Vuxensjukvården är inriktad på att vårda patienten vid sjukdom. Det blir då ofta upp till den sjuke att löpande informera sin familj om sjukdom och behandling.

– En cancerdiagnos väcker något hos alla och det är svårt att ta in allt själv. Man kan därför vara hjälpt av att ha sin familj med sig i mötet med hälso- och sjukvården, säger Anne Wennick som bland annat forskat om vardagen för män som genomgått en prostataoperation.

Anne Wennick är barnsjuksköterska och lektor vid Malmö universitet. Som forskare intresserar hon sig för hur långvarig och kronisk sjukdom påverkar det dagliga livet för den sjuke och dennes familj. Hur blev det sedan? Hur påverkades familjen? Tillsammans med Ann-Kristin Jönsson, Ola Bratt och Karin Stenzelius har hon följt upp hur livet blev för män, som drabbats av prostatacancer, ett år efter operationen. Totalt intervjuades 19 män under 65 år.

Patienten mer än sin sjukdom

När ett barn blir sjukt är det självklart att familjen är med hela vägen. När en vuxen drabbas blir det genast mer patientrelaterat, menar Anne Wennick.

– Ordet patient är i sig bara relaterat till sjukdom. En förändring är på väg inom vården, där man talar mer om personen, som förstås är mycket mer än sin sjukdom.

Männen som intervjuades var olika benägna att prata med sin omgivning om sin sjukdom. Vissa behöll den för sig själv medan andra involverade sin familj. För dem som levde ensamma saknades naturliga nätverk. Männen upplevde också att de behövde träffa andra män i samma situation för att känna sig riktigt förstådda. Prostatacancer kan ge biverkningar som är jobbiga att prata om.

– Urininkontinens är en sådan sak, men det största problemet var hur samlivet påverkas efter operation. Erektion sågs inte längre som en självklarhet. Inledningsvis vill man bara överleva, men på sikt vill man ha tillbaka sitt tidigare liv, säger Anne Wennick.

Familjeinriktad vårdmodell

All information om eventuella erektionsproblem hade männen fått av sjukvården. Istället för att partnern också involverades, fick mannen berätta vidare hemma.

– Det kan vara svårt att säga till sin partner att nu måste samlivet planeras, att det ibland krävs läkemedel. All spontanitet försvinner, säger Anne Wennick.

Anne Wennick förespråkar en familjeinriktad vårdmodell där familj eller nära vän är med och tar emot och tolkar innebörden av svåra besked och löpande information.

– Familjen har säkert frågor. Det är en stor tyngd att sitta med all kunskap själv när man är sjuk. Här kan sjukvården hjälpa till med att gå igenom hur livet påverkas för just den här familjen. När det gäller prostatacancer kan kanske även partnern involveras i sexualrehabilitering och rådgivning, säger Anne Wennick.

Text: MAGNUS JANDO