Textversion

2022-04-08 När sköldkörteln blir sjuk

 

Du lyssnar på en podd från Vetenskap och hälsa och idag kommer det att handla om sköldkörteln och dess sjukdomar. En liten fjärilsformad körtel som sitter på framsidan av halsen strax under struphuvudet och pumpar ut hormoner i kroppen i förhoppningsvis lagom takt.

 

Jag heter Jenny Loftrup och med mig i studion har jag Mikael Lantz som är både docent i endokrinologi vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus. Välkommen hit!

 

Mikael Lantz: Tack så mycket.

 

Jenny Loftrup: Hur skulle du beskriva sköldkörtelns roll i kroppen?

 

Mikael Lantz: Ja, alltså utan sköldkörteln överlever man inte. Alla barn i Sverige testas, så att man har produktion från sköldkörteln. Det görs genom ett stick i hälen och numera upptäcker man alla dem. Har man inte något hormon när man är väldigt liten så blir hjärnan skadad och man växer inte.

 

Så det har en väldigt stor betydelse för utvecklingen.

 

Jenny Loftrup: Och vilka processer är det i kroppen som sköldkörteln behövs för?

 

Mikael Lantz: Det är så här att det finns bara en typ av cell i kroppen som inte behöver sköldkörtelhormon. Det är röda blodkroppar, eftersom de inte har någon cellkärna.

Men alla andra celler som har en cellkärna behöver sköldkörtelhormon för att fungera på ett bra sätt.

 

Jenny Loftrup: Så den behövs för allting, med andra ord?

 

Mikael Lantz: Ja, allting kan gå dåligt om man saknar hormonet. Sen har man vissa lager så att man klarar sig ändå.

 

Jenny Loftrup: Ja. Men det är ämnesomsättning, kroppstemperatur…

 

Mikael Lantz: Ja och framförallt det här med förbränning och ämnesomsättning. Att det behövs för att upprätthålla konsumtion av proteiner, kolhydrater och annat.

 

Jenny Loftrup: Och om sköldkörteln inte fungerar som den ska. Det kan handla om underfunktion eller överfunktion, att den producerar för mycket, eller för lite hormoner. Hur hänger detta samman?

 

Mikael Lantz: Ska vi börja med för lite. Om man har för lite, kan man bli väldigt trött, det är väldigt ospecifikt. Man blir trött, frusen, man går upp i vikt. Det är något som sker ganska långsamt. Man kanske inte ens märker det själv just eftersom processerna är så långsamma.

 

Det omvända däremot, när man har för mycket. Då blir man varm, svettig, får hjärtklappning, tappar vikt. Många blir hungriga. De äter men de kan inte kompensera för detta ändå utan man tappar vikten. Det är processer som sker lite snabbare. Men även här kan det finnas under en längre tid.

 

Jenny Loftrup: Hur vanligt är det i Sverige att man har problem med sköldkörteln och behöver medicinera?

 

Mikael Lantz: Man kan ju se hur många i Sverige som behöver tillskott med sköldkörtelhormon och det är väl cirka fyrahundratusen. Det kan ju bero på att man primärt saknar hormon från sköldkörteln eller att man har fått behandling som gör att produktionen i sköldkörteln blir påverkad.

 

Delar man sedan upp det i under- och överfunktion, då är det så att överfunktion är inte lika vanligt. Då kanske man har någonstans runt 20 till 30 individer per hundratusen som insjuknar i detta.

 

Jenny Loftrup: Då är det väldigt mycket mer sällsynt än underfunktioner?

 

Mikael Lantz:  Ja, underfunktion är faktiskt tio gånger vanligare.

 

Jenny Loftrup: Så många som fyrahundratusen – det är en folksjukdom?

 

Mikael Lantz: Jaa, det beror på var man drar gränsen för folksjukdom. Det är väldigt många individer.

 

Jenny Loftrup: Ja det är vanligt och det är ungefär 70 % kvinnor som får detta. Varför får kvinnor oftare problem med sköldkörteln?

 

Mikael Lantz: Ja 70 till 80 % är kvinnor, både när det gäller över- och underfunktion och det känner man inte till egentligen.

 

Jenny Loftrup: Man vet inte varför?

 

Mikael Lantz: Nej, man tror det kan ha att göra med hormoner och sen kan det ha att göra med gener också som kvinnor bär, men som män inte bär. Men egentligen så vet man inte den orsaken och det gäller ju inte bara autoimmun sköldkörtelsjukdom. Det gäller ju många andra autoimmuna sjukdomar också, som är vanligare hos kvinnor.

