Textversion

                                                                                                                               

Tänkt dig att du är lärare och är på väg hem efter arbetsdagens slut. Då plingar det till i din telefon och du ser att det är från en förälder och mejlet är rubricerat ”Kontakt”. Du kikar på mejlet och ser att föräldern vill diskutera en incident som hänt på skolan och ber dig att ringa upp när du har möjlighet. Det är sen eftermiddag, du har bråttom hem, ska skjutsa barn till träningen, hjälpa till med läxor. Så du bestämmer dig att ringa upp i morgon bitti innan första lektionen. Men när du öppnar din mejl nästa morgon så finns där flera mejl från samme förälder som i en allt aggressivare ton ifrågasätter varför du inte har hört av dig.

Det här är bara ett exempel på de digitala aggressioner som lärare kan utsättas för och som blivit allt vanligare.

Så vad är det för olika aggressioner vi pratar om? Vad är specifikt för just digitala aggressioner, vad har skolan för beredskap att stötta sina lärare och vad kan man göra för att förebygga att detta händer?

Det ska vi diskutera i dagens podd från Vetenskap & hälsa. Min gäst i studion är Rebecka Cowen Forssell, doktor i Urbana studier och forskare vid Malmö universitet med fokus på mobbning, trakasserier och kränkande särbehandling i arbetslivet. Och hon har också lett ett forskningsprojekt om digitala aggressioner som en ny arbetsmiljörisk inom skolan.

Välkommen hit Rebecka!

Rebecka Cowen: Tack så mycket.

Eva Bartonek: Jag tänkte att vi skulle börja med att försöka ringa in det här problemet i stort. Jag tänker att aggressioner alltid har funnits men vad är det som utmärker just de digitala aggressionerna? Eller den digitala kommunikationen i stort?

Rebecka Cowen: Till att börja med får man säga vad som utgör en aggression. Det är egentligen en subjektiv upplevelse. Vi tolkar ju olika situationer olika, baserat på tidigare erfarenheter, personlighet och så vidare.

Men en aggression såsom vi adresserar i det här projektet kan vara allt från ett respektlöst beteende, lågintensivt beteende till, mer explicita påtryckningar, hot kanske till och med.

Det som kännetecknar det digitala, det kanske är det som är det nya, en aspekt av det är tillgängligheten och det tycker jag att du illustrerade väl i din berättelse här egentligen. Det vill säga att man är tillgänglig på andra platser än på arbetsplatsen och andra tider än arbetstider.

Men sen är det också något i det här samspelet som förändras. Jag brukar prata om att man förflyttas från fysiska rum till digitala rum och att det här digitala rummet påverkar människors samspel.

Oftast men inte alltid, för det är plattformsspecifikt, är det en ansiktslös kommunikation. Man ser inte den andra människan man pratar med. Det innebär att man inte är exponerad för de känslor, upplevelser, det kroppsspråk man visar som ett meddelande av olika slag kan framkalla.

När vi inte blir exponerade för det här kroppsspråket, ansiktsuttrycken, röstläget kanske, så har vi också svårare att utveckla empati för den andra personen. Det här spelar också roll för att vi ofta ser lite skarpare formuleringar och man kanske inte riktigt tar hänsyn till individen. Eller tänker på att det finns en annan människa bakom skärmen.

Sen en annan aspekt av det här är att en del digital kommunikation, inte all, men till exempel i meningen asynkron kommunikation som innebär att kommunikationen inte är omedelbar. Det finns tid från att man får ett meddelande till man responderar. Och det gör att man som avsändare till exempel, kan bygga upp sina argument under mer kontrollerade former. Man kan vara lite mer rak. Man kan använda ett språkbruk som tjänar ens syfte. Kanske mer formellt, akademiskt och så.

Det är ju också ett sätt att positionera sig i de här mejlen om man föreställer sig att de här mejlen har ett speciellt syfte.

Men en digital aggression kan uttryckas via olika digitala kanaler och varje kanal har sitt karaktäristiska, det som spelar roll för både samspel och vilka konsekvenser som de här digitala aggressionerna har.

Eva Bartonek: Jag tänker att de här digitala medierna kanske underlättar den här typen av beteende. Men jag tänker, har det inte också skett en maktförskjutning mellan läraren och föräldrarna, eller mellan skolan och vårdnadshavaren?

