Det är många som drar en lättnadens suck när provsvaret från screeningundersökningen inte visade några ”fynd” utan är normalt. Att på detta sätt söka efter sjukdomar – eller förstadier till sjukdomar – i symtomfria människor, har uppenbara fördelar: behandling kan sättas in i tidigt skede. Samtidigt finns det aspekter av screening som vi kanske inte tänker så ofta på.
I det här avsnittet tar vi bland annat upp vad som sker när någon får ett falskt positivt besked, alltså att provsvaret tyder på att personen har den eftersökta sjukdomen – men vid efterföljande undersökningar visar det sig inte stämma.
Christine Kumlien, professor vid Malmö universitet och sjuksköterska vid Skånes universitetssjukhus, har i sin forskning bland annat tittat på vad som sker med män som genomgår ultraljudsundersökning av kroppspulsådern för att hitta aneurysm som kan leda till brusten pulsåder.
Forskningen visar att pulsåderbråck drabbar män i betydligt större utsträckning än kvinnor. Tillståndet kan bli allvarligt om det brister och då går förloppet snabbt. Därför erbjuds män att genomgå en ultraljudsundersökning av buken då de fyllt 65 år, för att se om de har ett bråck på pulsådern.
Normalt är aorta ungefär 15 millimeter i diameter, men har man 30 millimeter räknas det som aneurysm. Däremot är det först vid stora bukaortaaneurysm, 55 millimeter eller högre, som behandling övervägs.
Hur påverkas de män som går från att vara frisk till att bli sjuk under en halvtimmes tid, men som inte behandlas utan istället får gå på uppföljningskontroller?
– Vi ser i forskningen att de har en minskad livskvalitet. Det går inte att dra slutsatserna att detta beror enbart på screeningen. Samtidigt var de generellt sett glada över diagnosen. De hade tillit till sjukvården och litade på att de blir bra omhändertagna där. Men vi såg också ett tydligt fokus på aortamåttet. En person hade 45 millimeter, han undrade då om han var 10 millimeter från döden?
Involvera patienterna mer
Christine Kumlien har också studerat psykosociala konsekvenser hos kvinnor som får falska positiva mammografisvar, alltså att man hittat en förändring som behöver utredas vidare.
– I provsvaret som kvinnorna fick framgår det tydligt att diagnosen bröstcancer inte är ställd – men vi såg en tydlig blockering hos kvinnorna som gjorde att de inte uppfattade den informationen. Många tolkade det som att de hade bröstcancer.
Hon menar att det ofta saknas en viktig del i hela screeningförloppet: erbjudandet om stöd när patienten har frågor.
– Vi har fina informationsblad och bra information på 1177 man kan läsa, men det är inte alltid så lätt att ta till sig informationen för alla personer. Vi har olika förmågor att ta till oss skriftlig och muntlig information och hälsoråd och det är sällan vi involverar patienterna när vi tar fram information. Vad vill de veta, vad behöver de veta? Här finns att göra, konstaterar Christine Kumlien.
TOVE SMEDS
Genrebild mammografi: istock.com/thomasandreas
Mer information om screeningprogram för vuxna
Screening för livmoderhalscancer
Livsviktig screening igång i vår
Debattartikel i Dagens Medicin av Christine Kumlien
Den polariserade debatten skymmer sikten
Vetenskapligt material