Textversion

2022-03-25 Fertiliteten dalar tidigare än många tror.

Vi väntar allt längre med att skaffa barn och även om de flesta är medvetna om att kvinnans förmåga att bli gravid sjunker med åldern så vet vi inte hur snabbt fertiliteten avtar. Och inte heller har vi koll på att även mannens fertilitet avtar med åren då spermiernas kvalitet försämras.

Men vad är det som hindrar oss från att skaffa barn tidigare i livet? Hur tänker vi kring fertilitet, vilken kunskap har vi och hur resonerar vi kring familjeplanering? Det är några av de frågor som vi kommer att diskutera i dagens podd från Vetenskap och hälsa, som ska handla om vår medvetenhet och kunskap om fertilitet.

Eva Bartonek: Med mig i studion har jag Eva Elmerstig, som är docent vid Malmö universitet med inriktning mot sexologi och som forskar kring dessa frågor. Själv heter jag Eva Bartonek.

Så välkommen hit Eva.

Eva Elmerstig: Tack så jättemycket.

Eva Bartonek: Den här delen av din forskning ingår i ett svensk-danskt samarbete som heter ReproUnion och kortfattat så är det ett samarbete som knyter samman vård, akademin och läkemedelsindustrin.

Det övergripande syftet är att bättre förstå de bakomliggande orsakerna till infertilitet och att utveckla bättre behandlingar för ofrivilligt barnlösa. Idag så är det här programmet indelat i fem huvudområden eller utmaningar som de också kallas.

Medan de fyra första har en tydlig medicinsk inriktning – det kan handla om att förbättra den manliga fertiliteten, säkra kvinnors äggstocksfunktion eller skapa bättre behandlingar – så har den femte, den som du deltar i, en lite annan inriktning. Så kan du berätta, vad handlar den här utmaningen om och vad är det övergripande syftet?

Eva Elmerstig: Jag är då del i, som Malmö universitet, den femte utmaningen som heter Fertility Awareness och det är då… den utmaningen handlar om att få kunskap kring och arbeta mer förebyggande kring infertilitet och att öka kunskap kring fertilitet. Så att man vill öka medvetenhet i samhället hos människor kring frågor kring fertilitet.

Så att det är den utmaningen som vi arbetar med i Challenge Five, eller Utmaning fem och där vi då från Malmö universitet, som du sa, att mycket av den medicinska forskningen ingår i då de fyra andra utmaningarna, medans här i Utmaning fem så har vi mer en tvärvetenskaplig ansats, där vi tittar på olika faktorer, det är inte bara enbart medicinskt, utan vi tittar på en bredare bild av just, ja kring medvetenhet kring infertilitet.

Eva Bartonek: Och som sagt när det gäller de här medicinska utmaningarna, så jobbar man traditionellt. Man gör olika undersökningar, man tar prover och så vidare. Men ni samlar in information genom att intervjua olika personer då. Och den här metoden som ni jobbar med kallas för fokusgrupper. Kan du bara kort förklara? Hur jobbar man med det och vad är det som är syftet med det?

Eva Elmerstig: Ja precis, för de andra källorna tittar på undersökningar och på olika provtagningar och så vidare, medans vi då mer vill få en fördjupad förståelse genom intervjuer. Kvalitativa intervjuer. Så att vår del, Malmö universitetsdelen i den här Utmaning fem, där har vi ett projekt som vi har gjort fokusgruppsintervjuer och ett projekt där vi gör individuella intervjuer.

Så att de här fokusgruppsintervjuerna är då, att man samlar grupper av personer där de får sitta och diskutera frågor och som vi då, dels är det en som modererar intervjuerna och oftast är det en som sitter bredvid också, som forskare och som antecknar och så vidare.

Men det är att vi vill att tre till sex personer ungefär är optimalt, sitter och pratar om frågor som vi vill få en fördjupad förståelse kring. Och där diskuterar de och lägger, alltså lägger till: ”Aha, tänker du så? Ja. Ja men jag tänker så här.” Så att man får en fördjupad förståelse men i en gruppkonstellation då.

Eva Bartonek: Och ni har ju hållit på med det här i några år och faktiskt publicerat ett par artiklar redan. Och i en av de här publicerade artiklarna så har ni då fokuserat på just människors kunskap kring fertilitet. Så jag undrar, vad har ni sett, hur ser det ut med kunskapen? Är folk dåligt informerade kring fertilitet?