Rebecka Cowen: Precis. Nu pratar vi om digitalisering och det är en aspekt i det att man kan positionera sig och framföra makt på något sätt i de här kanalerna. Och det är också så att till exempel i Facebookgrupper och så vidare kan man ju skapa allianser. Det finns en maktfaktor i det också eller att man hänger ut någonting. Man pratar om ”public shaming” som kan vara obehagligt för den som är utsatt. Det finns en maktaspekt i det med.

Men det finns också förändringar på samhällsnivå om man tittar specifikt på skolan. Och skolan har ju gått i en riktning där vi idag kan prata om kundrelationer till mångt och mycket. Där skolor, både om det är i kommunal eller privat regi, konkurrerar på en marknad. Där skolor är väldigt måna om sitt rykte, vill attrahera elever och deras vårdnadshavare i skolvalen. Man är mån om skolpengen och så vidare.

Det spelar också roll för vilka krav vårdnadshavare kan ställa på skolan och vilka funktioner, vilka roller både skolan och vårdnadshavare tar på sig. Förväntning på att skolan ska serva hemmen. Men kanske också förväntningar på enskilda föräldrar att man har bör vara aktiv för sitt barns skolgång och att man bör ställa krav. Så där ser vi också en förändring på samhällsnivå.

Eva Bartonek: Men vill inte skolan egentligen att föräldrarna ska engagera sig i sina barn så det måste vara något slags balans där?

Rebecka Cowen: Absolut. Så är det ju och det ligger i skolans uppdrag. Man ska ha ett hem- och skolsamarbete. Det skiljer sig lite åt också, hur det här hem- och skolsamarbetet ser ut. Det finns också delar, inte sällan i mer socioekonomiskt svagare områden där man vill ha mer kanske hem- och skolsamarbete. Eller där det ser lite annorlunda ut.

Det vi ser i våra studier är att den här problematiken framförallt, och där jag ska säga att det är indikationer för det vilar mest på kvalitativ forskning, att det är förekommande i socioekonomiskt starka områden. Så man få också titta lite på de här olika kontexterna kring skolan också. Det ser inte likadant ut överallt.

Eva Bartonek: Så resursstarka föräldrar kräver mer helt enkelt och beter sig lite mer som kunder?

Rebecka Cowen: Så skulle man kunna säga.

Eva Bartonek: Men hur ser det ut i skolan? Blir alla lärare utsatta för det här, eller är det en viss grupp av lärare som löper större risk?

Rebecka Cowen: Återigen är det här kvalitativt material, men vi ser ju indikationer på att yngre eller juniora lärare är mer utsatta än de mer seniora lärarna. Vi ser de tendenserna i alla fall.

Det kan handla om att mer seniora lärare kan etablera en kontakt eller har en auktoritet i relation till hemmen, som inte de juniora lärarna har utvecklat ännu och där man då kanske ser mer utrymme för förhandling i hem- och skolsamarbete.

Eva Bartonek: Är det någonting de får öva sig på under lärarutbildningen, eller kastas man bara ut i det här?

Rebecka Cowen: Vad jag känner till så är det inget stående moment i lärarutbildningen, men skulle nog vara ganska behövligt. Som ett sätt att rusta de här yngre lärarna. Vi vet ju idag att det är svårt att rekrytera till lärarutbildningarna, vi vet att det är svårt att rekrytera lärare. Så det är ju viktigt att satsa på den här väldigt viktiga yrkesgruppen.

Eva Bartonek: Skulle du vilja dra det så långt att säga att föräldrar eller vårdnadshavare börjar bli ett arbetsmiljöproblem?

Rebecka Cowen: Ja det skulle man kunna se det som och vi ser ju i våra studier att det har negativa konsekvenser att bli utsatt för den här typen av aggressioner. Att det leder till minskat välbefinnande, ökad stress och också att man tappar glädjen i sitt yrke. Och då blir det en arbetsmiljöproblematik.

Samtidigt vill jag också framhålla väldigt tydligt att det inte handlar om att ställa hem och skola mot varandra. Det är mycket väl så att vårdnadshavarens kritik kan vara legitim kritik. Att skolan inte tillhandahåller den kvalitén som man förväntar sig.

Men det vi ser i våra studier, eller en av våra slutsatser är att vi ser att det finne en negativ spiral. För att å ena sidan kan de här aggressionerna vara ett resultat av att man inte tillhandahåller kvalitét. Men det tar också väldigt mycket resurser. Det blir en administrativ börda som gör att rektor och lärare inte har den tiden då att jobba upp den här kvalitén som kanske är grogrunden till det.

