört svåra att komma åt i epidemiologiska studier, ofta kan vi bara uttala oss om hur sannolikt det är att en viss faktor orsakar en sjukdom. Det går aldrig att säga något utifrån en enda studie. Men om fynden upprepar sig i många olika studier och i olika befolkningar så kan vi bli mer och mer säkra på att det rör sig om ett orsakssamband. Exemplet med de gula fingrarna visar också hur viktigt det är att det finns biologiska mekanismer som förklarar ett möjligt orsakssamband.

En betydlig säkrare försöksuppställning hade varit att göra en så kallad randomiserad studie men de är inte alltid möjliga att genomföra. I fallet med rökning och magsäckscancer hade det inneburit att man hade fått tvinga en större grupp, kanske 10 000 personer, att röka i minst 10-15 år och jämfört dem mot en lika stor grupp som man förbjudit att röka. Det säger sig självt att det hade varit både praktiskt ogenomförbart, men framför allt etisk oacceptabelt.

– Därför är observationsstudier många gånger den bästa metoden som finns att tillgå. Då är så kallade prospektiva studier, då man följer en större grupp människor under lång tid, kanske 20-30 år, de mest värdefulla. Studiedeltagarna får svara på frågor om livsstil, det samlas in olika prover, t.ex. blodprover och därefter följer man vad som händer med deltagarnas hälsa allt eftersom tiden går. Vem utvecklar sjukdom, vem förblir frisk och kan man se några skillnader i livsstil, biologiska prover osv. mellan de friska och sjuka? Nackdelen med sådana studier är att de är dyra och det tar lång tid innan man börjar få resultat. Ett känt exempel från Skåne är Malmö Kost Cancer-studien.

Svårt att översätta till individnivå

Epidemiologi handlar alltså om att uppskatta risker på gruppnivå, men resultaten är svåra att översätta till individnivå. Även om man tillhör en viss riskgrupp så kan den enskilda individen ha en större eller mindre risk för en viss sjukdom än den totala gruppen, på grund av hur genetiken och miljön har samspelat just hos denna individ. Det är kanske naturligt att man vill överföra risken på sig själv men det går till exempel inte att ha hjärtinfarkt till 50 procent. Antingen får man hjärtinfarkt eller så får man det inte och så länge man inte har drabbats förblir det en ovisshet som man måste förhålla sig till. Däremot så kan man i fallet hjärtinfarkt vidta förebyggande åtgärder, som livsstilsändring eller medicinering, för att minska sin risk.

Det är uppenbart att det kan vara svårt för gemene man att tolka risker och det är forskarnas ansvar att kommunicera sina fynd på ett ansvarsfullt sätt. Jonas Manjer stötte själv på ett sådant problem under sitt avhandlingsarbete i början av 2000-talet. Han hade studerat sambanden mellan rökning och bröstcancer och hade då sett att kvinnor som rökte löpte en större risk att drabbas av en aggressiv form av bröstcancer än icke-rökare, men där fanns också ett känsligt fynd. Att kvinnor som valde att sluta röka ökade sin risk ytterligare jämfört med dem som fortsatte att röka. Det blev en pedagogisk utmaning för Jonas Manjer att formulera sig på ett balanserat sätt.

– Den lilla riskökningen som det innebar för just dessa kvinnor vägdes upp av en mycket större risk att dö i något annat, som till exempel lungcancer eller hjärtinfarkt, om man inte slutade röka. Jag fick var noga med att lyfta fram detta när jag rapporterade mina resultat.

Många studier måste bekräfta samma sak

Oavsett hur forskarna formulerar sig så utsätts vi då och då för olika hälsolarm. Men hur ska man förhålla sig till hälsolarmen, när kan man vifta bort dem och när ska man bli orolig? Finns det några goda råd?

– Bli inte upprörd över en enda studie, ta reda på om det finns andra liknande studier som visar samma sak. Finns det någon rimlig mekanism som kan förklara sambandet? Personligen vill jag ha minst 10-20 studier innan jag kan börja lita på dem! Jag litar inte ens på egna fynd om det är första gången. Om det gäller ett kostlarm, ta reda på om studien är gjord på människor eller om den kommer från ett djurförsök. Resultat från djur måste först kontrolleras på människor innan de blir användbara, säger Jonas Manjer.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ

Lyssna även på vår podd med Jonas Manjer