Textversion

Podd. Hjälp, jag gnisslar tänder, 22-12-02

Få vet om att de gnisslar tänder på natten, pressar ihop sina käkar och långsamt nöter ner tändernas emalj, förrän en tandläkare upptäcker det.

Nästan alla gnisslar tänder ibland och var tionde behandlas för bruxism. Ordet bruxism som nästan gnisslar i sig själv, kommer från grekiskans brygmus och betyder just tandskärande eller tandgnisslande. Det är det som dagens podd kommer att handla om.

Jag heter Jenny Loftrup och med mig här i studion har jag Birgitta Häggman Henrikson, professor vid fakulteten för odontologi vid Malmö universitet.

Jenny Loftrup: Varmt välkommen.

Birgitta Häggman Henrikson: Tack så mycket. Och just den här termen tandskärande låter väldigt dramatiskt. Jag tänker att vi förhoppningsvis kan avdramatisera det lite idag genom att prata om vad bruxism är egentligen.

Jenny Loftrup: Hur skulle du beskriva bruxism?

Birgitta Häggman Henrikson: Som ett paraplybegrepp som faktiskt innehåller ganska många olika saker. Det man kanske tänker på allra först är just det här med att gnissla tänder eller tandskärande som du sa.

Det gör man faktiskt oftast nattetid, men det mesta som du ser när det gäller bruxism, händer faktiskt dagtid när man är vaken. Och det är just att man kanske pressar tänder eller även spänner käkarna mycket.

Det ger en belastning som kan få en del konsekvenser.

Jenny Loftrup: Vad händer då med tänderna och kanske käkarna, kroppen om man gnisslar och pressar under lång tid?

Birgitta Häggman Henrikson: Då tänker jag så här att just det här med en ökad belastning på tänderna kan ju göra, precis som du talade om från början, att man nöter ner tänderna mer än man kanske vanligtvis gör.

Men också att tänderna själva reagerar och blir lite ömmande och även att muskler och käkleder blir ömmande.

Du kan jämföra det med om du är maratonlöpare och springer ett maraton på asfalt, då blir det väldigt hårt. Vissa individer får väldigt ont t ex i knäleder och höftleder efteråt.

Jenny Loftrup: Man pressar då ihop över- och underkäke med ganska mycket kraft. Hur starkt pressar man ihop sina tänder?

Birgitta Häggman Henrikson: Vi vet faktiskt inte riktigt hur starkt det här är. Det finns många olika mätningar som är gjorda, men det varierar ganska mycket beroende på hur man mäter.

Jag tror det man kan säga är att under dagtid har vi lite skydd mot det här, att vi själva känner om vi pressar för hårt och då undviker att bita för hårt.

På natten när man sover har man inte den här känslan och skyddet på samma sätt och då kan det vara så att man gnisslar väldigt mycket.

Har man haft yngre barn kanske man ibland har hört hur barn kan gnissla tänder jättehögt så att det nästan skär i väggarna.

Jenny Loftrup: Ja, det skär i hjärtat också. Det är ett hemskt ljud.

Birgitta Häggman Henrikson: Ja. Men som sagt var, det är just i den här åldern, i förskoleåldern och upp mot tio års ålder som barn gnisslar tänder extra mycket. Sen brukar det här lugna ner sig, så att som förälder är det ingenting som man behöver oroa sig för.

Jenny Loftrup: Jag tänker på det här uttrycket att bita ihop. Det är alltså ingen bra idé att bita ihop. Men vad ligger bakom bruxism? Hänger det ihop med stress?

Birgitta Häggman Henrikson: Det är jätteintressant. Det är inte bara en sak som gör att man pressar och gnisslar tänder. Utan som så många andra tillstånd som vi har, så är det många faktorer som samverkar.

Framförallt dagtid påverkar stress oss väldigt mycket. Där vet vi att vi alla reagerar olika på stress. En del människor kan faktiskt vara ganska opåverkade av stress, medan andra påverkas mycket. Då kan man t ex vara en sådan person som, där det tar uttryck i att man pressar eller gnisslar tänder mycket under dagen. Spänner inte bara käkarna utan även kanske nacke och axlar och då helt enkelt belastar både käkar, nacke och axlar mer.

Jenny Loftrup: Medan andra som känner sig stressade kanske får ont i huvudet, eller magen eller får sömnproblem.

Birgitta Häggman Henrikson: Ja och just det här med sömnproblem är intressant. För det tror jag att vi alla har märkt att har du en stressig period, så sover vi ofta mer oroligt. Det man har kunnat se då år att när man har sådana här perioder då man sover mer oroligt generellt. Då gnisslar man också mer tänder på natten.