Så det finns en negativ spiral i det här som vi har identifierat.

Eva Bartonek: Ja för jag tänkte att vi skulle prata om det här forskningsprojektet som du har lett. Om jag har förstått det rätt så kommer det att utmynna i ett antal vetenskapliga artiklar. Men du har också sammanfattat det i en rapport som heter ”Digitala aggressioner, en ny arbetsmiljörisk inom skolan”.

Kan du börja med att säga lite övergripande, vad var främsta syftet? Vad var det för problem du ville belysa med det här forskningsprojektet?

Rebecka Cowen: Jag har ju studerat det här med nätmobbning i arbetslivet under en längre tid. Det var det jag skrev mitt avhandlingsarbete om. Jag ville följa upp vissa resultat, inte minst för att förstå det här utifrån en tydlig organisatorisk kontext, som spelar roll.

Då valde vi skolan, för vi vet att skolan har en ansträngd arbetsmiljö i relation till hot och våld.

Vi ville också förstå det här med externa relationer. Att tredje part blir en arbetsmiljöproblematik.

Eva Bartonek: Vem är tredje part?

Rebecka Cowen: I det här fallet vårdnadshavare, man har inte en gemensam chef. Annars är man ju som arbetsgivare ansvarig för att arbete med arbetsmiljön, med de interna relationerna. Men inte så mycket med de externa relationerna. Det är ganska svårt. Hur arbetar man förebyggande med tredje part?

Så det var en problematik som vi tyckte var intressant, så vi ville ju förstå det här bättre. Vi fick medel från AFA-försäkring i det här som ett FoU-uppdrag.

Eva Bartonek: Vad är FoU-uppdrag?

Rebecka Cowen: FoU är forskning och utveckling.

Där ligger det i uppdraget att också gå från forskning till praktik. Så det ena syftet handlar om att förstå den här problematiken bättre. Få kunskap och det vetenskapliga perspektivet.

Det andra då är att göra någonting konkret som kan mynna ut i ett metodutvecklande arbete som skolor kan använda sig av. Så det fanns två syften.

Eva Bartonek: Ja, för när ni sammanställde de här resultaten så såg ni att det i första hand rörde sig om tre typer av aggressioner. Det var via mejl, det här exemplet jag nämnde i början, i sociala medier och att elever filmar lärare under lektionerna.

Jag tänkte vi skulle prata lite närmare om de här tre olika typerna av aggressioner.

Mejlen var vi redan inne på, men här var det då en förälder som ville ha kontakt med läraren och tyckte att hen inte svarade tillräckligt snabbt. Vad kan det röra sig för andra typer av påhopp eller situationer?

Rebecka Cowen: Vi har identifierat tre olika problematiker. Det mest vanligt förekommande är det vi kallar ”aggressivt formulerade e-mail” och det är det vi var inne på. Det betraktar vi som förhandlingar för ökat inflytande, ökade resurser. Ofta ett ganska instrumentellt syfte – man vill nå någonting. Så syftet är inte att skada den andra individen, men det kan uppstå.

Eva Bartonek: Vad vill de nå för syfte?

Rebecka Cowen: Det kan handla om att man inte är nöjd med betyg. Man vill att det ska omprövas. Det kan handla om elever med särskilt stöd där man tycker att skolan inte tillmötesgår de behoven. Det kan vara förändringar av organisatorisk karaktär som man inte är nöjd med. Konflikter som man inte tycker hanterats bra, mellan elever.

Så oftast uppstår det som en reaktion på någonting. Ett beslut som skolan har tagit. Myndighetsutövning eller ett mer organisatoriskt beslut.

Så det var mest vanligt förekommande och som sagt någon form av förhandling, betraktar vi det som.

Eva Bartonek: Har du några exempel på konkreta formuleringar. Hur kan det låta i mejlen?

Rebecka Cowen: Det kan vara både de här affektionsskrivna mejlen, att man är upprörd när man skriver, och menar att någon är inkompetent exempelvis. Eller så på olika sätt underminerar.

Men sen har vi också exempel på där det är lärare som beskriver att det används ett väldigt korrekt språkbruk, men att man ändå på olika sätt underminerar läraren. Att man inte behöver vara så explicit i allt i det man säger, men läraren upplever det ändå som att man vill någonstans eller att man har ett tydligt syfte med det.

