Textversion

Det ligger i luften – pollen- och pälsdjursallergi. Podd 2024-05-30

Jenny Loftrup: Idag kommer Vetenskap och hälsas podd att handla om luftburna allergier. Just nu befinner jag mig i stallet på 4H i Lund tillsammans med Ellen Tufvesson som står här bredvid mig.

Ellen, du är forskare i lungmedicin och allergi både vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus.

Hur är det för dig idag nu när vi ser till exempel en björk här med långa gröna slöjor. Känner du av det?

Ellen Tufvesson: Jag har själv inga allergier så jag känner inte av någonting, men man kan inte låta bli att tänka på de många som har problem och hellre håller sig inomhus de här tiderna.

Jenny Loftrup: Så du är expert på allergier, men du själv har inga allergier. Vad härligt för dig.

Ellen Tufvesson: Nej.

Jenny Loftrup: Alla träd blommar för fullt här och det är grönt och fint och det är högsäsong just nu för pollen.

Hur många är det som lider av pollenallergier?

Ellen Tufvesson: Man räknar med att ungefär 20 procent av Sveriges befolkning, och nu tror man det är ännu fler, lider av någon typ av luftburen allergi. Det är allt från träden som kommer först och gräs och gråbo.

Men även pälsdjur och kvalsterallergi.

Jenny Loftrup: Just det, vi ska också prata om hästar och hundar, katter och de allra minsta också, kvalster, ska vara med lite idag.

Men jag tänker att vi börjar med träden eftersom pollentiden är här. Men är det så farligt då att vara pollenallergiker?

Ellen Tufvesson: För vissa är det inte så farligt. De kan ta sin allergimedicin, antihistamin oftast och kanske lite nässteroider. Sen mår de bra.

Men det finns dem som mår väldigt mycket sämre och som medicinerar sig för fullt och ändå har mycket problem.

Jenny Loftrup: Så det kan vara så att man får mycket sämre livskvalitet även om man laddar upp med pollentabletter? Och en del säger att man till och med ska börja ta dem innan säsongen börjar?

Ellen Tufvesson: Ja det är bra att ta dem lite förebyggande, kanske inte så långt innan säsongen. Men när den börjar gå igång så ska man medicinera. Och just att man inte bara medicinerar när man har fått symtomen utan att man tar dem i förebyggande syfte. Både framförallt ögondroppar och nässpray och tabletter.

Jenny Loftrup: Och vad är det som händer när de här små pollenpartiklarna kommer ner i våra lungor?

Ellen Tufvesson: De kommer ju först in via näsan och många har problem bara i näsan och i ögonen också beroende på hur mycket det blåser och också om man rör sig ute. Sedan andas man in dem hela vägen ner i lungorna också. Och då är det på ytan. Ytan på insidan kan man säga, där de sätter sig på ytan. Där är det då celler…

Jenny Loftrup: Går de långt ut i lungorna, eller hur går det till?

Ellen Tufvesson: Just pollenkornen är relativt stora, så de brukar inte gå så långt ner i lungorna. Det är snarare pälsdjursallergener som är så mycket mindre, kan gå långt ner i lungorna.

Jenny Loftrup: Får men värre symtom om det går längre ner?

Ellen Tufvesson: Det brukar hänga ihop. Katt och häst är sådant som man kan ha rätt mycket symtom från. Och det är för att det är små allergener.

Jenny Loftrup: Jag har hört att om det är mycket pollen i luften och om det kommer ett riktigt kraftigt åskoväder… Vad är det som händer då?

Ellen Tufvesson: Det är lite spännande att just vid åska så kan det slå sönder pollenpartiklarna som då blir mindre och då kommer de längre ner i luftvägarna. Så de som kanske inte annars har så mycket problem från de nedre delarna av luftvägarna, kan få det då.

Jenny Loftrup: Hur vet man skillnaden då på en vanlig förkylning och pollenallergi?

Ellen Tufvesson: En vanlig förkylning känner man ofta i kroppen att den kommer. Pollen känner man i samband med att det är pollentider. Börjar man få symtom då och man medicinerar och känner sig bättre. Då är det typiskt tecken på pollenallergi. Då kan man ju gå till sin vårdcentral och få testat till exempel och få bekräftat att det är pollenallergi.

