Textversion

2022-04-22 Det farliga blodtrycket

Enligt världshälsoorganisationen WHO är högt blodtryck, eller hypertoni som det också kallas, världens dödligaste sjukdom – och detta trots att den är både behandlingsbar och går att förebygga.

I Sverige räknar man med att ungefär en tredjedel av den vuxna befolkningen har högt blodtryck och bland 60-plussare uppskattar man att ungefär varannan person har högt blodtryck. Och trots att tillståndet går att behandla så är det bara ungefär hälften av dem som har högt blodtryck som får det diagnostiserat och sen är det bara hälften av dessa som är välbehandlade.

I dagens podd från Vetenskap & hälsa ska vi prata om blodtrycket. Min gäst i studion som ska hjälpa mig att reda ut begreppen är Olle Melander, överläkare vid Skånes universitetssjukhus och professor vid Lunds universitet med inriktning mot hjärt-kärlsjukdomar och hypertoni. Själv heter jag Eva Bartonek.

Välkommen hit Olle!

Olle Melander: Tack så mycket.

Eva Bartonek: Jag tänkte börja med den övergripande frågan, varför är det så farligt med högt blodtryck?

Olle Melander: Det är ju för att högt blodtryck bidrar till att man utvecklar bland våra vanligaste och dödligaste sjukdomar som hjärtinfarkt och stroke. Men även hjärtsvikt och det har även ett ganska starkt samband med minnesbesvär och demensutveckling sent i livet.

Så att det är vanliga och allvarliga sjukdomar och högt blodtryck är, som du sa i din introduktion, väldigt vanligt självt och därför blir det en sådan viktig riskfaktor för de här sjukdomarna och ibland dödsfall på grund av de här sjukdomarna.

Eva Bartonek: Jag tänkte vi ska prata mycket mer om högt blodtryck, men jag backar lite grann och prata om det normala blodtrycket. Vad är blodtryck? Varför har vi ett blodtryck?

Olle Melander: Nästan allting vi har i fysiologin, i kroppen, behövs. Det finns ju där av en anledning och det är samma sak med blodtrycket.

Den enkla beskrivningen skulle vara att man behöver ett visst tryck av blodet inne i blodkärlen för att blodet skulle kunna ta sig ut i de olika organen och förse dem med syrgas och näringsämnen.

Hade vi inte haft ett blodtryck så hade vi inte kunnat få näring och syre i våra vävnader och skulle inte kunna leva.

Eva Bartonek: Jag tänker att alla har säkert varit och mätt sitt blodtryck någon gång och vet att de sätter på en manschett på armen. Det pumpas upp och så trycker det jättehårt. Sen släpper man ut luften och man vår fram två värden.

Vad är det man mäter och vad säger de här två värdena?

Olle Melander: Man vill mäta det trycket som finns i de stora kärlen som går ut från hjärtat, där blodet pumpas ut, de så kallade artärerna. Kroppspulsådern är egentligen kanske den stora motorvägen där man skulle vilja mäta, men den sitter ju inne i bröstkorg och buk. Så därför mäter man i en stor artär från hjärtat, utgående kärl, i armen.

Man pumpar upp den där manschetten tills blodflödet helt stängs av. Sen släpper man på trycket. När det börjar komma igenom blod, vilket den här manschetten antingen kan känna av eller om man lyssnar med stetoskop.  Detta är då det övre trycket som också kallas för systoliskt tryck. Det motsvarar då trycket i artären när hjärtat pumpar ut, när trycket är som högst.

Sen fortsatte man att släppa trycket på manschetten och till slut så blir det ett jämnt flöde och det motsvarar då det diastoliska eller den nedre blodtrycket, som är trycket i de stora kärlen, när hjärtat slappnar av, kan man säga, och klaffarna till hjärtat har stängt sig.

Eva Bartonek: Och vad anses som normalt blodtryck? När är det är okej och vad är riktigt bra?

Olle Melander: Ja precis, det där varierar ju lite utifrån vem man är och vad man eventuellt har för sjukdomar.

