Foto: Dreamstime

Många äldre riskerar att få fel mediciner när de skrivs in eller ut från sjukhus. Det gäller främst dem som får sina mediciner i dosförpackningar, Apodos, från apoteket.

– Det är inte fel på själva systemet utan snarare på handhavandet, säger Patrik Midlöv, som tillsammans med forskarkollegor i Lund har visat hur man kan kvalitetssäkra de äldres läkemedelslistor vid utskrivning.

Vårdskador är tyvärr ganska vanliga och enligt en rapport från Socialstyrelsen beror nästan en tredjedel på läkemedelsfel. Många av felen skulle kunna undvikas genom bättre läkemedelsavstämning.

Äldre, sköra, multisjuka patienter med många olika mediciner tillhör de mest utsatta. De flesta felen uppstår vid övergångar mellan olika vårdformer, exempelvis när patienten skrivs in på sjukhus eller efter en sjukhusvistelse då patienten flyttas till ett vårdboende eller hemmet. Apodos, apotekets system för expediering av läkemedel i speciella dosförpackningar (se faktaruta) är utformat för att öka patientsäkerheten och underlätta vardagen för både patienten och vårdpersonal. Flera studier har dock visat att Apodos utgör i själva verket en riskfaktor för felmedicinering.

Handhavandeproblem

– Apodos är ofta ett problem men det beror inte på själva systemet utan snarare på handhavandet, säger Patrik Midlöv, distriktsläkare och forskare vid Lunds universitet.

Han började intressera sig för problemet i slutet på 90-talet när han började jobba som distriktsläkare och insåg att det fanns många oklarheter kring de gamlas mediciner. Tillsammans med bl.a. apotekaren Tommy Eriksson gjorde han en studie inom kommunal hemsjukvård i Landskrona.

– Vi kunde visa att det i genomsnitt blev fel på två läkemedel varje gång en patient bytte vårdform, säger Patrik Midlöv.

Läkemedel tillkommer felaktigt

Det vanligaste felet vid utskrivning är att läkemedel felaktigt tillkommer vilket ökar risken för återinläggning, fler läkemedelsrelaterade besök hos primärvården och kan i värsta fall leda till döden.

– Efter det har vi gjort flera studier där vi har försökt komma tillrätta med dessa problem. Bland annat tog vi initiativ till så kallade läkemedelsberättelser (se faktaruta). Med hjälp av dessa lyckades vi halvera antalet läkemedelsfel, säger Tommy Eriksson.

Men en kvarstående riskfaktor är Apodos. Patienter som går på Apodos har i genomsnitt dubbelt så många läkemedelsfel i sina listor som de som inte har Apodos. Varför är det så och varför används Apodos överhuvudtaget?

Underlättar för sjuksköterska

– Det är ett system som underlättar mycket för medicinskt ansvariga sjuksköterskor på t.ex. vårdboenden, under förutsättning att det används rätt. Tyvärr är det många sjukhusläkare som inte tänker på att patienten är kopplad till Apodos och tror att de har gjort allt rätt när de har skrivit en korrekt läkemedelsberättelse i sjukhusets patientjournal och satt in nya läkemedel på vanliga elektroniska recept, säger Leila Bahrani, farmaceut och forskarstuderande.

Problemet är att sjukhusjournalen och Apodos är två parallella system som inte hänger ihop. Den utskrivande läkaren måste logga in separat i Apodos för att ändra i systemet, något som medför dubbelarbete och ytterligare risk att introducera fel. När en Apodos-patient läggs in på sjukhus upphör medicinleveranserna från apoteket men återupptas så snart som patienten skrivs ut. Om den utskrivande läkaren inte har uppdaterat i Apodos är risken överhängande att patienten får samma läkemedel som innan sjukhusvistelsen. Och det är kanske samma läkemedel som gjorde att patienten blev sjuk och hamnade på sjukhus från början.

Farmaceuter kvalitetssäkrar

– I bästa fall upptäcks detta av sjuksköterskan i primärvården och då vidtar ett tidskrävande och frustrerande detektivarbete, säger Leila Bahrani. (Läs: En sjuksköterska berättar om sin arbetsdag)

I den aktuella studien har man tittat på möjliga åtgärder för att komma tillrätta med problemet. Genom att låta farmaceuter jämföra läkarnas ordinationer i patientjournalen med listan i Apodos lyckades man sänka felfrekvensen för Apodos-patienterna till samma nivå som de som inte hade Apodos.

Så hur ska resultaten användas så att det blir bättre?

– Vi måste dels göra sjukhusläkarna mer medvetna om problemet, dels anställa fler farmaceuter som kan kvalitetssäkra att patienten alltid har en uppdaterad läkemedelslista. Ett gemensamt journalsystem, en gemensam medicinordination hade också underlättat, avslutar Patrik Midlöv.

– Det är också viktigt att utbilda läkarna i hanteringen av Apodos och sjuksköterskorna i hur de ska agera när de upptäcker ett fel, tillägger Tommy Eriksson.

– Det behövs mer forskning, inte minst om hur dessa problem också beror på brister i kommunikationskedjan i vården, säger Leila Bahrani.

Text & foto (porträtt): Eva Bartonek Roxå

Artikeln är tidigare publicerad på Medicinska fakultetens hemsida vid Lunds universitet som månadens vetenskapliga artikel januari 2012