Jenny Loftrup: Men ska man göra det? Ska alla utredas för allergi? Eller är det bättre att man bara tar medicin och fungerar det så fungerar det.

Ellen Tufvesson: Jag som forskare tycker att alla ska utredas. För vi vill veta mer om det. Om vad som händer i kroppen, vem som får det och varför.

Jenny Loftrup: Men på de överfyllda vårdcentralerna så tycker de kanske att man först ska prova själv.

Ellen Tufvesson: Ja oftast tycker de det.

Jenny Loftrup: Och vad är det för trädslag som mest ställer till det? Eller träd och gräs när det gäller pollen?

Ellen Tufvesson: Ja och gråbo räknar vi in där också, men den är senare och lite färre.

Jenny Loftrup: Och gråbo fick jag googla för jag visste inte om det var ett träd eller vad det var. Men det är ju en liten grön växt med frön.

Ellen Tufvesson: Ja den är ungefär en halvmeter hög, kan bli lite högre, med lite grå frön som kommer fram mot juli-augusti, så den är senare.

Så det första som kommer är egentligen hassel, al och sälg. Och sen kommer björken i maj.

Jenny Loftrup: Ja, och det är där vi är nu.

Ellen Tufvesson: Ja. Det räcker ju att det kommer ett par dagar med jättefint väder så blommar alla björkar samtidigt. Det blir mycket problem för dem som har pollen allergi.

Jenny Loftrup: Ja. Och vi har 4H-gården här bredvid. Där finns det många djur som man kan vara allergisk mot. Hästar och kaniner. Katter och hundar. Vi såg en stor labrador här nyss också. Det är ju också luftburna allergier, pälsdjursallergierna? Vad är det man är allergisk mot till exempel hos en katt? Är det pälsen?

Ellen Tufvesson: Nej. Det är inte pälsen i sig. Hos katten pratar man om olika komponenter. Den som är vanligast är de som finns inom luftvägarna som kommer ut i saliven. Så att när katten slickar sig får de detta på pälsen. Och det är detta man är allergisk mot. Är det då pälshår som flyger runt så finns det här proteinet på dem också och det är det man är känslig mot.

Jenny Loftrup: Men hur är det då med hundar. För hundar slickar ju inte sig på samma sätt som katter.

Ellen Tufvesson: Det finns en del komponenter som är samma hos hundallergi och kattallergi. Ofta är det de här hudavlagringarna som finns i själva huden som man inte tål hos hundar.

Jenny Loftrup: Så det hjälper alltså inte att skaffa en nakenkatt då?

Ellen Tufvesson: Nej. Sen har man pratat om att det finns allergensnälla djur som har en mindre mängd av de här allergenkomponenterna och då fungerar de för vissa individer.

De olika proteinerna som man kan vara allergisk mot kan det finnas mindre av det typ i en ras. Och då gör det att den personen som har just det allergenet kanske klarar dem bättre.

Sen kan det vara att man har en allergi mot en viss komponent som inte finns hos någon ras och då tål den bättre.

Jenny Loftrup: Men är det inte så också att det beror på individer att det kan vara en ras som sägs vara allergivänlig men att det skiljer mellan de olika hundarna hur mycket allergener de har?

Ellen Tufvesson: Det vet jag inte hur mycket egentligen. För då är det nog snarare hur mycket de utsöndrar, hur mycket de själva rör sig, hur mycket deras hud flyger runt och…

Jenny Loftrup: Jaha, så att djur som det är fart på – då flyger det runt lite mer?

Ellen Tufvesson: Det vet jag inte om jag skulle dra den slutsatsen, men i alla fall mycket så här att vissa fäller mer till exempel och det kommer kanske mer och sätter sig fast… Nej jag tror det är svårt att säga och dra slutsatser.

Men som människor är allmänt så alla är individer och alla är olika. Och det är väl samma sak med djuren, tänker jag.

Jenny Loftrup: Stämmer det att om man växer upp på landet, så är det mindre risk att man får allergier? Om man växer upp med djur?

Ellen Tufvesson: Det man har sett i stora populationer är det här att om man bor på landet så har man mindre risk att utveckla allergier. Och det man har kunnat jämföra i kohorter av individer som bor i USA som tillhör dem som lever lite mer som det här Amish-folket med hutteriter som lever mer industrialiserat. Där ser man en tydlig koppling.

Jenny Loftrup: Vad sa du nu? Du sa Amish-folket och vilka mer?