 

Jenny Loftrup: Finns det en ökad risk att det bryter ut en sköldkörtelsjukdom för kvinnor, när man är i puberteten, eller efter man har varit gravid, eller vid klimakteriet?

 

Mikael Lantz: Ja det finns vissa riskfaktorer. Du har denna gen och dem kan du inte ändra på och sen händer någonting under livet. Du kan till exempel vara rökare, det ökar risken för autoimmun sköldkörtelsjukdom. Sen när man har fött barn då ökar också risken första året efteråt.

 

Sen har vi det här ospecifika med stress, vad är det egentligen? Men då handlar det mer om negativ stress, det kan också utlösa autoimmun sköldkörtelsjukdom.

Sen tog du upp det här med efter klimakteriet, då ökar också risken i alla fall för överfunktion.

 

Jenny Loftrup: …överfunktion – det är då man gick på högvarv och tappar i vikt?

 

Mikael Lantz: Ja.

 

Jenny Loftrup: Idag ska vi fokusera till att börja med, på det vanligaste felet med sköldkörteln, nämligen underfunktion, hypotyreos. Vad är det som händer inne i kroppen när man har underfunktion?

 

Mikael Lantz: Då saknar man hormonet och då stimuleras inte cellerna på vanligt sätt och sen kan ju olika vävnader vara olika känsliga för detta också. Så det händer väldigt många saker samtidigt.

 

Jenny Loftrup: Du sa innan att det var en långsam utveckling av sjukdomen. De första symptomen är diffusa, vad kan det vara för symptom?

 

Mikael Lantz: Ett vanligt symtom är trötthet och sen viktuppgång. Det finns många som önskar tappa vikt och går på gym och anstränger sig väldigt. Det är nästan omöjligt att tappa vikt om man har underfunktion i sköldkörteln. Där behöver inte felet var så stort för att det ska vara väldigt svårt att tappa vikt.

 

Jenny Loftrup: Och när tiden går och sjukdomen utvecklas, vilka symptom kommer då längre fram?

 

Mikael Lantz: Ja, det blir den här tröttheten, håglöshet, lite nedstämdhet. Man kanske inte vill så mycket. Man orkar inte så mycket och familjen kanske märker det till viss del. Kollegor på jobbet kan märka det också

 

Jenny Loftrup: Men att de här symptomen är ganska diffusa och kan bero på många olika orsaker. Gör det att det blir svårt att diagnostisera?

 

Mikael Lantz: Ja, det blir det ju, för att diagnosen ställs ju med laboratorieprov. Symtom på underfunktion kan ju vara många, men kan förklaras med annat också. Så på något vis så gäller det att man söker sjukvård och sen tar man ett blodprov.

 

Jenny Loftrup: Och då får man besked?

 

Mikael Lantz: Då får man en diagnos.

 

Jenny Loftrup: Varför kan man få den här underfunktionen?

 

Mikael Lantz: Den vanligaste orsaken till underfunktion är ju faktiskt att immunförsvaret förstör sköldkörteln. Det är att immunsystemet reagerar mot kroppsegen vävnad och då startas en process där cellerna i sköldkörteln långsamt förstörs.

 

Jenny Loftrup: Och vad finns det då för behandling?

 

Mikael Lantz: Det man hade önskat är att man skulle kunna bromsa den här processen, att påverka immunsystemet. Det är många som har försökt inte bara just med sköldkörtelsjukdom, utan det gäller ju även autoimmun diabetes. Men det finns faktiskt ingen behandling som bromsar immunsystemen vid sköldkörtelsjukdom.

 

Jenny Loftrup: Och om man hittade det. Då hade det varit ett Nobelpris kanske?

 

Mikael Lantz: Det tycker jag absolut. Det hade varit fantastiskt bra att man kan bevara det man har och är född med.

 

Jenny Loftrup: Men när man inte kan det, då finns det en medicin som heter Levaxin och den har man använt i 50 år.

 

Mikael Lantz: … man har använt den i många år ja.

 

Jenny Loftrup: Och den fungerar för de flesta?

 

Mikael Lantz: Ja, det du gör påverkar inte immunförsvaret i sig, utan du ersätter egentligen bara det som saknas. När processerna har börjat att funktionen går ner, då har man kanske lite egen produktion. Då kan det ibland vara lite svårare att ställa in dosen för att man behöver olika mycket olika perioder och det leder ofta till mer provtagning.

