Tankeförmågan försämrades långsammare hos Alzheimerpatienter med måttlig sjukdomsgrad som behandlades med inflammationshämmande läkemedel. Det visar resultat från den första långtidsstudie som har undersökt sjukdomsförloppet speciellt för patienter med den måttliga graden av Alzheimers sjukdom.
I tre år har forskare följt 1021 personer från Swedish Alzheimer Treatment Study (SATS) som behandlats med så kallade bromsmediciner, kolinesterashämmare för mild eller måttlig Alzheimers sjukdom. Studien har undersökt vilka faktorer som kan påverka hur sjukdomen utvecklas över tid både i tankeförmåga och i förmågan att klara sitt vardagsliv (ADL, se faktaruta), samt jämfört utfallen mellan de båda grupperna.
Resultatet visar att tankeförmågan hos gruppen med måttlig sjukdomsgrad, som bestod av 287 personer, försämrades långsammare hos de som även behandlades med icke-steroida anti-inflammatoriska läkemedel (NSAID) eller acetylsalicylsyra. Detta har inte visats i kliniska prövningar men dessa har sällan varit längre än ett år, och har inkluderat patienter med både mild och måttlig Alzheimers sjukdom. Resultatet kan innebära att patienter som har kommit längre i sin sjukdom och har mer inflammatoriska förändringar i hjärnan har nytta av inflammationshämmande läkemedel.
Kolinesterashämmare förbättrade tankeförmågan
– Det hade varit intressant att se om våra resultat kunde upprepas i en formell klinisk prövning över längre tid och enbart med Alzheimerpatienter med måttlig sjukdomsgrad säger Carina Wattmo, medicinsk statistiker och doktor i medicinsk vetenskap vid Minneskliniken på Skånes Universitetssjukhus, SUS och forskare vid Lunds universitet.
Studien visar också att högre doser av kolinesterashämmare förbättrar tankeförmågan och ger patienterna med måttlig Alzheimers sjukdom möjlighet att klara sin vardag bättre. Detta har tidigare visats i studier inkluderande patienter med endast mild eller både mild och måttlig sjukdomsgrad.
För första gången visar en långtidsstudie att det är viktigt att optimera dosen även för Alzheimerpatienter som har kommit längre i sin sjukdom så att deras funktioner kan bibehållas bättre. Detta är väsentlig information till behandlande läkare säger Carina Wattmo.
Ensamboendes tankeförmåga försämrades snabbare än sammanboende
Ett anmärkningsvärt resultat i studien visade att tankeförmågan försämrades snabbare hos ensamboende patienter med måttlig sjukdomsgrad jämfört med sammanboende. Forskargruppen har tidigare observerat i SATS att Alzheimerpatienter med en allvarligare form av sjukdomen erhöll färre hemtjänsttimmar än de med en mildare form. Den aktuella studien visar att den bristande stimulansen av dessa utsatta, ensamboende individer kan leda till att deras tankeförmåga och prognos försämras ytterligare.
Text: ANNA-LENA BOIVE
Foto patient: Colourbox
Artikeln är tidigare publicerad vid Skånes universitetssjukhus hemsida.