Ellen Tufvesson: Hutteriter.

Jenny Loftrup: Hutteriter? Är det city-folk?

Ellen Tufvesson: Ja, de lever industrialiserat på ett annat sätt.

Jenny Loftrup: Okej.

Ellen Tufvesson: Och då har man sett tydligt att de här som lever med jordbruksdjur de utvecklar inte alls så mycket allergier. Men de får också en annan tarmflora som man tror kan hjälpa till.

Man har också sett kopplingen till kor, att kor i ladugård som man lever med, då har man mindre risk att utveckla allergi. Och det är de här endotoxinerna som har…

Jenny Loftrup: Man ska klappa en ko så ofta man kan när man är liten?

Ellen Tufvesson: Ja, krama kor.

Jenny Loftrup: Men hur är det med barns immunförsvar då? Ska man låta små barn, de första åren, få umgås med djur? Är det mindre risk då att de blir allergiska?

Ellen Tufvesson: Ja det är ju individuella variationer även där. Det är väl därför man inte går ut med tydliga riktlinjer. Man har ju gjort en del studier på jordnöt till exempel. Att om man ger jordnötter till väldigt små barn, så är det mindre risk att de utvecklar en jordnötsallergi.

Nu måste man ju göra detta i väldigt stora populationer för att verkligen se tydliga fakta. Men man har en toleransutveckling. Så överlag är det bra att utsätta barn för alla typer av allergena komponenter. Om det inte är så att de har föräldrar som är extremt allergiska mot någonting.

Om man har djur hemma och kanske har en allergi, då kanske man ska fundera på att man inte ska utsätta barn som har utvecklat allergi, för allergen.

Jenny Loftrup: Men det är svårt det här för ofta är det så att först har man en hund eller en katt som blir en familjemedlem. Sen utvecklar någon en allergi. Menar du då att man ska göra sig av med djuret. Eller vad händer med allergin om man fortsätter att umgås med djuret?

Ellen Tufvesson: Ja alltså det är inte så enkelt. Jag skulle inte bara säga rakt upp och ned att då för de göra sig av med djuret. För att det är ju ändå en, som du säger, familjemedlem.

Det beror på hur svår allergi barnet har. Har de problem så fort de träffar djuret och har mycket andningsproblem. Ja då kanske man bör överväga. Sen så kan man ha många djur utomhus. Framförallt att man inte har dem i sovrummet. Utan att man har en miljö hemma som är tydligt avskärmad där djuret inte får vara. Där barnet är i en fri miljö.

Jenny Loftrup: Nu står vi bland kaninburarna. Varje kanin har sitt eget lilla rum och här bor de utomhus året runt. Det våras nu för både kaniner och kanintjejer.

Hjälper det Ellen, så att om man är allergisk mot kanin, kan man kanske ändå ha en om den är utomhus?

Ellen Tufvesson: Ja. Sen beror det på hur svår allergi man har. Men har man bara lite allergi så kan man kanske klara av det bra. Sen kan man ju göra bedömningen hur mycket medicin man ska behöva ta för att klara av den här stunden med kaninen.

Jenny Loftrup: Men sen finns det korsallergier. Vad är det? Om man har björkallergi så är det lättare att man också får…?

Ellen Tufvesson: Oftast hänger det ihop med hasselnötsallergi och även äpple. Och det är en hel rad med olika. Det här vet man mer och mer om idag, som är spännande med korsallergier. Och då är det olika allergena komponenter som vi pratar om.

Då vet jag att det finns ett antal inom björk. Det är nästan fyra stycken som man primärt pratar om. Och en av dem är kopplad till hasselnötsallergi. Och det är väl det här att hasselnöt är ju också ett träd och då kanske man dessutom har en hasselpollenallergi och en björkpollenallergi och samtidigt då mot hasselnötterna i sig.

Men det man har visat är också att nu för tiden vet man mer och mer om det här med hur allvarlig allergin blir beroende på vilka komponenter man har.

Så om man har den här hasselnötsallergin som är kopplad och korsreagerar med en björkpollenallergi så är det sällan den som ger de här svåra nötsymtomen. För vissa är ju så oroliga för att man har en nötallergi och då kan man bli så dålig så att man till och med dör. Och då har man visat att det är väldigt, väldigt liten risk. I stort sett är det inte någon risk om man har den som är kopplad till björkallergin.

