Innan 13-årige Frithiof fick sin nya blodsockermätare för två år sedan, räknade han ut att han tog i genomsnitt 36 000 stick i fingrarna om året för att hålla koll på sitt blodsocker.

– Hans blodsocker var jättesvajigt och ibland fick vi testa det var tionde minut, berättar hans mamma Ingela.

Frithiof fick typ 1-diabetes när han var sex år gammal. Han hade varit trött och hängig en tid och magrat.

– Vi var i en affär när han sa ”Mamma, jag är SÅ törstig!”. Vi köpte dricka och han drack upp allt på en gång. Jag glömmer det aldrig, han sa att han kände sig som en öken i munnen. Och när vi kom hem drack han en hel liter vatten till, berättar Ingela.

De åkte till Frithiofs äldre kusin som också har diabetes, för att låna hans blodsockermätare.

– Den visade” high”, det vill säga att blodsockret var onormalt högt, men jag sa att det måste vara något fel på mätaren. Jag kunde inte tro att det var sant, trots att jag googlat och allt stämde.

Följande vecka var de inlagda på sjukhuset för att lära sig att ta insulinsprutor och räkna kolhydrater. Livet vändes på ända.

– Värst var dels sömnbristen på grund av att man måste gå upp och kolla blodsockret flera gånger varje natt, dels oron för låga värden, säger Ingela.

”Kunde gått hur som helst”

Ingela berättar om en sommardag när de var och badade. Plötsligt sjönk blodsockret och Frithiof blev ”jättelåg”.

– Han bara gick fram och tillbaka i vattnet som om han var berusad. Jag fick bära in honom till land eftersom han inte kunde stå på benen, medan hans syster sprang och förberedde något sött vi kunde få i honom. Allt gick på tio minuter och ingen annan ingrep. Det kunde ha gått hur som helst.

Så för två år sedan kom vändningen – de erbjöds ett nytt tekniskt hjälpmedel, en glukosmätare som kontinuerligt mäter blodsockernivån och en insulinpump som vid behov tillför insulin i små doser. Den nya mätaren är trådlös, sitter fast på kroppen och skickar information om blodsockervärdet till en app i telefonen. Med den har livet blivit mycket enklare för både Frithiof och hans föräldrar. Nu blir det kanske tjugo stick i veckan istället.

– Det är som om vi fått tillbaka ett lite mer normalt liv. Mätaren varnar på natten om blodsockervärdet går utanför riktvärdena. Är mätaren tyst sover vi. Nu larmar den kanske trefyra gånger i veckan. Eftersom vi kan följa värdet via telefonen behöver vi inte springa in till Frithiof när han har kompisar hemma och fråga om han har koll på sitt blodsocker. Det har gett honom mer frihet.

Specialist på att räkna kolhydrater

I dag är Frithiof själv specialist på att räkna kolhydrater för att beräkna rätt mängd insulin när han ska äta. Till sin hjälp har han tabeller som anger hur mycket kolhydrater som maten innehåller.

– Ibland är det svårt. Till exempel om det är fiskburgare, då får man blanda hamburgare och fiskpinnar eller pröva sig fram, säger han.

Blir det fel får han kompensera, antingen med extra insulin eller genom att stänga av insulinpumpen.

Det sämsta med att ha diabetes tycker han är att inte kunna göra allt han vill.

– Det kan vara knepigt att åka iväg med kompisarna till Laserdome om man ska äta och det inte finns internet.

För det behövs internet för att skicka signaler mellan blodsockermätaren och Frithiofs telefonapp. Det går inte att förlita sig på tekniken till hundra procent.

– Får vi ingen signal på en halvtimme skickar jag ett sms och frågar hur han mår, säger Ingela.

Men den största förändringen är att de inte längre känner sig styrda av diabetesen.

– Innan var diabetes vårt liv. I dag får diabetesen hänga med på vår resa.

Text: SARA LIEDHOLM