Eva Bartonek: Hos en frisk person…

Olle Melander: Hos en frisk person så ska man ju ligga absolut under 140 av det övre trycket och under 90. Som generell tumregel, även om det finns undantag som vi kanske kommer in på, så gäller ju att risken för hjärt-kärlsjukdomar är lägre i framtiden, ju lägre blodtryck man har.

Så att i princip, så länge man inte har några problem med sitt låga blodtryck, så är det gynnsamt för hjärt-kärlsystemet att ha ett lågt blodtryck.

Eva Bartonek: Finns det något optimalt? För när man säger 130/80 så det är bra. Det är godkänt. Men finns det något optimalt man ska sikta på?

Olle Melander: Ja man kan säga att under 130/80 så minskar risken ytterligare. Det är inga magnifika sänkningar av risken, men jag skulle väl säga att 110/70 är ett optimalt blodtryck.

Sen behöver man inte vara ledsen när man inte har det, för som sagt lite högre är oftast inget problem.

Eva Bartonek: Jag tänker att, och nu pratar vi fortfarande om en frisk person, att blodtrycket måste väl variera lite grann över dygnet och aktiviteten som man håller på med. Kan du på ett enkelt sätt förklara, vad är det som reglerar blodtrycket och varierar det verkligen? Hur är det?

Olle Melander: Blodtrycket varierar jättemycket och det är en del av den här utmaningen hur man ska mäta det också. Så att man får, så att säga, ett representativt blodtryck.

Men det som styr blodtrycket är ju två saker egentligen. Dels hur mycket blod hjärtat pumpar ut. Ju kraftigare det pumpar och ju högre frekvens, det verkar i att öka blodtrycket. Det är den ena faktorn som sedan samspelar med graden av sammandragning i lite mindre blodkärl. Så att ju mer sammandragna de mindre blodkärlen är, desto högre blir blodtrycket.

Båda dessa, hjärtat och kärlen, regleras av nervsystem och av olika hormoner. Vissa av dem verkar på kort sikt och andra på lite längre sikt.

Eva Bartonek: Jag tänker att blodtrycket ska ju ändå på något sätt ligga inom en normal nivå. Så vad händer om en frisk person ger sig ut och springer till exempel? Då börjar ju hjärtat pumpa och pulsen går upp?

Olle Melander: Definitivt så fysisk aktivitet är ju typiskt en sån sak som får blodtrycket att stiga och hjärtfrekvensen som driver upp blodtrycket. Syftet med det är ju att när man använder sina muskler i benen, om man nu springer, så behöver ju muskulaturen i benen mer blod. Då måste man öka trycket för att få ut tillräckligt med blod. Så fysisk aktivitet är en sådan sak som ökar blodtrycket.

Sen finns det ju såklart stress. Akut stress, när man blir hastigt hotad eller skrämd av någonting. Då blir det kraftiga förändringar i hur nervsystemet drar ihop blodkärlen och ökar hjärtats frekvens och pumpkraft. Även stress mer långsiktigt kan också höja blodtrycket.

Så det finns en rad olika faktorer som kan ge tillfällig blodtrycksökning vilket då inte alls är samma sak som att ha högt blodtryck kroniskt.

Eva Bartonek: Men jag tänker, när man är ute och springer och hjärtfrekvensen ökar. Du pratat om de här motståndskärlen. Är det så att de i benmusklerna, eller de muskler man använder… Är det så att de vidgas då? Och då sjunker blodtrycket lite igen?

Olle Melander: Precis. Man kan säga så att situationen vid en akut stressreaktion ökar hjärtats frekvens och pumpkraft och de där motståndskärlen, de mindre kärlen ute i periferin drar ihop sig. Då får man ganska kraftig blodtrycksökning.

Vid fysisk aktivitet så sätter hjärtat också igång, men precis som du säger de där motståndskärlen vidgar ju på sig. Så att det blir inte alls samma blodtrycksstegring som vid en akut stressreaktion.

Men en viss blodtrycksstegring brukar det ändå bli, när man motionerar.

Eva Bartonek: Och är det så att det här systoliska och diastoliska värdet följs åt? Så att när det blir en stegring däruppe, att den nedre också följa med och återigen hos friska personer?

Olle Melander: Hos friska personer är det exakt så. Sen är det lite annorlunda om man får styva kärl som äldre.

