Rädsla för att falla upplevs som en stor störning i vardagen för personer med Parkinsons sjukdom. Rädslan i sig kan öka risken för passivitet och social isolering. Att i stället försöka bortse från sin rädsla kan vara en strategi för att höja livskvaliteten. – Att vara försiktig kan vara positivt, men det är aldrig bra att vara rädd, konstaterar Stina Jonasson, forskare vid Lunds universitet.

Att personer med Parkinson löper betydligt större risk för att falla än andra är väldokumenterat. Så utifrån en rädsla för att falla som faktiskt är befogad – vad kan göras för att underlätta vardagen för personer med Parkinsons sjukdom?

I en av studierna i Stina Jonassons nya avhandling ringas faktorer in som i olika hög grad bidrar till rädsla för att falla. Gångsvårigheter i vardagen är den klart starkast bidragande faktorn. En bit längre ner på skalan återfinns blodtrycksfall i samband med att personen reser sig, rörelserubbningar (till följd av sjukdomen), ålder och den extrema trötthet som många personer med Parkinson lider av.

– Detta är alltså faktorer som kan förklara rädslan för att falla, säger Stina Jonasson, som är sjukgymnast och doktor i hälsovetenskap.

Påtaglig störning i vardagen

Hon har djupintervjuat tolv personer med Parkinsons sjukdom om hur de själva upplever sin rädsla för att falla. Samtliga intervjuade bekräftade att rädslan för att falla är en påtaglig störning i vardagen. De känner sig mer sårbara och vardagen ter sig ofta skrämmande och riskfylld. Medvetenhet om ökad fallrisk kunde i sig öka rädslan. De intervjuade personerna uttryckte en saknad efter ett liv utan rädsla för att falla, vilket tedde sig friare och mer aktivt.

Så rädslan finns där. Men går den att bemästra? Ja, i intervjuerna träder olika strategier fram. Dels rena försiktighetsåtgärder, som att ta det allmänt lugnare, använda sina hjälpmedel, ta hjälp av anhöriga och inte utsätta sig för onödiga risker. Men också att gå steget längre och aktivt välja bort situationer där rädslan för att falla var stark: gå i trappor, lämna bostaden utan sällskap, gå och handla i en butik…

Den mer livsbejakande strategin fanns också i Stina Jonassons intervjusvar – att istället försöka bortse från sin rädsla. ”Jag är rädd för att falla, men jag går ut ändå och hoppas på det bästa”, uttryckte en person det. ”Att gå i nya affärer är roligt, det finns så mycket att titta på att jag glömmer att vara rädd”, sa en annan.

Var försiktig om det behövs, men inte rädd!

– Vi vet att de som är rädda för att falla också faller mer än de som inte är rädda. Var försiktig om det behövs, men inte rädd! Rädslan bidrar dessutom till en försämrad livskvalitet.

Stina Jonasson hoppas att hennes forskning på lång sikt ska leda till olika insatser som kan både förebygga och minska rädslan för att falla hos personer med Parkinsons sjukdom. Allt från att se över risken för blodtrycksfall och hjälpa till med att hitta strategier för att hantera den extrema tröttheten till att erbjuda regelrätt träning: Gå på ojämna underlag och i trappor. Ta sig upp från golvet på egen hand om man har ramlat. Träna med de gånghjälpmedel som finns och se till att det är rätt hjälpmedel.

– Det kanske behövs helt nya, specialanpassade hjälpmedel för personer med Parkinsons sjukdom, säger Stina Jonasson.

Text & foto: ERIKA SVANTESSON