Dagens behandlingar för att minska risken för återfall i hjärtinfarkt fokuserar på att behandla riskfaktorer för kärlskador. Men tänk om det också gick att reparera dem. Forskarna har hittat ett kroppseget protein som kan just det. Det öppnar för en ny typ av läkemedel som skulle komplettera dagens behandlingar och ytterligare minska antalet sjukdomsfall.
– Medellivslängden efter en hjärtinfarkt i början på 1980-talet var bara ett år, idag är den 14 år. Vi har blivit mycket bättre på att förebygga en andra hjärtinfarkt, mycket tack vare statiner och blodförtunnande behandlingar i kombination med akut PCI, det vill säga ballongvidgning, säger Jan Nilsson, professor vid Lunds universitet, med hjärt-kärlsjukdomar som specialitet, och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.
Dagens behandlingar är bra, menar Jan Nilsson, och de minskar risken för återfall hos ungefär hälften av patienterna men för den andra halvan är det inte tillräckligt.
– Det verkar som att vi har kommit till vägs ände med de befintliga behandlingarna och behöver hitta nya behandlingsmål för att ännu fler ska bli hjälpta.
Dagens behandlingar är främst riktade mot riskfaktorer så som höga blodfetter, högt blodtryck och typ 2-diabetes. Främsta orsaken till en hjärtinfarkt är en blodpropp som täpper till något av hjärtats kranskärl, vilket leder till syrebrist och skador på hjärtat. Proppar bildas oftast i anslutning till ett plack som spruckit, eller en kärlskada som kroppen tolkar som ett hål i kärlet som behöver täppas till. Blodet börjar koagulera i anslutning till skadan och det bildas proppar som kan täppa till direkt på stället eller åka i väg och täppa till längre bort.
Viktigt att stimulera reparationen
Alla riskfaktorer skadar både kärlen och placken. Riskfaktorerna ger skador på kärlens endotelceller, alltså de celler som täcker blodkärlens insida, vilket kan leda till ärrbildning och inflammation. Inflammationen bryter ner vävnaden och gör placken mer sköra.
– Inflammation är samtidigt ett svar på skada som ska sätta i gång en reparation. Det handlar om en balansgång mellan skadan och kärlets förmåga att reparera skadan. Om förmågan till reparation är god dämpas inflammationen, om den är dålig så ökar risken för att placket spricker, säger Jan Nilsson och fortsätter:
– Vi ställde oss därför frågan om vi kunde hitta sätt att stimulera reparationen, som ett komplement till de behandlingar som fokuserar på att minska skadan.
Omtvistat protein
Placental tillväxtfaktor (PIGF) är ett protein som ursprungligen isolerades från moderkakor, därav namnet, men som stimulerar kärltillväxt i hela kroppen. Proteinet har länge varit omtvistat då tidigare forskningsresultat tydde på att höga nivåer av proteinet ökade risken för hjärtinfarkt.
– Vi ville inte riktigt acceptera de slutsatserna eftersom det här proteinet har så många bra effekter, bland annat förmågan att reparera.
Den tidigare forskningen var i huvudsak baserad på försök i möss och några enstaka kliniska studier på patienter som visade på ett samband mellan höga nivåer av PIGF och ökad risk att drabbas av hjärtinfarkt. Jan Nilssons forskargrupp började i stället undersöka dess effekt på mänskliga kärlväggsceller och deras resultat visade på att PIGF hade skyddande effekter och stimulerade reparationssvaret. I ett annat försök där de utsatte odlade kärlväggsceller för stress, liknande den stress som kärlväggscellerna utsätts för av de olika riskfaktorerna, kunde de dessutom visa att cellerna svarade med att tillverka mer av PIGF.
Ny tolkning – nya insikter
– Våra resultat öppnar för en annan tolkning av de tidigare resultaten. PIGF ökar inte risken för hjärtinfarkt som man tidigare har trott. I stället visar våra resultat på att ju mer stressad kärlväggen är desto mer reparationsstimulerande PIGF tillverkar den för att åtgärda skadan. Men också desto större risk för hjärtinfarkt om reparationen inte lyckas.
I teorin skulle därför PIGF kunna vara en potentiell läkemedelskandidat men den här typen av proteinbaserade läkemedel tenderar att bli väldigt dyra, enligt Jan Nilsson. Men berättelsen slutar inte här. Av en slump, i samband med helt andra försök, upptäckte forskarna att en peptid* som stimulerade endotelceller hade effekter som var i princip identiska med PIGF.
– Peptider är mycket billigare att framställa vilket gör den här peptiden intressant som läkemedelskandidat. Fortsatta studier av flera peptider görs nu inom ramen för ett innovationsföretag men för att det ska leda till ett godkänt läkemedel krävs mer omfattande kliniska studier och då måste ett företag med större ekonomiska muskler ta över. Men vi hoppas att det så småningom kan leda till nya behandlingsmetoder som stärker kroppens egna reparationsprocesser och kan användas för patienter som inte blir tillräckligt hjälpta av dagens behandlingar, säger Jan Nilsson.
* Peptid är en molekyl som består av en kedja av aminosyror, precis som i ett protein men som är mycket kortare, oftast inte längre än 20-30 aminosyror långa.
Text: EVA BARTONEK ROXÅ