Jenny Loftrup: Vi pratade ju lite om jordnötter innan. Det har ju varit så att det inte får vara jordnötter på flygplan. Men sen har studier visat att man inte blir jättedålig av att sitta bredvid någon som äter jordnötter.

Ellen Tufvesson: Nej. Det har blivit väldigt upphaussat, skulle jag vilja säga. Det här med jordnötter. För att någon äter bredvid en, så blir man inte jättedålig.

Jenny Loftrup: Men det är många som är jordnötsallergiker som har fått lära sig detta och som är jätterädda.

Kan man ha så allvarlig jordnötsallergi att man blir jättedålig av att sitta bredvid någon som äter jordnötter?

Ellen Tufvesson: Nej, det kan man inte bli. Man kan känna det själv, bara lukten. Det är nästan som att man är präglad på lukten av en jordnöt. Men det är ingenting som kommer att utlösa en så allergisk reaktion att man blir riktigt sjuk.

Jenny Loftrup: Det är ofta nötförbud på skolor. Behöver man ha det då? För det är väl så att det finns ju de som är jätteallergiska mot nötter. Men då är det bara om man äter dem.

Ellen Tufvesson: Man kan vara så pass allergisk att man blir jättesjuk om man äter och får i sig en bit utan att kanske veta om det. Detta med spårämnen och sådant. För ibland står det ju till exempel att en choklad kan innehålla spårämnen. Och då kan man bli jättesjuk. Och även paranötter har visat sig vara rätt så allergena.

Jenny Loftrup: Men sen ska man hålla reda på vad som är nötter och baljväxter. Till exempel cashewnötter – är det många som är svårt allergiska mot det? För det är väl en baljväxt?

Ellen Tufvesson: Ja det är det. Det finns ju de som är svårt allergiska mot det också. Men sällan är det kopplat då till en hasselnötsallergi. Det är olika typer. Man måste vara medveten om vad det är man är allergisk mot och vad man har risk för.

Och också kanske om man känner sig orolig att man får en utredning på vad som är vad.

Det är väl det som är också med dem som är rejält jordnötsallergiska, att man kan få sådana här allergenprovokationer på en allergimottagning där man får först lite, lite och sedan ökar man för att se hur dålig man blir. Då stoppar de innan man blir riktigt dålig.

Jenny Loftrup: Och det här var då att vi pratar om att björk och hasselnötter ofta är korsallergier.

Vad finns det mer för korsallergier?

Ellen Tufvesson: Där hänger ju även äpple med. Men det är dock så här att kokar man äpplena så är det inte samma risk. Det är det här att de här proteinerna som finns i björk och hasselnöt – om man kokar dem förändras proteinet och då känner inte immunförsvaret i kroppen igen dem. Då är det inte det här farliga, som kroppen uppfattar som farligt.

Jenny Loftrup: Men varför är det så att immunförsvaret överreagerar på vissa främmande ämnen hos vissa personer och andra kan sitta här ute och det kan regna ner från den här björken utan att de känner av det?

Ellen Tufvesson: Vi vet inte det. Vi vet att det finns en ärftlig komponent i det. Att har du föräldrar som är allergiska så har du stor risk att själv bli allergisk. Men vad det är som verkligen gör det sedan, vet man inte.

Man har pratat mycket om amning. Det är poppis, det är också ett väldigt känsligt ämne.

Jenny Loftrup: Att om man ammar så ger man ett visst skydd åt barnet mot allergier? Stämmer det då?

Ellen Tufvesson: Ja det gör det. Men det är inte den enda faktorn.

Jenny Loftrup: Men jag vill veta. Vad finns det mer för korsallergier, mellan både växter och mat och djur?

Ellen Tufvesson: Ofta finns det en koppling mellan hund och katt. Då är det samma komponent då. De här hudkomponenterna som man är allergisk mot. Och de finns hos både hund och katt och även då hos häst.

Jenny Loftrup: Men stämmer det då att är det oftast så att man blir sämre av katt? Att det är det värsta och så kanske hundar också. Hästar vet jag inte.

Ellen Tufvesson: Hästar är lite lurigt. För hästar kan man vara rätt så allergenreaktiv mot, reagera rätt så kraftigt på dem, fast man kanske inte egentligen har så mycket svar på en allergitest som görs på en vårdcentral. Man har rätt så lågt svar men ändå har en rätt så kraftig allergi, med de symtom man utlöser.

