Efter pandemin växlar många mellan att arbeta hemifrån och att vara på plats på jobbet. Men hur ser egentligen en hårt arbetande människa ut på den nya, hybrida arbetsplatsen? Och vad är arbete – om det inte är att vara på sin arbetsplats under vissa tider?
Det är tisdag eftermiddag och Calle Rosengren har teamsmöte vid det stora matbordet hemma i villan i Dösjöbro. Genom åren har han ändrat sitt förhållningssätt till arbetet flera gånger. Från att kunna jobba var som helst och när som helst under dygnet, till ett ökat behov av att sätta gränser och endast arbeta på kontoret. När barnen kom och tiden blev viktigare än platsen, förändrade han sin arbetsstil igen och idag jobbar han bara i undantagsfall efter klockan fem.
– Den här typen av strategier för att separera arbetsliv från privatliv, skiljer sig åt beroende på vilken typ av person vi är och i vilken livssituation vi befinner oss i. Det finns en stor variation i hur vi drar gränser när kontorsväggarna inte längre gör det till oss, men det gemensamma är vår önskan av kontroll, säger Calle Rosengren, nu vid Kristianstads högskola, tidigare arbetslivsforskare vid Lunds universitet där denna forskning är gjord.
De studier som Calle Rosengren gjort kring distansarbete under pandemin, visade att ritualer för när arbetsdagen börjar och slutar blev viktiga. Fasta rutiner är ett sätt att hantera gränsen mellan privat- och arbetsliv. Genom att klä på sig ”kontorskläder”, ha en dedikerad arbetsplats hemma eller att plocka undan datorn i slutet på dagen, förflyttade man sig mentalt till och från jobbet.
Nya spelregler
Efter pandemin finns hybridlösningar på de flesta arbetsplatser, där man i olika utsträckning jobbar både på plats och hemifrån. Att ha möjligheten att jobba hemma ger en bättre balans mellan privat- och arbetsliv och de flesta tycker att det är positivt att i högre grad kunna styra sitt arbete. Många tycker också att de arbetar mer effektivt hemifrån med färre störningar. Pandemin gjorde att utvecklingen snabbspolades från en tidsorienterad arbetsstruktur, till en resultatorienterad. Men tidigare forskning har visat att arbetstagare inte alltid bedöms efter vad de gör på arbetet, utan snarare om det syns att de är där. Så frågan är – vad är arbete om det inte är att vara på sin arbetsplats under vissa tider?
– Ja, hur ser en hårt arbetande människa ut på vår digitala, hybrida arbetsplats? Är det att man alltid är uppkopplad och skickar mejl från tidigt på morgonen till sent på kvällen?
Problemen kommer när förväntningarna är otydliga, eftersom vi då utlämnas åt att kontrollera varandra på jobbet. Chefer behöver bli bättre på att kommunicera vad medarbetarna förväntas uppnå och när det är okej att jobba hemifrån.
Det behövs tätare uppföljning mellan arbetsgivare och anställda, så att det råder balans mellan krav och resurser, annars kan det gränslösa arbetet ta fokus från familjen om vi inte vet när arbetsdagen börjar eller slutar.
– Vi behöver fundera på hur vi kan jobba tillsammans, trots att vi har olika arbetsstilar och olika gränser. Det krävs att vi lyfter diskussionerna kring spelreglerna och är ödmjuka för att det finns flera sätt att göra jobbet på. Som anställd behöver man också respektera vad som är viktigt för verksamheten, varje enskild individ kan inte få exakt som han eller hon önskar.
Lika engagerad hemma?
Även om många upplever att de arbetar mer effektivt hemifrån, finns det också en risk att distansarbete försvårar kreativitet och utveckling genom att det spontana, sociala samspelet får mindre utrymme. Det kan leda till man tappar engagemang och känslan av att vara en del i något större. Men hur många timmar om dagen behöver man vara på jobbet för att skapa en arbetskultur?
– Det finns ingen hemlig formel för detta, men många företag har landat i att man har rätt att jobba hemifrån två dagar i veckan.
Att de personliga kontoren helt skulle försvinna tror inte Calle Rosengren.
Det finns ofta mycket känslor kring våra kontor som är kopplade till både yrkesidentitet och status. Men trenden för framtidens kontor går mot mer opersonliga arbetsplatser i ett aktivitetsbaserat landskap, där alla ytor är öppna och delade. Den hybrida arbetsplatsen kommer troligtvis också att i större utsträckning utformas för att tillgodose möten, medan de uppgifter som kräver koncentration i högre grad sker hemifrån.
– Idag sker en stor utflyttning till förorterna, i första hand där det finns fungerande samhällsinfrastruktur. Dessutom har vi de digitala nomaderna som är extremer. De har ingen arbetsplats alls, utan jobbar helt på distans och kan därför bo var som helst.
Respekt för varandra
Utvecklingen pekar mot att allt fler kommuner i glesbygden tillhandahåller lokala serviceenheter, så kallade grannskapskontor, som stöd till de personer som inte är knutna till en specifik arbetsplats, men ändå har behov av social samvaro.
– Pandemin har öppnat upp för att många typer av arbetsstilar kan få samexistera och vi behöver ha respekt för varandras styrkor och olikheter, avslutar Calle Rosengren.
TEXT: ÅSA HANSDOTTER
Tidigare publicerad 17 maj 2024