Eva Elmerstig: Ja. Alltså i den här studien som vi nu pratar om, den här första delen fokusgruppsintervju. Där har vi ju intervjuat människor i olika livsskeden. Så att det är personer från 17 år till 90 år som har deltagit i de här fokusgruppsintervjuerna. Därför så skiljer det sig ju lite, om man säger från 17 år till 90 år, vad man har för kunskap kring fertilitet.

Vad vi kan se är att man har med åldern, alltså att idag, att man pratar ändå kring det mer på ett annat sätt kring fertilitet. Men kunskapen är fortfarande som vi ser det… dels så fanns det ju myter om man nu tittar på, på…

Eva Bartonek: Ja, kan du ge exempel på vad finns det för myter?

Eva Elmerstig: Myter som de äldre till exempel… De kunde ta upp att de hade fått reda på att ”Nej men du ska inte gå till exempel med jeans” eller ”Du ska inte göra si eller så” och ”det kan påverka din fertilitet” hade de fått information om förr, då.

Medan de yngre tog mer upp, kopplat till exempel hormonella preventivmedel, att det påverkade fertiliteten. Eller att aborter och så vidare… och det är ju ingenting som påverkar fertiliteten utifrån de behandlingar eller de ingrepp vi gör i västvärlden i alla fall.

Så att det fanns myter. Men sen så är det ju så att, som du sa, att åldern är ju den största faktorn för minskad fertilitet, att fertiliteten avtar. Och det tog de upp och framförallt kvinnans ålder. Men de hade inte kunskap om hur den drastiskt minskade.

Likadant så när vi frågade ytterligare så framkom det mer, att det handlade om kromosomavvikelser. Att det var den delen som de fokuserade på och hade inte riktigt den kunskapen om hur drastiskt den minskade. Likadant så hade de inte kunskap om att mannens fertilitet också minskar med åldern, att man ökar till exempel med kromosomavvikelser och ökad risk för missfall och att det tar längre tid att bli gravid.

Så att vi såg ju att det fanns en bristande kunskap kring det här helt klart, kring åldern.  För dels så tog de upp som till exempel solskenshistorier där personer hade blivit gravida sent i livet. Så att de var mer ambivalenta och tänkte ”Ja, men åldern. Har den verkligen så stor betydelse?”. Så att vi såg helt klart att det fanns en bristfällig kunskap kring ålderns faktor.

Eva Bartonek: Förlitar man sig mer på den moderna tekniken? För idag kan man ju få lite hjälp på vägen i alla fall? Med IVF[1] och så där. Hur tänker man där?

Eva Elmerstig: Ja precis och det framkom också, att det var en övertro kring fertilitetsbehandlingar som IVF. Att man tänkte att ”Ja. Är det då åldern, så går väl det att fixa med de hjälpmedel, eller de behandlingarna?” och så enkelt är det ju inte.

Eva Bartonek: Nej sen har jag också förstått att våra livsfaser på något sätt, de stretchas ut… Alltså dels så lever vi längre och sen så är ju så att säga perioden man känner sig ung längre och alla de här livsfaserna dras ut. Men det gör ju inte fertiliteten och är man medveten om det? Eller hur ser det ut?

Eva Elmerstig: Nej och det är det är precis det som vi också såg. För vi ville ju höra hur de resonerar kring när i livet man tänker sig familjebildning och så vidare. Och då såg vi ju att det var väldigt tydligt, framför allt så såg vi att äldre, när vi intervjuade äldre, att de tyckte att de yngre såg det här som ett projekt idag, att föda barn. Att det blev väldigt lätt att tänka i de här banorna kring familjeplanering. Att det blev… att det är så mycket man ska göra innan. Att man ska resa, utbilda sig lära känna sig själv. Det är mycket på en bucket list som ska hinnas med.

Och att vi ser det här som du sa, det här med att de här livsfaserna stretchas ut. Så att vi har ju… Jag menar ungdomstiden, nu heter det ung vuxen också, så att det är liksom att ungdomstiden har blivit mycket, mycket längre.

Sen medelåldern har ju också förändrats tiden för den här fasen. Och vi lever längre och vi är friskare och så vidare. Så att det är många som tänker att, ”Jaa, men då kan man väl skjuta på det här med att föda barn också.”.

Men alltså, vi har ju stretchat våra livsfaser men det reproduktiva fönstret, det här fertilitetsfönstret, det har ju inte förändrats och den biologin har ju inte förändrats.

Eva Bartonek: Det här med att vara ofrivilligt barnlös, det är ett känsligt ämne att prata om och så där. Kunde du se några skillnader kring hur man pratade om det förr och hur man pratar om det nu? Har man blivit mer öppen, eller vad ser ni?