Jenny Loftrup: Kan det ta lång tid innan man utvecklar en allergi mot häst? Att man behöver utsätta sig för allergenet längre innan?

Ellen Tufvesson: Nej man brukar säga att första gången man utsätts för sitt allergen så reagerar kroppen. Så första gången blir man aldrig allergisk utan det kommer alltid senare. Som andra gången, för då har kroppen hunnit starta de här antikropparna. Och det kan vara allt från när man är barn och upp i åldrarna.

Jag pratar om den här allergiska marschen.

Jenny Loftrup: Ja det är ett uttryck som jag vet att du brukar använda. Vad är den allergiska marschen?

Ellen Tufvesson: Det är hur allergierna utvecklas genom åren i livet. Ofta är det födoämnesallergier hos små, små barn. Och sedan försvinner de ofta. Och då kommer lite mer det här med hudeksem och sådant.

Jenny Loftrup: Så vad är det för åldrar vi pratar om. Är det de här första åren som det kan vara matallergier?

Ellen Tufvesson: Ja de första ett till två åren. Sen försvinner ofta matallergierna. Sen kommer då de här eksemen som ofta kommer på småbarn, med böjveckseksem.

Sen har vi oftast sett att de som har böjveckseksem också är de som ligger i riskzonen för att sedan utveckla allergi och astma, eftersom kroppen är sensibiliserad, alltså överkänslig överlag.

Sedan kommer hösnuvan och astman senare upp i åldrarna.

Jenny Loftrup: När du säger hösnuva, är det då bara sådant som orsakas av växter, träd och gräs eller kan det vara reaktioner på katt och hund också?

Ellen Tufvesson: Det är egentligen den termen vi går ifrån idag. Att hösnuva är det mer allmänt kallat det vi kallar en rinit. Alltså att näsan rinner så att man får en snuva.

Men det är precis som du säger att det är även då mot djur och även mot kvalster kan man ha inslaget också av ögonen.

Jenny Loftrup: Och det här med att det rinner. Är det då helt klart snor?

Ellen Tufvesson: Ja, det är ofta det som också skiljer det här med förkylning mot allergi. Att allergin sätter igång slemproduktionen med lite mer rinnig vätska. För då är det att näsan rinner, medan då en förkylning ger en tjockare inflammation längre inne.

Jenny Loftrup: På senare år har det kommit att man kan får en behandling som heter hyposensibilisering.

Ellen Tufvesson:  Ja då är det att man helt enkelt gör immunförsvaret mindre känsligt, alltså hyposensibelt. Då kan man öka toleransen hos immunförsvaret.

Jenny Loftrup: Jag tänker att om man är till exempel gräsallergiker, då äter man gräs. Eller man äter tabletter med små gräspartiklar i, så att man får det här inuti kroppen.

Ellen Tufvesson: Ja förut har det varit mycket att man fick sprutor. Men nu finns det för vissa av de här allergenerna, till exempel gräs och björk och kvalster, det är fler på väg också. Men det är en sublingual tablett, det vill säga en munsönderfallande tablett. En sugtablett som man lägger under tungan. För under tungan just har man en slemhinna som är väldigt bra för det här med immuntolerans om man ska utveckla det.

Så det gör man i tre år och sedan hoppas man på att det har hjälpt. Och det har väldigt bra prognos. Framförallt för pollenallergi.

Jenny Loftrup: Då undrar man lite, vad är det i den här tabletten om man är kattallergiker?

Du pratade innan om att de slickade sig och att det var något protein där från magen som kom upp i saliven?

Ellen Tufvesson: Ja det finns inga sådana tabletter idag. Det kan ju vara för att det hänger ihop.

Men det har visat sig fungera väldigt bra just för pollenallergier. Och det är ju också det att vi har ju inte pollen hela året. Kroppens immunförsvar går ner och blir inte så reaktivt. Det är alltid värre under pollensäsongen.

Jenny Loftrup: Så det får en chans att återhämta sig?

 

Ellen Tufvesson: Ja så när det då har gått ner i oktober, november startar man den här hyposensbehandlingen. Och då startar man med pyttelite och sedan får man mer och mer om man kör sprutformen. Och tabletterna är samma alltid.

