Hur mycket skärmtid ska man tillåta de allra yngsta? Ingen alls, menar WHO och Svenska barnläkarföreningen. Men bilden måste nyanseras och mer tvärvetenskaplig forskning behövs, menar forskarna bakom projektet Digikids.

— Det har varit mycket forskning om negativa effekter. Vi behöver fler studier som tittar på möjligheterna och barnets egna initiativ gällande medieval i en naturlig miljö, säger Ulrika Sjöberg, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö universitet.

Den yngsta sex veckor

Under fyra år har hon tillsammans med forskare vid Lunds universitet och Högskolan i Halmstad samlat in data kring de allra yngstas digitala medievardag genom besök hos familjer med barn upp till tre år, den yngsta sex veckor, den äldsta tre år och fyra månader.

Med digitala medier avses mobiltelefoner, surfplattor, datorer, internetanknutna tv-skärmar samt wifi-anknutna leksaker och apparater för uppspelning av ljud. Totalt handlar det om cirka 50 besök i 16 familjer. Projektet bidrar med unik kunskap om små barns digitala medieanvändning i hemmiljö.

Filmade barnet under en dag

Metoden de använt kallas ”En dag i livet” och bygger på observationer i barnets naturliga miljö samt intervjuer och enkäter. Forskarna har videofilmat det deltagande barnet under en dag för att studera hur medier vävs in det vardagliga livet. Varje familj har besökts tre gånger.

Projektet visar att föräldrar reflekterar över mängden skärmtid, val av innehåll och att föräldrar har olika mediestrategier i vardagen – från en mycket restriktiv till en mer låt gå-strategi.

— Föräldrar ser också hur värdefull digital teknik är för barn. De lär sig sakers som språk och rörelser, har kontakt med släkt och vänner. Barnets ålder spelar förstås roll, men också vilken tillgång till medier det finns i hemmet, säger Ulrika Sjöberg.

Många faktorer påverkar skärmtiden

Om man har släkt utomlands blir det tidigt naturligt med videosamtal. Familjesammansättning som att vara ensamstående förälder eller om det redan finns ett par små i familjen som kräver uppmärksamhet är andra faktorer som kan påverka skärmtiden.

Animerade klipp på YouTube är väldigt populärt. Det spelas mycket musik på olika plattformar. Ett barn kunde peka med mobilen på TV-skärmen i vardagsrummet och säga ”tube” och visade därmed på egen handlingskraft, menar Ulrika Sjöberg. Till det är steget inte så långt till att kunna sätta på en surfplatta, ljudet och välja klipp. Även väldigt små barn kan visa tekniska färdigheter, förståelse för digitala medier och vilja att använda dem.

— Ett av de viktiga resultaten är just små barns aktörskap, att de visar vad de vill. Barn är unika och det är så många faktorer som spelar in. Något som framtida forskning måste beakta, säger Ulrika Sjöberg.

Den fysiska boken fortfarande viktig

Forskarnas slutsats är inte att digitala medier tagit över. Vardagliga aktiviteter och saker som den fysiska boken, är fortfarande viktiga – det är inte antingen eller. Och ofta finns det en berikande koppling mellan det digitala och andra aktiviteter.

— Om familjen till exempel ser en luftballong utomhus kan de titta på YouTube-klipp med ballonger när de kommer hem. Kontexten mellan offline och online i vardagen saknas ofta inom medicinsk forskning, säger Ulrika Sjöberg och fortsätter:

— Du står och bakar och alla barn involverade. Plötsligt blir det bråk då kanske man ger sin mobil till den yngsta för att avdramatisera hela situationen. Det handlar inte om att sitta två timmar isolerad.

Både WHO och Svenska barnläkarföreningen avråder från skärmar för barn upp till två års ålder. Forskarna i Digikids ser det som orealistiskt.

— Det samhällsvetenskapliga perspektivet är nästan obefintligt när det gäller digitala mediers påverkan. Vi behöver mer kunskap om hur det faktiskt förhåller sig i vardagen för barn och familjer med olika förutsättningar.

Länk till rapporten ”Små barns digitala vardagsliv: Barndom, föräldraskap och modernt familjeliv”

Läs även: ”Rekommendationer för små barns skärmtid gör mer skada än nytta” En intervju med Helena Sandberg, professor i Medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet och en av författarna till rapporten

Text: MAGNUS JANDO

Artikeln är tidigare publicerad som nyhet från Malmö universitet.