 

Om man genomgår operation, då tar man bort sköldkörteln helt och hållet och sen ger man en viss dos, kanske baserad på kroppsvikt.

 

Jenny Loftrup: Men varför tar man bort sköldkörteln?

 

Mikael Lantz: Ja det gör man ju inte primärt vid underfunktion, men man kan ju ta bort den till exempel för man har överfunktion i sköldkörteln, för att normalisera hormonnivåerna helt enkelt.

 

Sen kan man ju ta bort den för att man har cancer i sköldkörteln och då tar man bort hela också.

 

Jenny Loftrup: …och då måste man ersätta de här hormonerna på konstgjord väg?

 

Mikael Lantz: Ja

 

Jenny Loftrup: Att det är så många människor i Sverige som medicinerar och att det blir fler och fler, även män, som upptäcker och blir medvetna om att de har problem med sköldkörteln. Finns det någonting i vårt moderna samhälle som hänger samman med detta? Du pratade om stress innan?

 

Mikael Lantz: Ja stress är väldigt olika för olika personer, vad det är. Men det är det här med negativ stress.

 

Jenny Loftrup: Och vad är negativ stress?

 

Mikael Lantz: För mig är det om någon nära anhörig har dött till exempel inom ett år. Sen kan det också vara jobbet, man orkar inte med utan det blir för mycket helt enkelt.

 

Jenny Loftrup: Forskning har visat att de som lever med sköldkörtelsjukdom ofta har kraftigt sänkt livskvalitet.

 

Mikael Lantz: Jag skulle vilja säga att majoriteten har en god livskvalitet, när man har kunnat ställa in dosen på ett bra sätt.

 

Men i och med att det är så många individer i Sverige så räcker det ju att det är en liten andel som faktiskt har svårt med detta. Då kan de bli ganska många. Jag menar 1 % av fyrahundratusen det är ju ändå fyratusen individer. Det blir snabbt många personer och har de då sänkt livskvalitet så kan det få stor betydelse.

 

Jenny Loftrup: Och om man har fått bra värden med hjälp av Levaxin. Man har medicinerat men man mår ändå inte bra. Vad skulle du vilja säga till de patienterna? Ska man leta någon annanstans då?

 

Mikael Lantz: För det första så är det så att vi vet ju inte exakt från början vad just den patienten ska ha för hormonnivåer, för man är född med en viss nivå. Då hade man ju gärna velat ha ett sånt prov från före man blir sjuk. Men det har man ju aldrig. Så först får man prova sig fram och titta på om man mår man bättre inom olika delar av referensintervall.

 

Sen, som du var inne på, får man kanske försöka söka andra förklaringar. Det är väldigt lätt att man säger ”ja, men du har ju sköldkörtelsjukdom. Det är därför det inte går bra för dig. Det är därför det går dåligt”.

 

Jenny Loftrup: …att allt ska förklaras med den här diagnosen som du fick?

Det finns också patienter som vill prova mer obeforskade preparat, som till exempel torkad grissköldkörtel? Hur tänker du runt det?

 

Mikael Lantz: Ja, förr i tiden hade man ju inget annat. Då fick man använda svinsköldkörtelextrakt. Sen har utvecklingen gått framåt att man syntetiskt kan tillverka de här humana hormonerna som liknar dem som man har i kroppen. I forskning har det visat sig att de hormonerna, som heter T4 och T3 finns i en viss kombination. Båda de hormonerna finns förstås i svinsköldkörtelextrakt. Men det finns ingen studie ännu som visat att skulle det vara någon fördel för patienten att ta svinsköldkörtelextrakt.

 

Jenny Loftrup: Och om man tar svinsköldkörtelextrakt, så kan mängden variera lite. Man har inte ordentlig koll på det, som man har med syntetiskt Levaxin?

 

Mikael Lantz: Det är så att det genomgår inte samma kontroller som läkemedel i övrigt. Sen i och med att det är ett extrakt, så vet man inte exakt hur mycket som finns från batch till batch så att säga. Det kan variera. Därför kan det vara att man blir tvungen att justera mer. Jag kan säga att det då ofta slutar med att man blir överbehandlad.

 

Jenny Loftrup: Ja, och då kan man få andra biverkningar?

 

Mikael Lantz: Ja det finns de som tycker att biverkan viktnedgång, kan vara positiv. Det kan den ju för man önskar kanske tappa vikt. Men sen finns det andra biverkningar på överbehandling som inte är särskilt positiva.

