Forskare vid Lunds universitet har tillsammans med holländska kollegor använt en ny teknik som lett till förbättrad insulinproduktion i mänskliga celler.
– Vår studie är ett första steg mot att använda konstgjorda molekyler, så kallade antagomirer som behandling vid typ 2-diabetes, säger Lena Eliasson, professor vid Lunds universitet, som lett studien.
Antagomirer är en sorts konstgjorda molekyler som kan påverka funktionen av en gen genom att rikta in sig på ett specifikt microRNA. MicroRNA (miRNA) är mycket små men kraftfulla molekyler som har en viktig roll vid regleringen av gener, det vill säga att de påverkar om en viss gen är aktiv eller inte, i detta sammanhang hur mycket av proteinet som den kodar för som ska tillverkas i cellerna. Genom att tysta/blockera ett microRNA kan antagomiren därmed indirekt påverka den biologiska processen vilket i det här fallet lett till ökad insulinutsöndring.
Förhöjd mängd microRNA
Typ 2-diabetes kännetecknas av förhöjda blodsockernivåer till följd av kroppens oförmåga att tillverka eller tillgodogöra sig insulin. Mängden av microRNA, däribland miR-132, som reglerar mängden protein som bildas av specifika gener i de insulinproducerande betacellerna, har visat sig vara förhöjd vid typ 2-diabetes. Detta medverkar till att betacellernas funktion försämras.
– Syftet med vår studie var därför att undersöka om det gick att sänka nivåerna av miR-132 med hjälp av antagomirer, förklarar Jonathan Esguerra, forskare vid Lunds universitet, och medförfattare till studien.
Antagomir-132
Forskarna behandlade levande möss och Langerhanska öar innehållande insulinproducerande celler från friska donatorer med en substans, antagomir-132, som var designad att blockera funktionen hos miR-132. Resultatet visar att blodsockernivåerna förblev låga i de behandlade mössen tre dygn efter att de injicerats med substansen och att insulinproduktionen ökade i öar från fyra av sex donatorer.
– Eventuellt kan genetiska variationer förklara varför effekten varierade i celler från olika människor. Men det skulle kunna vara så att denna antagomir fungerar för vissa och inte för andra vilket är värdefullt att veta för att kunna individanpassa behandlingen, säger Lena Eliasson.
FAKTA Langerhanska öar
De Langerhanska öarna sitter inne i bukspottkörteln och innehåller bland annat celler som producerar insulin och glukagon och andra hormon. I diabetesforskningen är det väldigt unikt att få tillgång till dessa öar då de bara kan renas fram från donerade organ. Studierna görs på hela öar och inte på de specifika celltyperna. Namnet kommer från den tyske biologen Paul Langerhans som levde i slutet på 1800-talet.
Text: Sara Liedholm
Texten är tidigare publicerad som nyhet från Lunds universitet
Illustration bukspottkörtel: Dreamstime