Sju av tio möjliga nya läkemedel som testas på människa faller bort på vägen till marknaden. Ett skäl är att de fungerat bra i djurförsök men inte ger lika goda resultat hos människor, som ju trots allt är annorlunda än möss och råttor.  

Lösningen – som också skulle spara många försöksdjurs liv – kan heta mikrodosering. 

Mikrodosering innebär att man ger en väldigt liten dos, bara en hundradel av den dos som är tänkt för en behandling. En så minimal dos påverkar med största sannolikhet inte alls försökspersonerna, men gör det ändå möjligt att spåra hur medlet fördelar sig i kroppen och hur det omsätts och utsöndras. 

– På så sätt skulle man kunna hoppa över merparten av djurförsöken och spara många försöksdjur. Man skulle i stället kunna börja med tester på människa omkring ett år tidigare än vid traditionell läkemedelsutveckling, säger Kristina Stenström och Sören Mattsson. 

Avancerade mätningar på atomnivå

Vid mikrodosering märker man det medel som ska studeras med en ofarlig mängd av något radioaktivt ämne. Sedan finns det två vägar att gå. Antingen följer man medlets fördelning i olika organ med en PET-kamera (positronemissionstomograf), eller så tar man prover på blod, urin och avföring för att studera hur medlet bryts ner i kroppen. 

De senare mätningarna görs med acceleratormasspektrometri i ett avancerat instrument som bl.a. finns i Lund och är ett av de få i sitt slag som används för medicinsk forskning. Instrumentet är så känsligt att det går att urskilja en enda atom av ett visst slag i t.ex. ett blodprov. 

– Det är en dramatisk förbättring av våra mätmetoder. Med sjukvårdens vanliga metoder kan vi följa vissa spårämnen i kroppen i tre–fyra dagar. Sedan har nivåerna sjunkit så lågt att de inte längre kan registreras. Med den här metoden har vi däremot kunnat följa samma ämnen i tre–fyra år! säger Sören Mattsson. 

Tidiga studier på människa

Det första steget i utvecklingen av ett nytt läkemedel är att välja ut en viss process i kroppen som är förknippad med någon sjukdom. 

Nästa steg är att hitta substanser som kan ingripa i den processen på lämpligt sätt. 

Därpå följer laboratoriefasen, då substansen testas i provrör och djurförsök för att undersöka om den är stabil, effektiv och ofarlig nog att gå vidare med. 

Först efter denna så kallade prekliniska fas kommer Fas 1 med de första försöken på människor. 

– Dagens laboratoriestudier kräver stora mängder substanser och stora mängder försöksdjur, och ger ändå inte alltid rättvisande resultat. Vi skulle därför vilja se mikrodosering som Fas 0 – ofarliga och värdefulla tidiga studier på människa, säger Kristina Stenström. 

Nya möjligheter med mikrodosering

Eftersom försöksdjur och människor ofta reagerar olika, så är problemet inte bara att ämnen som verkat bra i djurförsök kan misslyckas hos människor. Det omvända gäller också: ämnen som misslyckats i djurförsök kanske i själva verket hade gett det önskade resultatet hos människor. 

– Det kan finnas substanser som valts bort fast de skulle ha fungerat jättebra som läkemedel, säger Sören Mattsson. 

Han tänker sig att de bortsorterade substanserna kunde ges en ny chans genom att testas med mikrodosering. 

– Om man går igenom arkiv med nedlagda projekt skulle man kunna hitta intressanta molekyler. Det fanns ju trots allt en anledning till att man en gång velat testa just dessa substanser! 

Även mikrodoser kan förutsäga effekter

Men kan då mikrodoseringens minimala doser verkligen förutsäga hur ett visst medel kommer att fungera i praktiken? Inte alltid men oftast, verkar det. 

– Vi har deltagit i några av de studier som gjorts för att jämföra behandlingsdoser med mikrodoser. Man har då speciellt valt ut läkemedel som ansetts vara knepiga i det här sammanhanget. Av de totalt 25 läkemedel som studerats, så har mikrodoserna i 22 fall gett goda indikationer om hur de riktiga doserna uppträder i kroppen, säger Kristina Stenström. 

Eftersom mikrodosering anses vara helt ofarlig för försökspersonerna har metoden redan godkänts av läkemedelsverken både i Europa och USA. Läkemedelsindustrin är också försiktigt positiv. 

– Det behöver komma fram mindre, billigare och enklare tekniska mätsystem. Och så måste industrin vara beredd att ändra sina traditionella arbetssätt. Men båda förändringarna kommer nog med tiden. Det finns ju så mycket att vinna på att använda den här metoden, anser Sören Mattsson och Kristina Stenström. 

Text: INGELA BJÖRCK