Så det kan vara allt från mer explicita till mer implicita former egentligen.

Eva Bartonek: Förekommer det reella hot – att man hotar läraren med någonting?

Rebecka Cowen: Det förekommer säkert men i våra studier så är de här hoten nog mer på organisatorisk nivå. Liksom ett hot mot ens yrkesstolthet egentligen. Till exempel att man tar det till en nästa instans, att man går vidare till en annan myndighet, att man ska prata med rektorn eller att man ska flytta på eleven. Så det är mer av den karaktären än mer personinriktat i våra studier, även om det kanske ändå förekommer.

Eva Bartonek: Men hur påverkar det då lärarens mående och arbete? Du har redan varit inne på det här, men det måste väl ändå kännas väldigt stressande?

Rebecka Cowen: Ja, det kan vara väldigt intensiva situationer många gånger. Det här med digitala aggressioner kan ju ta väldigt olika karaktär, som jag sa tidigare. Ibland är problematiken att det kommer lite från flera. Ibland är problematiken en enskild vårdnadshavare.

Men många gånger så tar det väldigt mycket av lärarens tid. Man riktar väldigt mycket fokus mot den eleven och vårdnadshavaren. Om det varit en förälder exempelvis som inte varit nöjd med betygen, så kan det innebära att man dokumenterar väldigt mycket om den eleven nästkommande termin, för att ha på fötterna om det händer igen. Så även om man menar att man inte ändrar betygen i de situationerna, så förändrar det ändå praktiken på något sätt och det tar tid.

I läraren ligger oftast de här starka idealen om likvärdighet i skolan och att man ska fördela resurserna lika på olika elever. Så det kan också bli en konflikt i relation till professionsideal och liknande.

Eva Bartonek: Så man skulle kunna säga att barn till föräldrar som skriker mest, får mer uppmärksamhet än barn till föräldrar som inte hör av sig?

Rebecka Cowen: Ja, det finns ju en risk i det.

Eva Bartonek: Ska vi prata lite om sociala medier. Vad kan hända där?

Rebecka Cowen: Sociala medier är intressant för det är en plattform som ligger utanför skolans egna infrastruktur. Det är inte en plattform som skolan äger. Det här, bland annat, tillsammans med att man inte vill få negativ uppmärksamhet, negativ publicitet, inte vill eskalera en pågående konflikt. Det gör att det här är en plattform eller ett ställe som man undviker. Man svarar inte på detta.

Det här kan ändå bli synligt, för både rektorer och lärare och det skapar en enorm frustration. Att man inte kan gå in och försvara sig. Att man inte kan stå upp för den egna bilden av det som har inträffat. För även de här Facebookgrupperna skulle jag vilja säga, uppstår många gånger som en reaktion på någonting. Det kan vara vårdnadshavare. Det kan även vara allmänheten som sluter upp kring ett ämne. Någonting de tycker har varit felaktigt.

Ibland är de här facebookgrupperna i det området där skolan är lokaliserad, i grannskapet. Då är det oftast väldigt stora grupper och de inkluderar även medborgare, som inte har direkt koppling till skolan.

Men det kan också vara facebookgrupper i direkt anslutning till skolan. De här facebookgrupperna startas ofta med väldigt konstruktiva syften.

Eva Bartonek: Vad kan det vara för saker man vill diskutera?

Rebecka Cowen: Till en början kan det handla om eller till och med initieras av skolan, man vill att det ska föregå en diskussion om måltider, eller de här lite mer neutrala aspekterna. Men det kan ändå också blossa upp någonting om att inte tycka att läxuppgift har varit tillräckligt tydlig, att man diskuterar de här frågorna och inte tänker på att i det här ofta ganska publika forum, kan man indirekt förstå vilka lärare det handlar om exempelvis.

Eva Bartonek: och de kanske nämns med namn också?

Rebecka Cowen: De kan också nämnas vid namn.

Eva Bartonek: Du sa det här med att, och det måste ju vara väldigt frustrerande, lärarna eller rektorn ska inte gå in i de här diskussionerna och försvara sig. De ska bara ”titta på” som åskådare och ser hur det här varvar upp?