Eva Bartonek: Så en sista frågor kring det här normala blodtrycket. Är det så att beroende på vad man har för blodtryck, kan det påverka hur man upplever träning?

Olle Melander: Vanligtvis inte hos den friska människan. Däremot om man har högt blodtryck och tar mediciner som dämpar de här mekanismerna. Då kan man ju uppleva det, men jag skulle inte säga att man får en förändrad kondition av olika blodtrycksnivåer när man är frisk.

Eva Bartonek: Okej, då kan vi fortsätta prata om det höga blodtrycket. Du nämnde en siffra 140/90,  där börjar det höga blodtrycket. Sen kan det stiga skyhögt. Finns det graderingar?

Olle Melander: Ja det finns olika graderingar över det, så att 145/95 är ju en ganska mild blodtrycksstegring, men ändå en viss riskökning.

Och idag – även om det är finns otroligt mycket kvar att göra som du sa i din introduktion – så är det väldigt ovanligt att se det vi kallar för malign hypertoni som är riktigt elakartat. Det var vanligt förr i tiden. Jag såg det en del när jag började jobba på akutmottagningen och det kunde vara uppåt 280, ibland upp till 300 mm kvicksilver av det övre trycket och det är ju ett akut livsfarligt tillstånd.

Som sagt det ser vi inte lika ofta nu, för att det har blivit bättre. Men det finns mer att göra. Absolut finns det olika nivåer, olika grader av högt blodtryck.

Eva Bartonek: Kan man märka att man har högt blodtryck? Ger det några symtom?

Olle Melander: Alltså vanligtvis ger inte ett högt blodtryck några symptom, men ju högre det blir är det så kraftigt högt som jag berättade om tidigare, då ger det ofta symtom. Men ibland kan man ha lite huvudvärk, yrsel, möjligtvis lite hjärtklappning och så. Men det är ju väldigt, så att säga, ospecifika symtom och man måste sätta på en manschett på armen för att få veta vad trycket är.

Eva Bartonek: Så man ska gå och mäta det? Hur ofta ska man göra det?

Olle Melander: Jag tycker att man bör ju göra det minst en gång om året från det att man är 40 skulle jag säga.

Eva Bartonek: Det här måttligt förhöjda blodtrycket, är det farligt att gå omkring med det över tid? Och varför är det farligt i så fall?

Olle Melander: Ja, precis och om vi börjar med varför det är farligt, så har det dels mycket att göra med åderförkalkning i de här artärerna, som stora blodkärl till exempel i hjärtats artärer eller i huvudets eller i benens och ett ökat tryck av blodtrycket under lång, lång tid mot kärlväggen. Det befrämjar, det orsakar inte, men det befrämjar utveckling av åderförkalkning och åderförfettning i blodkärlsväggen.

Sen om man har utvecklat åderförkalkning och går runt med det. Det tar ju också lång tid innan man känner av det. Då kan det höga blodtrycket leda till en akut sjukdomshändelse genom att det bidrar till att sådana här åderförkalkningsplack, små ojämnheter som är som små eller större plack, brister och därmed orsakar exempelvis en akut hjärtinfarkt eller en akut stroke.

Eva Bartonek: Det blir en propp. Det täpper till…?

Olle Melander: Den där bristningen leder i sin förlängning till att det blir en blodpropp som helt täpper igen kärlet.

Sen är det viktigt då att när det gäller den här riskerna. Att ha högt blodtryck som den enda riskfaktorn, om det är måttligt förhöjt, det är ju också väldigt måttlig riskökning. Men det finns ju många andra riskfaktorer för hjärtinfarkt och stroke som högt kolesterol, rökning, diabetes. Har man en eller flera andra riskfaktorer, det vill säga man har en till då är ofta 1 + 1 inte 2 i risk. Utan 1 + 1 blir 3 eller ibland 4. Så de olika riskfaktorerna förstärker varandra. Så har man någonting annat också, så är det mycket mer angeläget att få ner blodtrycket.