Så man börjar då och då ökar toleransen för kroppen. Sen efter tre år så har man förhoppningsvis fått ett bra resultat.

Jenny Loftrup: Men när man är allergisk mot kvalster? Jag menar de finns väl mest i sängar, soffor kanske?

Ellen Tufvesson: Ja textilier brukar man prata om. Och egentligen är det inte kvalstren i sig utan det är ett enzym som de har i magen. Det kommer ju ut då med avföringen, bajsen. Man ser ju varken kvalstren eller bajsen i sängen. Det är så smått.

Men de finns i alla textilier vi har och framförallt då i sängar där vi är mycket. De här kvalstren lever av kroppens hudpartiklar.

Jenny Loftrup: Så att om det hänger en gardin så är det inte kvalster i den?

Ellen Tufvesson:  Det finns säkert lite, men inte alls på det viset. Utan det är sängar och soffor och fåtöljer.

Jenny Loftrup: De lever och frodas på oss?

Ellen Tufvesson: Så för kvalsterallergiker är det definitivt inte bra att ha heltäckningsmattor och kanske inte heller tygsoffor. Och gärna tvätta lakan och täcken och sådant ofta.

Jenny Loftrup: Och så finns det sådana här skyddande kvalsterlakan?

Ellen Tufvesson: Ja och det är också därför som hyposensibiliseringen fungerar något sämre för kvalster, för kroppen kommer aldrig ner i den här perioden helt utan kvalster.

Jenny Loftrup: Nej, för då får man ligga på en väldigt hård brits.

Ellen Tufvesson: Ja, utan täcke och kudde.

Jenny Loftrup: Ja det är svårt.

Ellen Tufvesson: Men det har ändå kunnat visa sig att hjälpa.

Jenny Loftrup: Vad tycker du är spännande inom forskningsområdet nu när det gäller allergier?

Ellen Tufvesson: Jag tycker det är spännande det här med att det är olika komponenter i dem, som vi lär känna mer och mer. Och hur de är ihopkopplade då med vilken typ av allergi och vilken typ av astma, och svårighetsgraden av astma är till exempel. Då har man sett att vissa allergena komponenter ger sällan så svåra reaktioner medan andra gör det.

Jenny Loftrup: Om du fick drömma fritt, vad skulle du vilja göra för studie då. Om du fick hur mycket forskningsanslag som helst?

Ellen Tufvesson: Jag skulle screena ett väldigt stort antal individer för alla de här olika komponenterna.

Jenny Loftrup: Alltså små barn så man ser om de verkar vara känsliga mot?

Ellen Tufvesson: Ja redan från början kanske när de föds se hur utvecklas de? Att man kanske en gång om året tar de här proverna för att se vad har de för olika ige-antikroppar som är de antikroppar som kroppen använder för att starta den allergiska reaktionen. Det är också dem vi mäter. Har man då en viss mängd av dem.

Så att man gör det med en stor population med barn. Följer dem från födsel till äldre och ser hur det utvecklas. Så att vi lär känna det här riktigt.

Jenny Loftrup: Men är det så att allergier blir vanligare och vanligare?

Ellen Tufvesson:  Ja tyvärr är det så. Man har ju trott på den här hygienhypotesen länge och det är absolut så.

Jenny Loftrup: Du kanske ska berätta vad hygienhypotesen är?

Ellen Tufvesson: Ja det är att vi har alldeles för rent i våra hem. Vi har alldeles för täta fönster. Vi städar bort skiten och smuts är inte så dumt för barn. Då får de i sig lite mer bakterier. Man har ju mycket koppling till det här med tarmfloran. Man tror att överhuvudtaget bakterierna som är en väldigt stor del av oss är också kopplat till allergier.

Jenny Loftrup: Men om det handlar om tarmfloran för den är ju delvis ärftlig. Men det handlar väl också om vad man äter? Kan en varierad, eller bra kost, göra att man blir mindre allergisk?

Ellen Tufvesson: Nej inte bara en bra varierad kost. Nej jag tror det också gäller att få i sig lite av varje. Och också att få i sig lite bakterier.

Jenny Loftrup: Lite skit renar magen?

Ellen Tufvesson: Ja det skulle man nog kunna säga.

Jenny Loftrup: Om man skulle göra allt för att ens barn inte ska bli allergisk. Då skulle man bo ute på landet och låta dem klappa kossor och umgås med djur från att de är bebisar?