Eva Elmerstig: Ja och de äldre tog ju upp det att det pratade man inte alls om på den tiden, medan vi ser att det är en mer öppenhet idag, helt klart.

Men samtidigt så kunde vi se att de som hade precis genomgått fertilitetsbehandling eller så, kände ändå att det är svårigheter att prata kring det. Även om vi såg i den här studien, att det är en förändring, att man pratar mer om det idag, så är det ändå ett område som är privat och till viss del svårt att prata om med vänner, som kanske själva då inte har några problem med att få barn. Till exempel andra vänner, eller familj och så vidare.

Eva Bartonek: Ni tittade också och ställde frågor kring hur folk ville bli informerade och när det passade att bli informerad och vad såg ni där? Det var inte så enkelt?

Eva Elmerstig: Nej för vi kände då, eftersom vi ser att det finns ändå till viss del en bristande kunskap, så kände vi att ”ja, men hur vill man då få information?”. Så därför frågade vi ”Hur skulle ni vilja att information ges?”.

Och då bland annat visade vi en poster som man har haft i kampanjer i Köpenhamn eller i Danmark. Vi visade en poster och så fick de titta på det. De äldre tyckte att den här, ja, men det här kändes väl ändå lockande och den kunde vara bra och likadant de mycket yngre kunde också uppleva att det var… ja men det kan väl funka? Medan de som var i den här reproduktiva åldern, eller den som kanske var under tiden med familjebildning tyckte att den blev stressande, de här posterna som vi visade.

Så att de upplevde att ”nej, det här” och att de kände sig lite anklagade, att de inte tänkte på det här med fertilitet eller skaffade barn eller försökte med familjeplaneringen där.

Så att vad vi upplevde var ju att det var inte helt enkelt att säga exakt hur det skulle vara. Men vad vi alla var överens om var att yngre alltså i skolor till exempel, att det är där mer man ska ge information kring fertilitet och infertilitet.

Eva Bartonek: Så man ska få den så att säga tidigt, innan man hamnar i det här läget?

Eva Elmerstig: Precis. Och att även om man då ger information längre fram, så är det jätteviktigt att det är inte en dömande information. Så att det var väl det som vi såg, att informationen får inte vara dömande. Saklig men inte dömande eller provocerande. Och de som hade genomgått problem kopplat till fertilitet och genomgått utredning och så vidare upplevde ju att de hade velat veta det här när de gick i skolan. I gymnasiet, högstadieskolan.

Och det ser vi ju kopplat till att det är mycket fokus på att undvika graviditet och att man inte får information om att hur kan man bli gravid när man vill och om man vill.

Eva Bartonek: Hur ska ni använda de här resultaten, den här nyvunna kunskapen som ni har fått?

Eva Elmerstig: Ja framförallt så ska vi ju då titta på i nästa, vi går in i en ansökningsperiod kopplat till ett nytt projekt och där vi också tänker att vi vill skapa informationstillfällen. Men då framförallt bland yngre. Hur kan man nå skolor? På vilket sätt kan man göra så att ungdomar får information om det här så att det inte blir en… Så att de i alla fall någonstans har hört det här. Så att det inte blir sen ”Oj, varför har ingen berättat det här för mig?” när man väl kanske kommer i svårigheter kring att få barn.

Eva Bartonek: Och sen har ni då gjort en andra studie också, där ni mera har tittat på hur man så att säga resonerar kring familjeplanering och då i ett tidsperspektiv. Så där har ni också intervjuat människor från tonår och högt upp i åldrarna. Vad såg ni för skillnader mellan generationerna när det gäller synen på familjeplanering?

Eva Elmerstig: Ja och det var ju det att, som jag tog upp lite tidigare, att de äldre beskrev att de kanske träffade en partner tidigt blev gravida och sen så fortsatte på den banan. Det fanns inte så mycket val på det viset.

Idag finns det jättemycket val. Dels så har vi ju preventivmedel på ett annat sätt, men också att vi har val kring partners och vi kan bryta upp, ha relationer och gå vidare och så.

Så att det och de äldre, det var ju inte bara solskenshistorier om man säger. För de beskrev också att de blev tvingade till kanske att bli kvar i en relation, som kanske inte var jättebra, men att familjen och samhället krävde det på det viset.

Medan idag så är det så mycket val, så mycket möjligheter och det beskrev de äldre att de tycker att unga har väldigt mycket valmöjligheter som gör att det tar så lång tid innan man kommer in i den processen, för att det ska kännas så rätt på så många olika sätt. Och då beskrev även de yngre att det är så mycket valmöjligheter man har tillgång till idag vad det gäller att resa, förverkliga sig själv, hitta sig själv och så vidare.