 

Det kan till exempel vara att man har ökad risk för hjärtpåverkan, flimmer på hjärtat. Man har större risk för förmaksflimmer, framförallt efter 60 års ålder. Får du det så har du också en ökad risk för att få stroke.

 

Jenny Loftrup: Så det är inget som du vill skriva ut, det här svinsköldkörtelextraktet.

 

Mikael Lantz: Nej jag vill inte skriva ut det, just för att det har inte visat sig vara bättre än någonting annat och det är svårt att dosera också.

 

Jenny Loftrup: Nu lämnar vi underfunktionen hypotyreos och går över till när sköldkörteln producerar för mycket hormon istället. Du har arbetat och forskat med särskilt fokus på Graves sjukdom, som man kan få av överfunktion. Vilka symtom kan Graves sjukdom leda till, och vad finns det för behandling?

 

Mikael Lantz: Graves sjukdom det är att då gör kroppen för mycket hormon och det beror ju på att kroppen bildar antikroppar mot sköldkörteln som stimulerar den till ökad produktion av hormoner. Då får man de symptomen att man blir orolig, varm, svettig, tappar vikt. Många blir väldigt muskeltrötta, muskelsvaga och man orkar inte gå på gym som man brukar eller promenera som man brukar.

 

Jenny Loftrup: Man kan få problem med sina ögon och du har forskat kring fördelarna att en endokrinolog och en ögonspecialist samverkar kring patienter med Graves sjukdom. När är det viktigt?

 

Mikael Lantz: Ja, först får man ju upptäcka att det är ett ögonproblem och då kanske 25 till 30 % av dem som insjuknar i Graves sjukdom har den risken. Så att alla får ju inte den. Sen kan man få den i varierande omfattning. Man kan ha en lindrig variant där man inte ger någon behandling mer än att man följer det hela. Sen kan det ju också utvecklas till en svårare variant i det svårare tillståndet. Då får man en påverkan på synnerven. Gör man ingenting då, kan man bli blind.

 

Jenny Loftrup: Man kan både bli blind och man kan också få utstående ögon. Det här med glosögdhet?

 

Mikael Lantz: Ja utstående ögon då. Det är så att det bildas ju ökad mängd fett bakom ögonen. Ögonmusklerna svullnar och i och med att det är slutet hålrum, så finns det bara ett sätt för ögonen att avlastas och då trycks de framåt och då blir man glosögd.

 

Jenny Loftrup: Du har också sett fördelar i din forskning med att fler patienter undersöks på halsen med ultraljud. Vad är det som är extra bra med ultraljud?

 

Mikael Lantz: Normalt sett så känner en endokrinolog på halsen. Man palperar sköldkörteln. Man känner då hur stor den är. Sen om det finns några knölar i den, men mer än så kan man inte göra med sina händer. Man kan lyssna på den om det är ett ökat kärlbrus.

 

Fördelen med ultraljud är att då kan man faktiskt se precis hur stor den är. Ser den ut att vara normal? Finns det knölar i den? Det finns ju knölar du inte kan känna. Knölar under en centimeter kan man inte känna, framförallt inte om de sitter på fel ställe. Sen kan man ju då till exempel i samband med Graves sjukdom mäta blodflödet i sköldkörteln och se att det faktiskt är ökat och då kan man följa det under behandlingens gång, i samband med utläkning av sjukdomen.

 

Jenny Loftrup: Men varför görs inte alltid ultraljud?

 

Mikael Lantz: Av tradition i Sverige så görs ju alla röntgenundersökningar på röntgen. På klinik har man inte använt det så mycket. Men däremot i Europa, i Danmark har man använt det under många års tid på sin mottagning. Man har en ultraljudsapparat på sin mottagning och man kan göra det direkt.

 

Sen är det ju alltid så att de som sysslar med ultraljud på röntgen är naturligtvis mycket bättre så vi gör ju ett förenklat ultraljud. Men sköldkörteln ligger ganska ytligt, är ganska lätt att bedöma. Så med lite erfarenhet så kan man ändå säga att man kan tro på det man ser.

 

Jenny Loftrup: När det gäller att behandla Graves sjukdom. Vad har ni för olika verktyg?

 

Mikael Lantz: Vi har tre etablerade behandlingar. Den ena är medicin som man ger för att stänga av sköldkörteln och så låter man det gå tid. Det andra är radioaktivt jod. Det är bara sköldkörteln som använder jod. Så då söker sig det här jodet till sköldkörteln och långsamt förstörs vävnaden och i den bästa av världar så skulle den förstöra lagom mycket. Men det slutar ofta med underfunktion i framtiden. Det tredje alternativet är operation. Då tar man bort hela sköldkörteln, eller så mycket man kan.

