Patienterna står bakom den större delen av hot och våld på kirurgavdelningar. Men även anhöriga kan bli hotfulla.
– Vi som jobbar inom vården måste sluta tänka att det är en del av jobbet, säger Jenny Jakobsson, som forskar på hot och våld mot sjukvårdspersonal.
I projektet HOPE, Hot och våld mot hälso- och sjukvårdspersonal, har Jenny Jakobsson gjort flera studier som undersökt hotbilden på kirurgiska avdelningar. I en studie på Skånes universitetssjukhus intervjuades 21 personer som var verksamma som läkare, sjuksköterska eller undersköterska. Grundfrågan var om man upplevt hotfulla situationer i sitt arbete.
– Många av dem vi intervjuat har insett att de mött både hot och våld på sin arbetsplats utan att egentligen ha reflekterat över det. Det har betraktats som en naturlig del av jobbet eftersom de vårdar patienter som ofta befinner sig i chock, rädsla eller sorg, säger Jenny Jakobsson som är specialistsjuksköterska i kirurgisk omvårdnad och forskare i vårdvetenskap vid Malmö universitet.
– Men efter att ha ingått i våra studier har mångas syn och förhållande till dessa problem förändrats.
Anhörigas hot skrämmer
När det gäller hot och våld från patienten är det ofta en reaktion på sjukdomen i sig enligt Jenny Jakobsson.
– Det kan vara kopplat till smärta men det är även vanligt bland patienter med exempelvis demenssjukdom som bits, rivs eller nyps. Det förekommer även verbala hot om att de ska ge sig på personalen. Hoten är inte alltid uttalade utan kan också vara obehagliga stämningar i form av patienter som blänger hotfullt på en.
Vad beträffar hot och våld från närstående till patienten, visar studien att det kan inträffa dispyter i samband med besökstider eller beslut kring patientens vård. Och att närstående har skällt ut och hotat personalen för att få sin vilja igenom.
– De kunde kalla dem för odugliga eller hota med att anmäla dem. Det fanns också anhöriga som uppmanade dem att vara extra vaksamma då de gick hem, för de visste var personalen bodde och andra personliga saker. Dessa personligt riktade hot skrämde personalen mer än att bli kallad för värdelös.
Chefers dilemma
I en annan studie fick 14 enhetschefer på kirurgiska vårdavdelningar spridda över hela landet svara på frågan: Hur uppfattar du situationen angående hot och våld på din avdelning och hur förhåller du dig till det i ditt ledarskap?
– Cheferna känner till att sådant äger rum, men vet ofta inte när och exakt vad som hänt. De upplever också ett dilemma: att å enda sidan är de arbetsmiljöansvariga för sin personal, å andra sidan ska de säkerställa att alla patienter får en god och jämlik vård oavsett vad de gör eller har gjort.
I en tredje studie med cirka 200 sjuk- och undersköterskor på kirurgiska avdelningar undersöktes hur vanligt det är med hot och våld och vem som står bakom det.
– Denna studie bekräftade våra tidigare resultat. Som att det är patienter som står för huvuddelen av både hoten och det fysiska våldet. Men även att de anhöriga kan smutskasta personalen med nedvärderande och hånfulla uttryck.
Vara två och turas om
Hur ska man då komma till rätta med dessa arbetsmiljöproblem? Jenny Jakobsson menar att det borde finnas en större beredskap vid de mer vardagliga händelserna genom att risker inventeras och åtgärder planeras systematiskt. Handlingsplaner finns idag bara för de särskilt våldsamma situationerna, vilka inte förekommer särskilt ofta.
Och så har hon några praktiska tips; som att ge patienten de mediciner som de ska ha, till exempel smärtlindrande, i god tid innan aggressiva beteendena utlöses. Det kan också vara bra att rotera så att inte samma person möter den hotfulla patienten hela tiden.
– Om möjligt bör man vara två samtidigt hos en patient med hotfullt eller aggressivt beteende. Men framför allt bör personalen rustas bättre genom utbildningar och förebyggande arbete, säger Jenny Jakobsson.
Text: MAGNUS ERLANDSSON