Rebecka Cowen: Många gånger är det så. Samtidigt så klart, är det direkta hot eller så måste ju skolan agera. Som skolans ledning har man ju oftast mer information än vad dem som har föräldrarna där, men man är bunden till sin sekretess och annat. Man kan inte ge sig in i de diskussionerna.

Det vi har pratat mycket om i projektet är att de här facebookgrupperna uppstår ju av någon anledning. Kanske är det så att skolorna behöver vara självkritiska också till vad de skapar för forum för dialog mellan hem och skola.

Vad finns det för naturliga mötesplatser egentligen? Skolan blir alltmer effektiv. Man hänvisar till mejl. På en del skolor väljer man att lägga över föräldramötena i digital form. Har man det på Zoom eller Teams och så vidare så har man inte det här informella samtalet föräldrarna emellan, som ändå är viktiga. Som förälder eller vårdnadshavare vill man kanske har en kontakt och dialog med de andra föräldrarna också. För att man tycker att det är bra för ens barn. En gemenskap.

Så man kan också fundera på varför uppstår de? Och kan man arbeta med det här på mer konstruktiva former? Vad händer om skolan exempelvis tillhandahåller facebookgrupper med en tydlig moderator som kan stävja dialogen om den går fel. Där det finns tydliga regler eller riktlinjer för hur man ska diskutera.

Eva Bartonek: Finns det skolor som gör så?

Rebecka Cowen: Ja det har vi sett exempel på.

Eva Bartonek: Det tredje problemet, när elever filmar lärare. Varför gör de det?

Rebecka Cowen: Det handlar om att man blir filmad i sin profession, sitt professionella utövande. Jag ska säga att när vi pratade med lärare och rektorer om det här, så beskrev de det inte som att det var en vanligt förekommande problematik.

När vi pratade med elever om det så menade de att det viss förekommer.

Eva Bartonek: Så lärarna vet inte om att de blir filmade?

Rebecka Cowen: Precis, och många gånger så kanske det är ganska oskyldigt, det som filmas. Men det finns också exempel i vårt material på situationer där det här har uppstått. Då kan det handla om… det kan vara drivet av hämnd eller att man inte tycker om läraren ifråga.

Men det kan lika mycket vara ett socialt samspel mellan elever.

Eva Bartonek: att det är lite coolt att filma läraren och lägga ut någonstans?

Rebecka Cowen: Ja lite. För det är två moment det här. Det är både att filma och sen så kan man då lägga vidare på Snapchat eller Tik Tok eller vad det kan vara. Där kan en film leva sitt egna liv och attrahera likes och så vidare. Så det kan likväl handla om social status mellan eleverna.

Eva Bartonek: och då är det också plattformar där lärarna kanske inte är så mycket så det kanske inte vet om att de blivit filmade och att det ligger ute?

Rebecka Cowen: Ja så kan det vara.

Eva Bartonek: Händer det att man manipulerar de här filmerna och bilderna så att man skruvar det så att det blir till en pinsam situation av någonting som kanske inte var det?

Rebecka Cowen: Ja och det har jag också läst i internationell forskning om det, sådana situationer där man framkallar ett beteende, eller man framkallar en situation där läraren tappar ansiktet eller inte kan behärska sig och så filmar man det. Så att det har varit mer intentionellt. Det har vi sett exempel på i internationella studier.

Eva Bartonek: Jag antar att på samma sätt som det andra upplevs som stressande och jobbigt, så måste det här också upplevas som jobbigt av lärarna?

Rebecka Cowen: Absolut, det kan ju upplevas oerhört skamfullt och liksom en svaghet i sin profession att hamna i de situationerna.

Generellt skulle jag vilja säga att det finns ju ett visst mått av normalisering av de här frågorna på skolan. Att man upplever att det är en del av läraryrket. Inte minst i relation till de här aggressiva mejlen. Och man tycker att det här är någonting man ska kunna ta. Man bör kunna ta det.

Samtidigt ser vi också i våra studier att det har väldigt negativa konsekvenser på hälsa och välmående och önskan att vara kvar i professionen.

Så visst spelar det roll. Men att prata om de här sakerna är också ett sätt att visa sig liksom sårbar och svag i sin profession.

Eva Bartonek: Hur hanterar man det här idag. Finns det strategier för hur man ska göra? Jag antar att det inte finns eftersom du hade det till forskningsprojekt.