Så att vi såg den skillnaden… det är ju jättebra med val som finns idag, som ger möjligheter. Men också just med framför allt det här att när man då förskjuter det eller… ja, vad ska man säga….  förlänger den här tanken, eller förskjuter tanken kring familjebildning, så kan det bli problem för vissa.

Eva Bartonek: Och som sagt idag så väntar vi rent generellt allt längre upp i åldrarna med att skaffa barn och det är då uppenbarligen mycket som man vill hinna med innan man skaffar barn.

Men har vi också högre krav på vad som ska vara uppfyllt i ens liv? Alltså rent, för att kunna ta hand om barnet och ska man vara påläst alltså, är det sådana saker också?

Eva Elmerstig: Precis, ja och det blev också tydligt. Jag menar vi lever i ett informationssamhälle. Så är det ju. Som var begränsat förr. Men idag så är det mycket, dels det här att man då ska ha rest innan man utbildar sig eller i alla fall ha bostad. Det ska kännas tryggt och alltså på alla vis och partner och så vidare.

Men också det här att man ska ha, att det blir ett projekt, att man ska ha läst på och vara den bästa föräldern som bara går. Och det finns ju hur mycket information kring hur man ska tänka hur man ska göra hur man ska vara och så vidare och då blir det ett jätte-, jätteprojekt som skapar förväntningar också.

Eva Bartonek: Så det verkar som att liksom synen på vad det innebär att vara förälder, har förändrats över generationer.

Eva Elmerstig: Ja och i alla fall liksom redoaspekten då innan man är redo och likadant så såg vi också som också blev beskrivet, om man säger, att de äldre beskrev ju mer att få barn eller gå in i den processen var mer en familjeangelägenhet. Att familjerna samlades och stöttades upp, stöttar upp på ett annat vis, medan idag så är det mer individuella, det är liksom individerna som väljer det. Familjerna är inte så involverade och då ställer det också krav på att… Jag menar, ”nu ska det funka, nu ska jag vara redo och nu ska allting klaffa”.

Så att det blir liksom blir mer individuella projekt än vad det var tidigare där det var mer familjeprojekt kanske när man valde att skaffa barn eller få barn.

Eva Bartonek:  Så hur ska ni använda dom här resultaten då? För det är väl ingen informationskampanj till de som ska bli föräldrar?

Eva Elmerstig: Nej precis. Det är ju lite olika då, så det ena fokuset är ju då att öka kunskap genom information och så vidare till ungdomar. Det här andra är ju mer hur ska man titta på det på en mer strukturell nivå och också på en politisk nivå som behöver bli involverade i hur kan man möjliggöra att man går in i en familjeplanerings eller familjeprocess tidigare i livet? Till exempel genom att göra så att man kan plugga till exempel på universitetet och ändå få barn. Man kan få sin plats kvar för på vissa universitet så har man inte möjlighet att få studieplatsen kvar om man då går på graviditetsledighet.

Likadant det här så var det vissa som beskrev kring att det är brist på bostäder. Kan politiker arbeta för det, att man som ung förälder ändå kan ha ett bra boende? Likaså föräldraförsäkringen att den är för låg för unga, till exempel, som kanske väljer då att ”Nej jag måste ha arbetat i visst antal år för att kunna få barn eller för att kunna liksom klara av att vara förälder”.

Så att man behöver titta på mer strukturella möjligheter för att möjliggöra att de som väljer det, ska kunna starta en familjebildningsprocess tidigare.

Eva Bartonek: Har ni varit i kontakt med några politiker eller så, har ni fått några reaktioner?

Eva Elmerstig: Ja faktiskt så har vi haft möte med politiker. Bland annat så har vi ja, dels har vi haft det här i Region Skåne men om också på andra nivåer, inom riksdagen till exempel, där vi informerar om våra resultat till exempel. Då blir det oftast en diskussion att ”ja oj men det här är jätteviktigt”.

Så jag hoppas att och vi har fått signaler att man tänker och arbetar mer kring det här och då bör man ju titta på det till exempel i skolor och man behöver titta på läroplaner och så vidare.

Så att det är på många nivåer som man behöver jobba för det och det tycker vi att vi har försökt få politiker och vi kommer att fortsätta arbeta med det, att få politiker att tänka till kring detta.

Eva Bartonek:  Det låter bra. Ni har ju också ett pågående projekt som ni startade upp under pandemin, eller på grund av pandemin kanske man kan säga. Där har ni tittat på erfarenheter av ofrivillig barnlöshet och kanske att vara inne i en sån process då under pandemin.