Jenny Loftrup: Du håller också på med ett forskningsprojekt där ni använder en app som heter BruxApp. Hur fungerar det projektet? Vad är det ni försöker ta reda på?

Birgitta Häggman Henrikson: Ja det här tycker vi är jättespännande. Det är en smartphone-applikation som från början kommer från Italien. Den har spridit sig och finns i mer än tjugo, tjugofem länder i världen. Vi har precis översatt den till svenska.

BruxApp kan man använda för att kartlägga ifall man har en sådan här ovana, som man kanske inte själv är medveten om. På det sättet kan man medvetandegöra ifall man själv går och spänner sig eller gnisslar tänder under dagen.

Jenny Loftrup: Då är detta under dagen, för på natten är det svårt att göra några reflektioner.

Birgitta Häggman Henrikson: Ja, precis. Vi vill absolut inte att någon ska ligga med mobiltelefon på natten utan det här handlar om det som händer dagtid.

Vi vet att just det här med att pressa och spänna käkarna under dagtid, är det som är väldigt stressrelaterat. Det är också det som man själv kan påverka, både genom att bli medveten om det men också att försöka ändra sitt beteende. Och det kan den här appen hjälpa till med.

Jag tror det är viktigt att tillägga också att det här inte är en kommersiell app utan den kommer att vara fritt tillgänglig.

Jenny Loftrup: Hur går det till? Är det att man får påminnelser och så ska man stanna upp några gånger under dagen och känna efter – pressa ihop käkarna?

Birgitta Häggman Henrikson: Precis. Det påminner lite om en mindfulnessapp som jag tror att många känner till idag. Att då och då under dagen, helt slumpmässigt så får man ett meddelande. Då ska man rapportera vad man gör precis då, med käkarna.

Det här är ett bra sätt att komma på sig själv. För man kanske spänner sig utan att vara medveten om det. Till exempel när man koncentrerar sig mycket eller sitter framför datorn långa stunder.

Det tycker vi ska bli jättespännande att se hur vi kan använda den på ett bra sätt.

Jenny Loftrup: Du håller ju på med ett spännande forskningsprojekt nu, MOPS, med unga vuxna och deras föräldrar. Vad är det ni vill ta reda på i MOPS?

Birgitta Häggman Henrikson: Det här är ett väldigt spännande projekt som har funnits i några år. Man tittar på flera generationer av Malmöbor och på en lång rad medicinska saker. Men vi har anslutit till det projektet och tittar lite mer specifikt på smärta i ansiktsområdet, och ska även titta på stress.

Det vi funderar på en del är vilka saker man ärver från sin föräldrar. Ärver man till exempel hur mycket smärta man har? Ärver man hur stressad man blir? Eller man kanske ärver olika beteenden. Hur man reagerar på smärta och stress. Till exempel genom att pressa eller gnissla tänder.

Jenny Loftrup: Ja, tänker du då på gener? Att det kanske finns en bruxism-gen? Eller tänker du att man lär sig beteenden av sina föräldrar?

Birgitta Häggman Henrikson: Jag tror att det är en kombination av det här. Jag kan då säga på en gång att jag inte tror att det finns en bruxism-gen.

Vi har sett med väldigt många sjukdomar att vi trodde när vi började med genetikforskning att vi skulle hitta specifika gener för olika sjukdomar. I vissa fall har det varit så. Men i många fall har man kunnat se just det här att många olika gener samverkar. Och samverkar tillsammans med det vi kallar miljöfaktorer. Det som vi ser runt omkring oss. Då tänker vi oss att en sådan miljöfaktor är hur man ser att ens föräldrar beter sig till exempel vid stress eller smärta.

Jenny Loftrup: Men hur är det – ärver man smärta av sina föräldrar? Finns det på något sätt att man får lika mycket smärta som sina föräldrar? Eller att man ärver smärta på samma ställen i kroppen? Vad har ni för hypoteser om det?

Birgitta Häggman Henrikson: En av våra hypoteser är kanske inte att man ärver smärta på specifika punkter på kroppen. Men att man kanske ärver en tendens att den smärtan man har fått, om man till exempel har fått en nacksmärta, kanske har en tendens att sprida sig i kroppen. Och det är något vi ser varierar mellan olika individer.