Eva Bartonek: Så att det som orsakar det höga blodtrycket, det är att kärlen med tiden, antingen att man får den här åderförkalkningen så att de blir trängre helt enkelt och kanske stelare också då, med åren.  Och så finns det då en massa olika riskfaktorer, som du redan nämnde. De kan man dela in i sådana som man kan påverka och sådana som man inte kan påverka.

Vilka kan man inte påverka?

Olle Melander: Ålder och manligt kön är de två icke påverkbara riskfaktorerna, både för att få högt blodtryck och högt blodtryckskonsekvenser som hjärt-kärlsjukdomar.

Eva Bartonek: Hur är det med genetiken då?

Olle Melander: Ja genetiken har ju länge räknats till de icke påverkbara och det är ju rätt såtillvida att man förändrar inte sina gener under en livslängd. Man kan inte heller behandla med genterapi och det kan man säkert inte göra inom en lång framtid.

Men det som är intressant är att man kan påverka konsekvenserna av de här genfelen med livsstil. Så jag vill gärna räkna in genetiken som en av de påverkningsbara. För det är tydligt att man kan påverka sin genetiska risk.

Eva Bartonek: Okej och så finns det ju andra påverkbara. Vad kan man göra?

Olle Melander: Om vi då håller oss till riskfaktorerna för högt blodtryck så de tydligaste är ju då övervikt eller fetma som en konsekvens av otillräcklig fysisk aktivitet och mindre bra matvanor.

Av matvanorna så är det ungefär samma råd för att förebygga högt blodtryck som att förebygga diabetes till exempel. Det vill säga grönsaker, fibrer och inte så mycket rött kött och inga snabba sockerarter.

Men sen tillkommer även det här med salt och natrium som en viktig riskfaktor för just högt blodtryck hos många individer.

Eva Bartonek: Så man ska salta mindre…

Olle Melander: Framför allt så ska man från samhällets sida försöker få ner saltinnehållet i livsmedlen. För det mesta saltet vi får i oss finns dolt i livsmedel man köper i butiken.

Eva Bartonek: Och sen antar jag att rökning, alkohol… de gamla vanliga…

Olle Melander: Alkohol är en riskfaktor för högt blodtryck. Rökning är en riskfaktor för åderförkalkning, hjärtinfarkt och stroke. Så det ska man ju definitivt inte göra, men något starkare samband direkt med högt blodtryck finns det inte. Nikotinet ökar pulsen lite grann, men man har inte lyckats visa att det är någon betydelsefull riskfaktor för att få högt blodtryck.

Eva Bartonek: Sen finns det ju något som kallas för isolerad systolisk hypertoni som förekommer hos äldre. Vad är det? Varför blir det så?

Olle Melander: Ja, då kommer vi in på det där att när man blir äldre, kanske runt 60 ibland lite tidigare också, då följer inte det övre och det nedre trycket varandra längre. Då stiger det övre systoliska, medan det nedre, det diastoliska kan till och med börja sjunka.

Isolerad systolisk hypertoni innebär att det är bara det övre, som är högt. Det beror på att med åldern, det är en del av åldrandet, att de stora kärlen, artärerna blir styvare. De är inte så elastiska längre. Så att vid varje hjärtslag, så länge de är elastiska, så kan man ta vara på energin så att det inte blir väldigt högt systoliskt och sen blir inte det diastoliska så lågt.

Man tänker sig att det blir mer som ett stuprör med ett styvt rör så blir det övre trycket när hjärtat pumpar ut väldigt högt och sen rasar trycket.

Eva Bartonek: Så det blir som någon sorts mjuk och fin vattenslang jämfört med en armerad eller som du sa stuprör, där det inte kan utvidgas och följa med i pulsen. Medför det några ökade risker då? Eller är det samma, som hjärtinfarkt och stroke, att risken blir större?

Olle Melander: Precis. Det tvistade man länge om. Ifall detta var en helt vanlig åldrandeprocess utan risker. Men det har man sett att det är en kraftig riskfaktor för samma sjukdomar som vanlig hypertoni. Dessutom har man ju visat att om man behandlar ner det isolerat högre blodtrycket så minskar man den risken högst påtagligt. Så det är definitivt relevant.

