Det går att ha ett gott arbetsliv trots långvarig psykisk ohälsa. Men individuellt stöd för arbete, IPS, lyckas många med depression och psykossjukdomar arbeta på riktiga jobb, och får en bättre hälsa på köpet. 

– Arbete och inte rehabilitering är målet. Men färre symtom och bättre livskvalitet blir ändå

resultatet när personer med depression eller psykossjukdom får jobba med det som de är kvalificerade för och duktiga på, säger Ulrika Bejerholm, professor i psykiatrisk hälso- och sjukvårdsforskning vid Lunds universitet och arbetsterapeut i grunden.

Metoden IPS, Individual Placement och Support på engelska, är evidensbaserad och forskningen är framtagen av forskare i Lund. Den är implementerad i Norge, Danmark och snart hela England och har nått alla världsdelar. Men i Sverige går det trögt, trots att det finns nationella riktlinjer sedan 2012 som prioriterar IPS. Långt ifrån alla kommuner och regioner har implementerat metoden, trots att nära hälften kommer ut i arbete och studier.

– I Sverige sipprar inte kunskapen ner på samma sätt. Kunskapsstyrningen fungerar dåligt i kommunerna och regionerna.

Bygger på personens styrkor

Tillsammans med sin forskargrupp vid Lunds universitet har hon sedan 2008 forskat på olika återhämtningsinriktade insatser vid psykisk ohälsa. Individuellt stöd för arbete enligt IPS fokuserar på styrkor, i stället för diagnoser och funktionsnedsättningar. En grundprincip är att arbete är målet. Med kontinuerligt stöd av en och samma person, en arbetsspecialist, får de som väljer att delta i IPS hjälp att söka jobb som en integrerad del av behandlingen i övrigt.

– Det handlar inte om arbetsspecialisten ska sälja in ”det som inte fungerar”. Utan det är allt som individen kan som matchas till arbetsgivarens behov. Den som väljer att delta i IPS söker tidigt i processen de jobb på den öppna arbetsmarknaden som de verkligen vill ha, som de har kunskap för.

– Hindret är inte att någon inte kan jobba. Det är den negativa självbilden och allmänhetens attityder till psykisk ohälsa tillsammans med fragmenterade samhällsinsatser som utgör det största hindret.

Arbetar obyråkratiskt med problemlösning

För en ingenjör med social fobi och ångest, var egentligen problemet den låga självkänslan och att klara av att ta sig till jobbet med buss. Då hittar man tillsammans en lösning på det. Många behöver hjälp med de spretiga kontakterna i rehabiliteringskedjan, som stjäl energi och ofta förlänger sjukskrivningen, år efter år.

– Arbetsspecialisten arbetar obyråkratiskt och innovativt med att lösa problem. De fokuserar på styrkor och det ger hopp. De bygger ett förtroende och många upplevde att när de vågade tro på sig själva klarade de av att både söka arbete och jobba.

Det kan handla om att orken inte räcker för sköta kontakten med vården, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen – samtidigt som man ska söka jobb.

– De som var deprimerade ville gärna gå tillbaka till ett arbete, men orkade inte söka jobb.. Då kan arbetsspecialisten hjälpa till med jobbsökandet.

Fungerar bättre än vanliga rehabtrappan

I två olika jämförande studier har forskargruppen jämfört hur det går för personer med depression respektive psykossjukdom att hitta tillbaka till arbetslivet, med hjälp av traditionell arbetsrehabiliteringen eller IPS-metoden. Den traditionella arbetsåtergången i Sverige innebär en stegvis träning och utslussning. Första steget i trappan är medicinsk behandling och rehabilitering i vården, sedan arbetsträning som Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen ordnar, möjligen praktik och allra sist kommer arbete in som mål.

– Tanken är att den trappan ska leda till jobb, men det gör den inte. Vi såg att patienterna blev kvar inom psykiatrin.

Personerna med depressioner i studien hade i snitt inte jobbat på fyra år, de med psykossjukdomar hade inte jobbat på tio år.

– Inom IPS fungerar det tvärtom. Alla backar upp personen samtidigt i stället för var för sig på olika trappsteg. Vi måste hitta sätt som gör att de kan komma ur patientrollen och återhämta meningsfulla roller i livet.

Kombineras med KBT-strategier

Många av de som fick individuellt stöd för arbete hade ett misslyckande med sig i bagaget som oroade. Men de kunde arbeta när de hittat rätt arbetsplats. Eftersom arbetsspecialisten ger stöd så länge det behövs och dessutom jobbar tillsammans med det behandlande teamet fick de alla förutsättningar att må bra på jobbet. IPS kombineras ofta med KBT-strategier, där man diskuterar frågor som vad är det som får dig att fungera väl på en arbetsplats? Vad gör att det inte fungerar?

– Framförallt gruppen med depression valde ofta att jobba heltid. Bland de med psykossjukdomar var det vanligare med deltid.

Du-och-jag-tänket avgörande

För de med depression är problemet inte att utföra arbetsuppgifter, utan att undvika att fastna i negativa tankar om sig själva och sin arbetsförmåga. Men med hjälp av motiverande och kognitiva strategier och en medveten tidsplanering i vardagen fungerar det. Varje person får en och en halv timmes stöd i veckan den första månaden och efter det får de som vill ha kvar stödet så länge det behövs.

– Det bygger på ett nyfiket du-och-jag tänk. Det är en enkel och billig metod som kapar vårdköer.

De som har psykossjukdom kan behöva hjälp i början för att fundera ut vad de är bra på och att strukturera upp sitt arbete. Då kan arbetsspecialisten komma ut till arbetsplatsen och träffa både deltagaren och arbetsgivaren. Gruppen med depression behövde inte arbetsplatsbesök eller hjälp med struktur, utan snarare med att hitta en riktning och komma igång.

– Oavsett målgrupp så ökade livskvaliteten och tilltron till sig själv samtidigt som symptomen minskade. Efter ett till ett och ett halvt år så mår de bättre.

Det går göra tvärtom vid psykisk ohälsa

Eftersom IPS-nätverket är väl uppbyggt finns också snabba vägar om deltagaren vill byta jobb, plugga eller gå upp eller ner i arbetstid. Förutfattade meningar om arbetsförmågan hos människor med psykisk ohälsa är ett hinder.

– Vårt tänk och attityder kring just psykisk ohälsa i samhället idag är ett problem, men det går snabbt framåt och stigma minskar generellt. Ännu mer öppenhet runt psykisk ohälsa behövs.

Nu görs en studie med individuellt stöd till arbete med personer med beroendeproblematik.

– Det är ju en grupp som fluktuerar mycket i sitt mående och där det finns risk för återfall. Det blir spännande att se om IPS fungerar även för dem, säger Ulrika Bejerholm.

Inom IPS finns det inga experter som bedömer din arbetsförmåga och du ska inte stöpas om med hjälp av omfattande arbetsträning.

– Det går att göra tvärtom vid psykisk ohälsa. När målet är arbete och inte rehabilitering blir också hälsan bättre. Du slipper bli åsidosatt på grund av din sjukdom och istället får bygga på det du kan.

TEXT: JENNY LOFTRUP