En del kan få en lokal smärta, i ett knä eller i ryggen eller i nacken. Men det stannar vid att vara en smärta i ett begränsat område. Andra kan ha det så att man får en smärta i samma område, men att den här smärtan över tid sprider sig till övriga delar av kroppen.

Det tycker vi ska bli jättespännande att se när vi tittar över både två och tre generationer, om vi kan hitta några sådana smärtspridningsmönster, om vi kallar det så.

Jenny Loftrup: Bruxism hänger också ihop med katastroftänkande. Vad är katastroftänkande?

Birgitta Häggman Henrikson: Katastroftänkande är något som vi alla har då och då. Det handlar lite om att man oroar sig för sådant som kanske kommer att hända.

Jenny Loftrup: Man målar upp en katastrof. Det blir stort?

Birgitta Häggman Henrikson: Ja precis. Och i relation till smärta så kan det vara att man till exempel oroar sig för att man ska få ont vid en viss procedur. Eller ifall man har smärta så oroar man sig väldigt mycket för att smärtan inte ska gå över eller att den ska förvärras. Det här är också en sak som varierar mycket mellan olika individer och påverkas ju givetvis av den erfarenhet som man själv har med sig.

Då är vi tillbaka lite grand på det här med personliga faktorer som kan göra att man är lite mer sårbar för att utveckla en långvarig smärtsituation.

Jenny Loftrup: Och även att vara rädd för att röra på sig, eller kanske vara rädd för att kanske träna? Eller att gå ut och gå, eller vad det nu kan vara. Rörelserädsla hänger också ihop med bruxism?

Birgitta Häggman Henrikson: Rörelserädsla kanske inte hänger ihop så mycket med bruxism, men med det som du nämnde förut, katastrofiering och med just långvarig smärta.

Här har vi sett en ganska markant utveckling i hur smärtvården i Sverige och i andra länder också är i dag. Att går vi tillbaka tjugo till trettio år, då var det så att hade man ryggsmärta till exempel så blev man ofta ordinerad sängvila. Man tyckte att man skulle avlasta och vila så mycket som möjligt. Idag säger man precis tvärtom, rör på dig lite grand hela tiden.

Det här är naturligtvis lättare att göra för en person som inte har rörelserädsla. De gör det naturligt, att även om man har ont så rör man sig lite grand.

Jenny Loftrup: Om tandläkaren upptäcker att man har pressat tänder. Då är behandling nummer ett bettskena. Hur fungerar en bettskena?

Birgitta Häggman Henrikson: Ja en bettskena hjälper till lite grand att skydda tänderna och ge lite avlastning också på både muskler och leder.

Om vi är tillbaka till den här maratonlöparen så är det nästan samma sak som att säga att i stället för att springa på asfalt så springer man i mjuk terräng. Och man kanske också köper ett par bättre löparskor.

Så att det som bettskenan gör är att den ger lite grand tänder, muskler och leder en chans att återhämta sig. Lite grand som att träna varannan dag i stället för varje dag.

Jenny Loftrup: Men alla klarar inte av att sova hela natten med bettskena? I alla fall jag har vaknat av att bettskenan ligger på golvet eller i sängen. Hur ska jag tänka då, gör det någon nytta att ändå somna med bettskenan?

Birgitta Häggman Henrikson: Det du beskriver är faktiskt ganska vanligt och det är jättesvårt att ha en stor plastklump i munnen när man ska sova. Så det vi brukar säga är för det första att det är svårt att lära sig sova med bettskena. Det är inget man ska känna som ett misslyckande på något sätt.

Men det andra är också det att det vi tror är att de första timmarna på natten när man sover lite tyngre, sitter antagligen bettskenan på plats. Sen när man kommer fram mot morgontimmarna när vi alla sover en lättare sömn där vi är nära att vakna. Då är det lätt också att man i sömnen tar ut skenan utan att man märker det.

Så antagligen gör det en viss nytta. Bättre att ha haft en bettskena under halva natten än inte alls.

Jenny Loftrup: Vet man när under natten man pressar eller gnisslar som mest?

Birgitta Häggman Henrikson: Det varierar också lite beroende på hur hårt man sover. Precis som jag sa, när man sover så här riktigt, riktigt tungt. Det tror jag vi alla kan känna igen. Då ligger man relativt stilla. Sen så har man andra skeden också där man är mycket mer orolig och kanske till exempel gnisslar tänder eller sparkar mycket med benen eller sprattlar generellt i sängen.

Jenny Loftrup: Bruxism är lika vanligt bland män och kvinnor men smärta är vanligast bland kvinnor och särskilt i fertil ålder. Har det något med våra kvinnliga hormoner att göra?