Ellen Tufvesson: Ja. Det är inte farligt med djur, utan det är tvärtom bara bra. Var inte rädda för att gräva i jorden och sådant. Man hoppas också med utedags, som tyvärr läggs ner mer och mer för att det är för jobbigt. Och det tror jag är en bra komponent också.

Jenny Loftrup: Att vara utomhus mycket.

Ellen Tufvesson: Ja och just vara i jorden och smutsa ner sig och få i sig lite olika…

Jenny Loftrup: Det är nog bättre än att vara inne och få i sig alla de andra barnens små baciller.

Ellen Tufvesson: Ja dessutom. Och det har man också sett att kopplingen mellan tidiga infektioner under de första levnadsåren. Framförallt de här små barnen som kommer i kontakt med rhino-virus och RS-virus tidigt. Då sätter man igång ett cellförsvar som i vissa studier visar sig vara kopplade till utvecklingen av allergi senare i livet, astma framförallt.

Jenny Loftrup: Det som har lett till de framgångarna som finns idag, till exempel att man kan göra hyposensibilisering. Det är för att ni har lärt er mer om de här olika komponenterna i allergenet, det här proteinet man är allergisk mot till exempel hos katter.

Ellen Tufvesson: Jag tror att de här hyposensibilisering kom nog lite innan det för då använder man ju ofta ett brett extrakt. Så det är inte bara en komponent man använder sig av utan då kör man en bredd.

Jag tror att en gräspollenallergi så var det ett brett gräsextrakt från början som man använde sig av.

Jenny Loftrup: Så det är många olika gräs som mals ner och så får man äta dem under tre års tid?

Ellen Tufvesson: Ja nu är det framförallt timotej man testar mot idag. Men där har vi ju också en korsreaktion precis som med träden. Har man mot ett träd så har man ofta mot de andra också.

Jenny Loftrup: Finns det fler sådana här korsallergier som går mellan djur och mat eller mellan djur och träd. Eller mat och träd?

Ellen Tufvesson: Mat och träd hänger väldigt mycket ihop just för att mycket mat kommer ifrån träden. Som både äpplen, nötter och mandel kommer från träden och ofta är det då lite sammanhängande komponenter som finns och där är tydliga korsreaktioner.

Jenny Loftrup: Jag tror det börjar bli dags att avrunda den här podden. Jag tänker du då som allergiforskare. Hur ska man tänka om allergier. Ska man försöka isolera sig och hålla sig undan eller hur ska man tänka?

Ellen Tufvesson: Nej om man har väldigt jobbigt ute och det är pollenallergisäsong, ja då kanske man blir lite mer isolerad hemma. Vissa får ju fler problem som allergisk astmatiker till exempel. När de får en infektion blir det värre för dem, vilket gör att det också isolerar sig. Sen har vi sett att till exempel barn som har en pollenallergi, att under pollensäsong så har de en sämre inlärningsförmåga.

Jenny Loftrup: Så det är jobbigt för dem i skolan då?

Ellen Tufvesson: Absolut, det är det. Och det är någonting som skolan inte tar hänsyn till riktigt heller, utan då ligger de nationella proven på våren när det är som värst för alla pollenallergiker.

Jenny Loftrup: Det borde ju stämma för vuxna också på jobbet?

Ellen Tufvesson: Ja det gör det. De är trötta och framförallt så tar man ju mediciner som tröttar. Nu är de ju bättre idag än de var förr, men det är många som blir väldigt trötta av sin allergi.

Jenny Loftrup: Men innan man har allergi, då ska man vara orädd, gräva i jorden och träffa djur när man är liten. Och om man har nötallergi så behöver man inte vara rädd när någon sitter bredvid och äter.

Ellen Tufvesson: Nej det tycker jag inte.

Jenny Loftrup: Tack så mycket Ellen Tufvesson, forskare i allergi- och lungmedicin vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus. Jättekul att du ville komma och sitta i den här trädgården där det nu börjar regna. Det kanske är bra för då dämpar sig pollen lite grand.

Ellen Tufvesson:  Ja, det är många allergiker som är glada nu när det regnar.

Jenny Loftrup: Vill du höra fler poddar från Vetenskap och hälsa så finns de på www.vetenskaphalsa.se

Tack och hej, nu går vi in för nu kommer regnet.

---