Eva Bartonek: Jag tror du nämnde det redan att högt blodtryck ökar risken för demens och det är väl i första hand vaskulär demens, alltså kärlen i hjärnan då? Men om man då behandlar det här blodtrycket. Vad händer om man sänker det för mycket?

Olle Melander: Det är en jättebra poäng och det är sant att det finns ett samband med demens och det är framförallt vaskulär demens. Men många studier visar även på samband med alzheimerdemens.

Men det är att ju äldre man blir desto styvare blir kärlen och desto trängre blir ju kärlen. Då får man inte glömma bort det vi pratade om i början, att man måste trycka igenom blodet till organen också.

Om vi tänker att man med åldern har fått åderförkalkning i hjärtats kranskärl och så sänker man trycket för mycket. Då kanske genomblödning av hjärtmuskeln blir för dålig och man får en hjärtinfarkt på grund av lågt blodtryck. Så det är en balansgång .

Hos den äldre människan är det ju också vanligt med balanssvårigheter. Om man behandlar ner blodtrycket för lågt i vällovligt syfte att minska risken för hjärt-kärlsjukdomar, så kanske man sänker det så lågt att patienten svimmar, får en höftfraktur och i värsta fall avlider i sviterna av höftfrakturen.

Så det är en stor utmaning med blodtrycksbehandling hos äldre på grund av de här olika fördelarna och nackdelarna som finns med att sänka blodtrycket.

Eva Bartonek: Jag pratade för inte så länge sedan med en primärvårdsläkare som just påpekar det här att om en person redan lider av demens. Om man sänker blodtrycket för mycket och då minskar blodgenomströmningen i hjärnan så kan det faktiskt förvärra den här demensen.

Olle Melander: Absolut. Så man får skilja på det här. När man redan är sjuk och har förträngda kärl mot då att man i medelåldern, genom en bra blodtrycksbehandling, kan förhindra att vaskulär demens uppkommer.

Eva Bartonek: Lågt blodtryck. Generellt anses det att det är bra att ha lågt blodtryck. Men när är det inte bra? Under vilka förhållanden?

Olle Melander: Jag skulle säga att hos yngre friska så är det alltid bra och ju lägre man har desto bättre. Sen har vi ju en viss problematik även med unga människor som kan svimma och bli yra och få problem av det. Men det är liksom inget som är kopplat till några andra komplikationer än ofarliga svimningsanfall, oftast.

Eva Bartonek: Men det kan ju vara ganska obehagligt.

Olle Melander: Ja det kan det absolut vara. Men det finns liksom ingenting som tyder på att man där skulle ge en blodtryckshöjande behandling, eller att det skulle göra nytta så att säga.

Eva Bartonek: Finns det behandlingar för att höja blodsockret?

Olle Melander: Absolut gör det det. De studier som finns när man i olika situationer har gett läkemedel som höjer blodtrycket visar i princip alltid en ökad risk för hjärtinfarkt och stroke och död.  Så det är någonting man ska vara oerhört försiktig med som kroniska behandlingar. Det är ju något helt annat än vid tillfälliga behandlingar, då är det ofarligt att höja blodtrycket lite grann.

Eva Bartonek: Kan sjukdomar ligger bakom att blodtrycket ligger väldigt lågt? Som hjärtsvikt?

Olle Melander: Absolut, så att det jag tidigare sa det gäller ju den friska människan. Går vi till patienten som är äldre och som har kanske hjärtsvikt så är lågt blodtryck väldigt obehagligt vid hjärtsvikt. Det är tecken på att hjärtat helt enkelt är så utmattat att det inte orkar pumpa ordentligt ut blodet och att systemet så att säga inte fungerar. Så då kan det låga blodtrycket vara ett allvarligt symptom på svår sjuklighet.

En annan vanlig sak hos äldre, är att man har ett normalt blodtryck när man ligger eller sitter. Men när man ska resa sig upp så saknar man den här snabba kärlsammandragningen. Då sjunker blodtrycket väldigt snabbt och så svimmar man och så kan man kanske i värsta fall bryta någonting eller få en blödning så att säga.

Eva Bartonek: Så det kan vara orsaken till plötsligt blodtrycksfall då?

Olle Melander: Ja exakt och så är det.