Birgitta Häggman Henrikson: Det tror vi att det har. Det här är väldigt intressant när man tittar över livsspannet, då man ser hur mycket smärta vi har över hela livet. Nu pratar jag då mer specifikt om ansiktssmärta eftersom det är det området jag har varit med och beforskat.

Här kan vi se att pojkar och flickor rapporterar lika mycket smärta ungefär upp till tolv års ålder. Sen drar flickorna ifrån. Redan då i tidiga tonåren börjar flickorna rapportera dubbelt så mycket smärta som pojkarna. Det här tar de med sig in i vuxen ålder, så att under hela den fertila åldern fram till femtio, sextio års ålder ungefär så har kvinnor mycket mer ansiktssmärta än vad män har.

Sen efter fertil ålder minskar det igen. Med fertil ålder menar jag de här åren när vi har mycket hormoner i kroppen och det är både östrogen och… det är en kaskad av olika hormoner som samverkar.

Jenny Loftrup: Så efter klimakteriet minskar det här?

Birgitta Häggman Henrikson: Ja. Då blir vi lite mer som män igen.

Jenny Loftrup: Något att se fram emot.

Birgitta Häggman Henrikson: Ja.

Jenny Loftrup: Du forskar också på varför vissa människor snabbt sliter ut sina tandimplantat och andra kan ha dem kanske ett decennium. Varför är det viktigt att veta det?

Birgitta Häggman Henrikson: Här är vi ju lite grand inne på en av de konsekvenser som bruxism kan få. Vad händer över tid om vi belastar inte bara tänderna utan även konstruktioner som vi har satt både på tänder och på artificiella tänder. Det vi kallar för tandimplantat.

Det vi har gjort är att vi har satt konstruktioner i munnen som får utstå väldigt mycket krafter över tid. Här kan vi se att bruxism är en faktor som leder till mer nötning, mer frakturer och mer problem helt enkelt för konstruktionen som sitter både på tänder och på implantat.

Jenny Loftrup: Jag förstår och då leder det till kostnader för individen men också för tandvården? Men hur tänker då en tandläkare om det är en patient som gnisslar mycket tänder och ska på ett tandimplantat?

Birgitta Häggman Henrikson: Då finns det två alternativ. Det ena är att man bara hoppas på det bästa. Det andra är det som vi försöker hjälpa till med. Att titta på vilka faktorer är dem som verkligen påverkar hur bra att implantat överlever över tid.

Då tänker jag så här att om vi ska bygga ett hus, så vet vi redan när vi bygger grunden om huset ska vara en eller två våningar. Sen anpassar vi grunden efter det.

På samma sätt kan en tandläkare tänka om man då ska göra tandkonstruktioner eller implantatkonstruktioner. Om man har en patient som pressar och gnisslar tänder mycket så får man vara mycket försiktigare och bygga en stadigare grund.

Det är lite som att tänka när man bygger ett hus i ett område med mycket jordbävningar San Fransisco eller något sådant.

Jenny Loftrup: Det finns också en behandling som är omdiskuterad, och det är botoxinjektioner mot bruxism. Vad tänker du om det?

Birgitta Häggman Henrikson: Ja, vi känner oss väldigt kluvna när det gäller botox, för det är lite grand ett tveeggat svärd. Det du gör med botox är att du behandlar symtomen och inte orsaken.

Jenny Loftrup: …och det funkar? Kan det vara då till exempel när man får mycket huvudvärk efter att man har gnisslat mycket och så får man en botoxinjektion?

Birgitta Häggman Henrikson: Det man har kunnat se i de studier som finns är att botoxinjektioner då i käkmuskulaturen, minskar lite grand kraften i musklerna där. Så det blir en mindre kraftutveckling.

Men vissa individer får ingen alls hjälp mot smärtan av botoxinjektionerna. Då blir det lite vanskligt att lägga botoxinjektioner i alla.

Sen det stora problemet med botox är att det är väldigt tillfälligt. Det hjälper i tre fyra månader och sedan är muskeln tillbaka med att utveckla kraft igen.

Jenny Loftrup: Det finns röster som menar att de nationella riktlinjerna för behandling vid bruxism borde ändras, så att tandläkarna då skulle använda de här botoxinjektionerna oftare. Men vet man egentligen på lång sikt, hur botox fungerar? Har man forskning på det?

Birgitta Häggman Henrikson: Nej det har vi inte. Vi vet inte vad som händer med käkmuskulaturen på lång sikt om du till exempel skulle lägga injektioner var tredje månad över en tjugoårsperiod.