Rebecka Cowen: I våra studier ser vi väldigt tydligt att det här är något som hanteras på individuell nivå och det är någonting som sker reaktivt. Det vill säga att det är väldigt mycket upp till den enskilda läraren eller enskilda rektorn att agera på det här. Och man agerar först när problematiken har uppstått.

Då har ju väldigt många utvecklat strategier för det här. Till exempel att inte svara på de här e-mailen i affekt. Man är väldigt mån om att ha en professionell fasad eller ett professionellt bemötande. Så oftast väntar man de här 24 timmarna eller 48 timmarna, eller vad det kan vara att man som myndighet behöver respondera på ett inkommet mejl. För att man ska lugna ner sig.

Vi ser också att man mejlar varandra kollegialt, till rektorn, hur man ska svara på det här mejlet.

Vilket å ena sidan är väldigt viktigt, det här med socialt stöd är oerhört viktigt för hur man mår i de här situationerna. Samtidigt är det också en väldigt tidskrävande process att man låter de här mejlen cirkulera.

En annan strategi av individuell karaktär, men som var väldigt påtaglig i vårt material, är att man byter till en mer synkron form av kommunikation. Om man säger att e-mail är asynkron, det är tidsfördröjning mellan att man samtalar, det bidrar inte till dialogen. Så att man byter till telefon, eller man kallar inte till ett möte, var det många som beskrev kunde förändra situationen ganska så drastiskt. Vilket indikerar att det är någonting i själva medieformen som spelar roll för hur aggressionerna framförs exempelvis.

Eva Bartonek: Jag tänker på det vi pratade om i början och det här med maktförskjutning, att då blir det kanske en maktförskjutning i och med att föräldrarna kallas till skolan. Att man kanske jämnar ut det lite.

Rebecka Cowen: Ja. Det skulle jag också vilja säga.

Eva Bartonek: Som ett resultat av det här forskningsprojektet har ni utvecklat en verktygslåda. Berätta, vad är det och hur ska det användas?

Rebecka Cowen: Där tar vi fasta på att det är bättre att gå från den individuella, reaktiva hanteringen till ett organisatoriskt förankrat och förebyggande arbete. Det vill säga att man arbetar upp rutiner, policyers, ärendehanteringar på skolan, som är organisatoriskt förankrat. Och att man integrerar det i det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Eva Bartonek: När det händer någonting, när det har uppstått en sådan här situation, då ska det finnas ett körschema för hur man ska agera?

Rebecka Cowen: Så kan det vara. Men det kan också vara, ”Hur kan vi jobba med tredje part, eller med vårdnadshavare? Hur kan vi föregå problematiken? Kan vi prata om det här på föräldramötena redan? Kan vi ha olika uppföranderegler? Eller kan man jobba med tredje part på det sättet?”

Men vi vill ju ändå skapa någon form av robusthet i organisationen. Vi ser ju också tydligt i vårt resultat att man vet inte hur man ska arbeta med frågorna. Man kanske som rektor inte själv är aktiv på sociala medier. Man känner inte att man har kompetensen. Så en del i vår verktygslåda är att etablera fler tvärprofessionella team. Att man redan innan har en stab med, det kan vara experter inom juridik, inom IT-säkerhet. Hur kan man få bort de här meddelandena från nätet och så vidare. Så att det finns på plats innan.

Den här verktygslådan, som vi kallar det, riktar sig till ledningen i första hand. Det är rektorer, men även HR, skyddsombud. Ledningsfunktion i en större bemärkelse, där vi har dels en skrift där man kan lära sig mer om vad det här handlar om.

Men också lite tips och hjälp hur man kan tänka kring att kartlägga problematiken. Övervägande kring policyer. Vad ska vi kommunicera och vad för typ av frågor ska vi kommunicera på vilka kanaler?

Lite kring hur man kan få bort de här negativa tilltalen och också lite kring lagstiftning. Så det är liksom ett sätt att bygga upp kunskaper.

Sen har vi ganska hands on, hur man kan gå tillväga. Vi har också spelat in en samtalsfilm. Ett samtal egentligen mellan två forskare där vi diskuterar den här problematiken.

Man kan också ta del av en podd om man vill vara ute och gå när man tar till sig det här.

Sen har vi spelar in tre korta filmer kring den här problematiken som du nämnde tidigare, om aggressivt formulerade e-mail, negativ exponering på sociala medier och att bli filmad i sitt professionella yrkesutövande.

Det är små korta filmer som vi tänker man kan använda som diskussionsunderlag i lärarlagen eller som man som rektor kan använda för att föra en diskussion i lärarlagen.