Eva Bartonek:  Jag tänkte att vi skulle prata lite om behandlingar och som jag sa i introt här så har då WHO klassat högt blodtryck som världens dödligaste sjukdom, men att den samtidigt är behandlingsbar. Ändå så är det så väldigt många som går omkring med högt blodtryck. Varför är det så?

Olle Melander: Det har väl att göra med att det inte ger några symtom utan man måste mäta det.  Så det krävs olika typer av screening för att upptäcka det här i de allra, allra flesta fall.

Eva Bartonek: Har vi någon form av screening?

Olle Melander: Nej ingen. Det krävs ju att man uppsöker någon typ av hälso- eller sjukvårdsinrättning eller ett apotek. Det är ju inget problem att få blodtrycket mätt om man vill det. Men det finns ju ingen sådan här screening där man kallar in alla i befolkningen för att mäta blodtrycket generellt sett.

Så att medvetenheten hos befolkningen är väldigt viktig. Som jag sa tidigare så även om det är väldigt lång väg kvar och man har mycket mer att göra, så har det ju definitivt blivit bättre än för tio, tjugo år sedan. Primärvården har gjort stora insatser genom att de är mycket bättre på att hitta blodtrycken och att diagnostisera och behandla dem.

Eva Bartonek: Man kan ju köpa sådana här blodtrycksmätare på apoteket och mäta själv. Ska man göra det? Är de bra, funkar de? Är de tillförlitliga?

Olle Melander: Ja det finns väldigt bra blodtrycksmanschetter på apoteket idag. Så det är inte problemet. Sen är det ju en annan sak att veta att man bör vila lite innan man mäter det. Man ska inte sitta och prata eller titta på tv eller göra någonting annat som kan ge en falsk blodtryckshöjning. Vi vill ju ha ett vilande blodtryck. Det är ju det som vi utgår ifrån.

Jag tycker inte att alla ska gå och handla en blodtrycksmanschett, men har man någon gång fått en indikation att du ligger lite högt då kan det kanske vara bra att ta blodtrycket någon gång då och då, och sen vara i kontakt med sjukvården om det skulle ligga högt.

Eva Bartonek: Om man då kommer till läkaren och så mäter de upp ett högt blodtryck, kanske lite förhöjt.  Hur resonerar läkaren kring behandling, vad är det man tar till?

Olle Melander: Läkaren tänker ju att dels i första hand så handlar det om, finns det andra riskfaktorer? För finns det en samtidig cigarettrökning, vilket man ju då så klart ska sluta med. Men fortsätter man med det så blir anledningen mycket högre att behandla ner blodtrycket redan vid låga nivåer. Och låt säga att man har högt blodtryck, diabetes och ett högt kolesterol, ja då blir det oerhört angeläget. Så att då kan man till och med tänka sig att man behöver behandla trycket även om det ligger under 140 för att komma ner en bit till.

Så att det är det första, finns det andra riskfaktorer? För det styr så att säga angelägenhetsgraden och behandlingen och hur lågt man ska sänka trycket.

Sen är det ju också att i vissa fall så kan det finnas specifika orsaker till ett högt blodtryck som att man har en förträngning av en njurartär eller man kan ha någon liten godartad tumör som utsöndrar stresshormoner av olika slag och sådant som går att behandla med någon typ av ingrepp. Och så blir man ofta då kanske av med blodtrycket.

Så det är också viktigt att tänka på innan man då kallar det för essentiell hypertoni eller primär hypertoni vilket i princip betyder högt blodtryck där vi inte riktigt vet den exakta orsaken. Eller att det i alla fall inte finns någon klar och ganska enkelt behandlingsbar bakomliggande orsak.

Eva Bartonek: Finns det bra mediciner idag eller behöver de utvecklas?

Olle Melander: Det finns väldigt bra mediciner. Det finns fem, sex olika typer av blodtryckssänkande medicin. De går då ut på att antingen slå på någon av de här två, alltså antingen att minska hur mycket blod hjärtat pumpar ut. Till exempel betablockerare gör ju så – sänker hjärtfrekvensen och kontraktion. Eller på de där motståndskärlen som då vidgas av medicinen eller båda två.