Det finns vissa studier som har löpt under några år som säger att musklerna förtvinar lite grand. Det är ju inte någonting som man vill ska ske över tid.

Och när det gäller våra riktlinjer för behandling så är det så att de hela tiden grundar sig på den evidens man har kunnat visa forskningsmässigt. Just när det gäller botox så har vi idag inte evidens för att lägga botox generellt.

Jag tror att det finns möjlighet för att det kommer att ändras i framtiden, men vi är inte riktigt där ännu.

Jenny Loftrup: Nej. Vi har pratat här om bettskenor och botox. Men inte så mycket om, ordinerar man något mot stressen bakom att pressa tänder? Kan man få KBT (kognitiv beteendebehandling) utskrivet hos tandläkaren? Hur går det till?

Birgitta Häggman Henrikson: Hos den vanliga allmäntandläkaren så finns ofta inte det som del av behandlingspanoramat. Just det här med olika stresskolor och att lära sig stresshantera, det är någonting som specialisttandläkare inom det här området arbetar med. Men också alla andra yrkesgrupper, arbetar mycket med stresshantering.

Jenny Loftrup: Jag skulle vilja gå tillbaka lite till MOPS. Jag skulle vilja höra lite mer. Vad är det för riskfaktorer som ni har arbetat med och som ni har hypoteser om att det kan ärvas från föräldrarna till de unga vuxna barnen?

Birgitta Häggman Henrikson: Ja vi ärver ju vissa saker från våra föräldrar. Men inte allt som tur är. Så vi får försöka titta på de saker som vi kan plocka ut.

Vissa socioekonomiska faktorer är ju med bland det som vi tittar på, till exempel utbildning och ekonomi. Men även då hur hård belastning man har. Om man har kroppstunga yrken som belastar kroppen väldigt mycket kan man tänka sig att det ger mer smärta i kroppen generellt.

Men det vi framförallt tittar på är det här med smärta i övriga delar av kroppen och hur mycket smärtan sprids.

Det är i det här pusslet som vi inte vet riktigt hur det kommer att se ut ännu. Det vi gör nu är att vi samlar in mycket data som vi sen ska försöka att pussla ihop.

Jenny Loftrup: Om man får ont i ett knä går man till sjukvården, man får behandling och man betalar efter den taxan. Men hur blir det om man får ont i käkarna? Om man går till tandläkaren. Blir det mycket dyrare då?

Birgitta Häggman Henrikson: Tyvärr kan det bli det. Därför att direkt när du går till tandläkaren, pratar vi om tandvårdstaxan som är helt annorlunda uppbyggd än vad sjukvårdstaxan är. Sjukvårdstaxan är ju väldigt starkt subventionerad av skattemedel medan tandvårdstaxan, där betalar vi själva det mesta vi får gjort.

Då varierar det här väldigt mycket över landet. Så att det tyvärr inte är jämlikt idag. Så har du ont i en käkled, får du i vissa delar av landet betala tandvårdstaxa och i andra delar av landet får du betala sjukvårdstaxa.

Det här är något vi ständigt uppvaktar politiker centralt om att är någonting som man bör se över.

Jenny Loftrup: Tror du att det finns ett stort mörkertal med människor som har ont i ansiktet, i käkarna och som inte söker sig till tandvården av ekonomiska skäl?

Birgitta Häggman Henrikson: Ja det kan finnas. Och när det gäller mörkertal så är vi ju i Sverige ganska bra på att göra det som vi kallar epidemiologiska studier, det vill säga att man kartlägger förekomsten av någonting i befolkningen. Och det har man gjort även när det gäller ansiktssmärta.

Då har man kunnat se att ansiktssmärta i Sverige förekommer hos ungefär tio procent av befolkningen. Men de som får behandling är ungefär bara var tionde person.

Jenny Loftrup: Och med det så är det dags att avrunda och tacka Birgitta Häggman Henrikson, professor i odontologi vid Malmö universitet.

Tack för att du har kommit hit och spridit ljus över tandgnissling och det bredare spektrat bruxism som är ordet för dagen. Tack.

Birgitta Häggman Henrikson: Ja, tack så mycket.

 

Jenny Loftrup: Om du vill höra fler poddar från Vetenskap och hälsa eller läsa om forskning så finns allting på www.vetenskaphalsa.se

Ljudteknikngar idag var Patrik Jävert och själv heter jag Jenny Loftrup. Tack och hej.

 

 

---