 

Så det är detta man har att använda och det är väl beprövade metoder.

 

Jenny Loftrup: Vad skulle du önska fanns mer i verktygslådan? Är det detsamma som vi pratade om innan?

 

Mikael Lantz: Ja, det är ju det här att kunna påverka immunförsvar på något sätt. Om man då ger tabletter, de heter Thacapzol, skulle man vilja ge någonting ytterligare, som gör att man kan läka ut sin sjukdom snabbare. Det finns ju faktiskt lite nyare studier ute i världen där man använder immunomodulerande preparat som tillägg till standardbehandlingen för att se om man i större omfattning kan läka ut sin sjukdom och minska risken för återfall.

 

Jenny Loftrup: Och det här är ny och spännande forskning?

 

Mikael Lantz: Ja, den är väldigt ny och det finns de som har störst risk för återfall. Det är ofta yngre patienter och där finns faktiskt en ny studie där man lagt till något som heter Rituximab. Och då har det visat sig att om normalt sett 20 % läker ut, så med den behandlingen skulle 40 % läka ut.

 

Det är ju ändå en indikation på att man kanske ändå kan göra någonting som påverkar immunförsvaret.

 

Jenny Loftrup: När man ska läka ut en sköldkörtelsjukdom och man har fått medicin. Finns det något man kan göra själv för att på något sätt främja den processen med sömn, kost, motion? Eller spelar det ingen roll?

 

Mikael Lantz: Jag skulle vilja säga att det viktigaste är att man tar sina mediciner. Själv kan man inte göra jättemycket. Röker man så ska man sluta röka. Det vill säga att man ska undanröja riskfaktorerna som utlöser det hela. Men du själv kan inte göra något, med kosten till exempel, som det är många som undrar.

 

Jenny Loftrup: Sen finns det ju ett förstadie också till hypotyreos, subklinisk hypotyreos. Där debatterar man om man ska ge medicin eller inte. Bör man medicinera när man har det här förstadiet?

 

Mikael Lantz: Förstadiet – då har man till på gränsen för lite hormoner i kroppen. De flesta känner inte av det och har inga symtom av det. Men det finns ett tillfälle som man ska vara väldigt noga med detta. Det är om man ska antingen bli gravid eller är gravid. Då är det väldigt viktigt att behandla detta. För har du en subklinisk hypotyreos så ökar risken för missfall till exempel.

 

Jenny Loftrup: Ja och det kan ju vara extra svårt att bli gravid om man lider av hypotyreos. Hur kan man förebygga detta då? Kan man kanske få medicinera om man har svårt att bli gravid.

 

Mikael Lantz: Det blir ju ofta så att då kanske man försöker själv under ganska lång tid, ibland i flera år och sen söker man vad man kallar för Reproduktionsmedicinskt centrum. Där ingår alltid vissa blodprover, bland annat TSH. Är det förhöjt så skickar de en remiss till endokrinolog för att få hjälp att normalisera detta. Då ger du en liten dos Levaxin, kanske inte under särskilt lång tid, och så plötsligt så är patienten gravid. Så det är ju lyckosamt.

 

Jenny Loftrup: Så det är ju viktigt att veta då att man ska vara uppmärksam på det!

Och till slut. Finns det någon myt som du vill avliva om sköldkörtelsjukdom?

 

Mikael Lantz: Ja det finns nog en myt. Det är det här med att om man har normala sköldkörtelprover så skulle man ändå kunna ha en sköldkörtelsjukdom. Det tror inte jag. Det kan ju vara så att du tar ett blodprov och så har du inte det då. Men om du har tagit två eller flera är sannolikheten liten att du just i denna period av livet skulle ha sköldkörtelsjukdom trots att du har symtom på det, utan då ska man faktiskt söka andra förklaringar.

 

Jenny Loftrup: Och med de orden rundar vi av och säger stort tack till vår gäst Mikael Lantz, docent vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.

 

Vill du lyssna på fler poddar eller läsa nyhetsartiklar om forskning och hälsa så finns det på www.vetenskaphalsa.se.

Jag heter Jenny Loftrup och Patrik Jävert har varit vår eminenta ljudtekniker idag.

 

Tack för att ni har lyssnat och jag hoppas att vi hörs igen.

---