Sen har man ju då även läkemedel som kallas för diuretika som driver ut salt och vatten från njurarna så att volymen i blodet minskar och det i sin tur leder till att mängden blod som hjärtat pumpar runt minskar och sänker blodtrycket på det sättet.

Så det finns väldigt bra mediciner. Men vi har fortfarande patienter som behandlas med kanske alla de här olika typerna av läkemedel som ligger fullständigt åt pepparn i sitt blodtryck. Så att det behövs definitivt nya läkemedel också.

Eva Bartonek: Forskas det på det då?

Olle Melander: I och med att det finns så pass många läkemedel som fungerar hos majoriteten, så har just läkemedelsutvecklingen avtagit i intensitet. Men det finns absolut sådan forskning och den är ju angelägen även om som sagt majoriteten idag kan behandlas ner till en bra nivå, med de läkemedel vi har.

Eva Bartonek: Du forskar ju kring det här också och din forskning kretsar kring att förebygga högt blodtryck och att hitta de här högriskpatienterna och titta på någonting som kallas för biomarkörer. Kan du berätta lite om det?

Olle Melander: Ja, för att det är ju så när det gäller att förhindra att man får hjärtinfarkt eller stroke. Det är ju det allting går ut på här, eller mycket av det går ut på det. Så har man utvecklat ett etablerat högt blodtryck eller om man har utvecklat diabetes typ 2, då kan man förhindra ytterligare riskökning med behandling.

Men det är otroligt svårt att få ner risken för de här hjärt-kärlsjukdomarna till den som en helt frisk individ har med behandling.

Så vad vi försöker göra det att spåra hormonella och genetiska förändringar så att man kan hitta dem som får högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdomar tidigt i livet.

När det gäller genetiken så kan man ju faktiskt mäta den så fort man är född eller till och med innan man är född. Då ska man bara först veta att det är inte så att man har fel i en gen, utan det är hundratals och till och med över 1000 olika genvariationer som samverkar. Har man en väldigt hög genetisk risk så bör man kolla trycket långt tidigare än 40 års ålder och även inleda olika livsstilsintentioner långt tidigare än man annars hade gjort.

Eva Bartonek: Så man tittar på genetiska mönster. Då finns det vissa mönster som indikerar hög risk för högt blodtryck framöver?

Olle Melander: Ja, både genetiska faktorer som ju då man har med sig hela livet och kan mäta tidigt i livet. Sedan de här hormonella, och då pratar jag egentligen inte om de klassiska hormonerna som kortisol och katekolamin och de här typerna, utan det är lite nyare hormoner som har både med blodtrycksreglering och blodsockerreglering och åderförkalkning att göra.  Dem kan man också mäta och se tidigt i livet om de ligger högt och agera på det då.

Ofta då när det gäller att förebygga så är det ju riktade livsstilsinterventioner, men i vissa fall kan det till och med bli fråga om läkemedel.

Eva Bartonek: De här hormonerna, är det de som kallas för biomarkörer?

Olle Melander: Ja precis. Biomarkörer är ju alla så att säga biologiskt mätbara avvikelser som har med sjukdom att göra.

Eva Bartonek: Då forskar ni på det här. Det låter ju jättespännande, men när kan allt det här bli verklighet i sjukvården?

Olle Melander: Jag tror man får se det som att det införs successivt över tid. I viss mån kan man säga att det redan har börjat med mätning av vissa sådana nya biomarkörer. Men att under kommande fem till tio åren kommer vi att se en otrolig vidareutveckling av just det här att använda biomarkörer för att hitta högriskindivider och göra någonting åt deras risk.

Eva Bartonek: Jag tror att det här får bli en bra avslutning på den här podden.

Tack Olle Melander, överläkare vid Skånes universitetssjukhus och professor vid Lunds universitet, för att du ville vara med.

Olle Melander: Tack så mycket.

Du har lyssnat på en podd från Vetenskap & hälsa. Fler poddar och fler intressanta artiklar om forskning inom medicin och hälsa hittar du på www.vetenskaphalsa.se

Vi som har jobbat med den här podden är Patrik Jävert, vår ljudtekniker och själv heter jag Eva Bartonek. Tack för att ni har lyssnat.

 

 

 

 

---