Berätta mer om det här. Vad är syftet? Vad har ni sett så här långt? För det har ni ju inte publicerat några resultat från än?

Eva Elmerstig:  Nej. För det var ett spår som vi då på grund av pandemin faktiskt kände att vi skulle vilja titta på: Hur upplever personer som är under utredning, behandling för infertilitet, hur upplever de situationen under covid-19 då?

Då har vi gjort intervjuer, kvalitativa intervjuer, så det är inte fokusgruppsintervjuer utan kvalitativa intervjuer som är individuella.

Eva Bartonek: Individuella – så ni pratar med dem en och en?

Eva Elmerstig: Ja precis individuella. Och då har vi gjort det med par men enskilt, en och en i paret om man säger. Och då har det varit kvinnor eller män och det har varit samkönade par eller olikkönade par och det har också varit på danska sidan och på svenska sidan som vi har gjort intervjuer.

Och vi vill titta på hur påverkar, hur kan de se kopplat till till exempel tillgängligheten i vården: har det förändrats? Så de har ju varit under utredning och behandling då, men hur har de sett, kopplat till covid-19 då, situationen. Och likaså tittar vi på intimitet, hur det här har påverkat.

Som sagt vi har gjort intervjuerna och precis påbörjat dataanalys så att preliminära resultat visar mer att vi ser att de upplever att covid-19 har påverkat möjligheten till vård. För dels det här att det har blivit uppskjutet behandlingar. Det är uppskjutet provtagningar och så vidare på grund av dels bemanning, att personal har fått bemanna andra avdelningar och kliniker under den här tiden.

Vad vi ser är att det här har ju spätt på människornas oro. Är man i den här processen så är det ju en ständig oro, ”hur ska det här gå, kommer det att funka?”. Man får olika försök, man får ett antal försök och kommer det här att funka och så vidare? Och det här har ju spätt på den oron och ovissheten under den här perioden. Att dels själva har de har varit oroliga för att ”ska de bli sjuka?” som gör att de då inte har kunnat, att de har fått ställa in det lilla besöket som de har längtat efter till exempel. Så att det har varit en oro för det och där har de då isolerat sig, många som har kunnat isolera sig. En del har inte kunnat det på grund av arbete och så vidare. Men socialt i alla fall för att inte riskera att bli sjuk och missa ett tillfälle som man kanske har för en behandling.

Så det ser vi att det har påverkat och sen ser vi också stor påverkan på att partnern inte har fått, man har begränsat då människor att man inte ska vara så många i behandling situationer och så vidare, och då har partnern inte fått vara med vid till exempel vissa utredningar, provtagningar och så vidare. Och att vara i en sån här process påverkar, är en belastning på relationen, kommunikationen och så vidare. Då har vi sett att det har blivit än mer belastning för att inte partnern har fått vara med på de här besöken. Att kunna dela och få till sig information och oro och så vidare.

Så att det ser vi ett tydligt spår, hur viktigt partners delaktighet är i det här, för att klara av den här resan. För det här är en jobbig resa och då är partners delaktighet ett viktigt element för att klara av resan. Det ser vi att det har ju blivit väldigt påverkat under den här tiden.

Eva Bartonek: Så att det ni har sett så att säga som händer under pandemin, den kunskapen kan ni också få nytta av under mer normala förhållanden.

Eva Elmerstig: Precis för det är det vi tänker att det här kan ge syn på vilka luckor och vilka insatser som behövs även efter pandemin. Att det här, som partnerns roll är ju en jätteviktig funktion och där så kommer vi arbeta med, har vi tankar på att se, hur kan man förbättra det? Till exempel den möjligheten. För att partnerns roll är viktigt för att relationen ska funka och att man ska orka med den här processen.

Eva Bartonek: Ja, jag tror att det får bli bra avslutning på den här podden. Tack Eva Elmerstig, docent vid Malmö universitet, för att du ville vara med!

Eva Elmerstig: Och tack för att jag fick vara med.

Eva Bartonek: Du har lyssnat på en podd från Vetenskap och hälsa. Den här podden ingår i ett större tema om fertilitet som finns publicerad på vår hemsida. Ni hittar den på vetenskaphalsa.se/teman och så letar ni upp temat fertilitet.

Vi som har jobbat med den här podden är Patrik Jävert, ljudtekniker och själv heter jag Eva Bartonek. Tack för att ni har lyssnat.

[1] IVF är en förkortning av in vitro-fertilisering. Det betyder befruktning i laboratorium i glaskärl eller provrör. IVF kallas också för provrörsbefruktning.

---