Ibland kan det vara svårt att erkänna problematiken, man vill inte prata om att man blir påverkad och så vidare. Så det är ett sätt att stimulera till diskussion. Det finns också tolkningsutrymme. Vad utgör en digital aggression på den här skolan, och hur ska vi hantera det?

Så det är ett sätt att sätta igång det här arbetet.

Eva Bartonek: Finns det skolor som har börjat använda det här redan? Eller hur nytt är det?

Rebecka Cowen: Vi gick ut med det här i november 2023 och har fått en jättepositiv respons från skolorna. Vi hade ett digitalt seminarium som var väldigt välbesökt och har haft mycket kontakt med skolor därefter. Så det är en problematik och ska bli intressant att följa hur de tolkar det, hur de genomför det. Om man avsätter den tiden och ägarskapet det krävs kring de här frågorna.

Men vi ser att intresset är väldigt stort.

Eva Bartonek: Var hittar man det här materialet? Är det gratis?

Rebecka Cowen: Ja det är absolut gratis och vi finns på den webbsidan vi använder, www.copsoq.se
där vi har en temasida om digitala aggressioner.

Eva Bartonek: Jag kan tillägga att vi kommer att lägga till en länk dit från den här poddsidan, till dem som är intresserade.

Nu har vi pratat mycket om vad skolan kan göra för att skapa rutiner och för att förebygga och så där. Men vad ska man tänka på som förälder för att inte bidra till att det blir så här, och ändå ha möjlighet att kommunicera med skolan och lärarna?

Rebecka Cowen: Jag tycker det är en viktig fråga för att nu har vi studerat det här från lärarretoriskt perspektiv med arbetsmiljöperspektiv.

Men det är ju också så att det handlar inte om att vårdnadshavare gör fel alla ggr, som jag var inne på tidigare så kan det vara legitima anledningar till att vara frustrerad på något som skolan gör exempelvis.

Så å ena sidan tror jag det är viktigt att skolan tillhandahåller de här mötesplatserna där man kan prata om de här frågorna.

Sen som vårdnadshavare, jag fick ett gott exempel från en lärare jag pratade med, som berättade att rektorn kom med på första föräldramötet med en ny klass. Rektorn informerade och sa, tänk nu på att det är en människa på andra sidan som ni kommunicerar med, när ni kommunicerar via mejl. Den här läraren uppskattade detta väldigt mycket. Det var ett sätt att föregå eventuell kritik och också att påminna om att man är en människa.

Så det handlar egentligen om att visa vänlighet och respekt i det här samtalet. Kanske lämpar sig inte alltid mejl för de här komplicerade frågorna. Även om man som vårdnadshavare kan tänka att det känns skönt att kunna berätta hela kontexten och att berätta den på ett ganska så systematiskt och utvecklat sätt. Man är säker på att man har fått fram sin berättelse, så kan den berättelsen upplevas som påtvingande.

Att ta de komplicerade ärendena mer ansikte mot ansikte, snarare än i den digitala kommunikationen, tror jag kan v ara en väg framåt.

Det är inte bara något man bör tänka på som vårdnadshavare, utan även skolan att man tillhandahåller de här träffarna.

Eva Bartonek: Jag tycker det är bra det här att ”tänk på att du kommunicerar med en annan människa”.

Rebecka Cowen: Precis. För mycket av läraryrket är ju ett relationellt arbete, tänker jag. Att man ska etablera de här relationerna för att kunna ha en fruktbar dialog i hem och skolasamarbetet. Och de här relationerna utvecklas bättre när man möts ansikte mot ansikte än vad det gör många gånger i den digitala kommunikationen som är en mer distanserad kommunikation.

Eva Bartonek: Ja. Det här får bli en bra avslutning på den här podden.

Tack Rebecka Cowen Forssell, doktor i Urbana studier och forskare vid Malmö universitet för att du ville vara med i podden.

Rebecka Cowen: Tack så mycket.

Eva Bartonek: Vi som har jobbat med podden är vår ljudtekniker Andreas Irebring och själv heter jag Eva Bartonek.

Blev ni sugna på fler poddar så hittar ni dem på vår hemsida, vetenskaphalsa.se eller där poddar finns. Sök då på Vetenskap & hälsa.

Tack för att ni har lyssnat och på återhörande!

 

---