Förhoppningarna kring mikroRNA som en väg mot nya behandlingar vid exempelvis prostatacancer har varit höga i flera år. Vägen dit är fortfarande lång, menar forskaren Yvonne Ceder, även om allt fler rön stärker teorierna om hur betydelsefulla de är för utvecklingen av vissa cancerformer.

I en vetenskaplig artikel som nyligen publicerats i tidskriften Carcinogenesis visar Yvonne Ceder och hennes forskarkollegor vid Translational Cancer Research, Lunds universitet hur en form av mikroRNA, den så kallade miR-145, finns i betydligt mindre mängd i prostatan hos patienter med de allvarligaste formerna av prostatacancer.

– I vår studie har vi försökt förstå varför det är så, och hur detta påverkar cellernas tillväxt, säger Yvonne Ceder. Vi har sett att miR-145 reglerar den så kallade androgenreceptorn. Sedan tidigare vet man att den är nyckeln till prostatacancer.

MikroRNA påverkar androgenreceptorn

En receptor är ett protein som finns i cellerna, ofta i cellväggen eller inne i cellernas kärna. Det finns en mängd olika receptorer och de förmedlar olika slags signaler till cellen. Det i sin tur sätter igång olika aktiviteter i och kring cellerna.

Till den så kallade androgenreceptorn binder framför allt det manliga könshormonet testosteron, och denna aktivitet sätter igång cancercellernas tillväxt.  Det har stor betydelse för dagens behandlingar vid avancerad prostatacancer som mycket handlar om att på olika sätt att blockera bildandet av testosteron.

– Behandlingarna får ofta en sämre effekt efter en tid, eftersom cellerna är smarta och anpassningsbara, berättar Yvonne Ceder. Till slut kan de klara sig utan testosteron, och kan växa ändå. Då metastaserar – sprider sig – prostatacancern. Det är det vi på olika sätt vill hitta sätt att bromsa.

Grundforskning för att förstå aggressiv prostatacancer

Yvonne Ceders forskargrupp har i flera år studerat olika former av mikroRNA och vad som händer med dem vid prostatacancer. Hon berättar att det de vill försöka förstå är framför allt hur man kan skilja de godartade tumörerna från dem som riskerar att spridas i kroppen.

– Vi ser indikationer på att mikroRNA har stor betydelse för hur allvarlig prostatacancern blir, säger Yvonne Ceder. När vi undersökte prover från patienter med prostatacancer kunde vi se att de som hade låga nivåer av miR145 i sin prostata, samtidigt hade höga nivåer av androgenreceptorer. De hade också de mest aggressiva cancerformerna.

Forskarna kunde också se att om miR145 tillfördes till odlingar av prostataceller, binds det till androgenreceptorn som bryts ner och prostatacellerna slutar att växa. Yvonne Ceder betonar dock att deras forskning endast är grundforskning och att steget till klinisk tillämpning fortfarande är mycket långt. Framtida tillämpningar kan både vara nya läkemedel för att bromsa spridning av prostatacancer, och nya metoder att kunna ställa rätt diagnos tidigare.

– PSA som används idag för att spåra prostatacancer fungerar bra för att hitta tumörer men inte så bra för att att avgöra om det är en aggressiv tumör eller inte, säger Yvonne Ceder. När vi i tidigare studier letade efter bättre markörer för prostatacancer, såg vi att om man kombinerar miR-145 och tre andra mikroRNA ger det en tydligare bild av hur allvarlig sjukdomen är. I framtiden kanske dessa kan kommer att kunna användas för att snabbare och säkrare ställa rätt diagnos.

Text: NINA NORDH