Tusen svenskar skulle kunna skonas från höftfraktur varje år om en ny metod för att identifiera risken för benskörhetsfrakturer införs i vården. Det menar forskarna vid LTH, Lunds universitet som står bakom den nya 3D-simuleringsmetoden. 

Benskörhet, som också kallas osteoporos, orsakar över 120 000 benbrott i Sverige varje år – varav 18 000 är höftfrakturer – och hälften av alla som drabbas kommer att få fler frakturer. Sjukdomen innebär att benmassan minskar, benstrukturen försvagas och risken för frakturer ökar. Främst är det äldre människor som drabbas.

Bentäthetsmätning missar hälften – men ny metod kan fånga tusen fler varje år

Idag diagnostiseras benskörhet genom en bentäthetsmätning – en 2D-röntgenundersökning som ofta görs först när patienten redan har drabbats av en fraktur.

Men mätningen av skelettets bentäthet fångar inte alla med hög risk för att få en fraktur och ungefär hälften som är i riskzonen missas, menar Hanna Isaksson, professor i biomedicinsk teknik vid Lunds tekniska högskola (LTH), Lunds universitet.

– Det har hittills saknats tillförlitliga metoder för att upptäcka sjukdomen i ett tidigt skede, det vill säga innan den första frakturen sker, säger hon.

En större andel av dem som har hög risk att få en höftfraktur går att identifiera med en ny beräknings- och simuleringsmetod som Hanna Isaksson och hennes forskarkollegor har utvecklat. Det visar resultaten från en studie baserad på patientdata från 2000 personer inom vilken metoden har utvärderats – resultat som nyligen publicerats i Journal of Bone and Mineral Research.

– Med hjälp av den nya metoden skulle vi varje år kunna upptäcka ungefär tusen fler personer med hög risk för höftfraktur. Och mycket tyder på att metoden även kan användas för att påvisa benskörhet innan den första frakturen inträffar, säger Hanna Isaksson.

När 2D blir 3D kan fler patienter upptäckas

Lorenzo Grassi är biträdande universitetslektor i biomedicinsk teknik i Lund, och den som har ansvarat för utvärdering av metoden. Han förklarar att den nya metoden använder tvådimensionella röntgenbilder från bentäthetsmätningar för att ta fram tredimensionella modeller av lårbenet.

– Omvandlingen från 2D till 3D görs utifrån en datorsimulerad mall för hur benets geometri och bentäthet statistiskt varierar.

Den tredimensionella modellen av lårbenet gör det möjligt att simulera olika situationer och scenarier som kan påverka vid exempelvis ett fall, information som gör det lättare att bedöma risken för frakturer.

Svag styrka i lårbenet en riskfaktor

Lorenzo Grassi har genomfört simuleringar på data från över 400 personer som tidigare genomgått en bentäthetsmätning med röntgen. Av dessa fick vissa en höftfraktur inom en tioårsperiod efter undersökningen, andra fick det inte. När mätresultaten från de olika metoderna har jämförts är det tydligt att 3D-metoden är bättre på att förutspå risken för en höftfraktur än vad bentäthetsmätningen är.

– Om dessa personer som faktiskt fick en höftfraktur hade undersökts med den nya mätmetoden så hade de med låg benstyrka kunnat identifieras och flera av benbrotten skulle ha kunnat undvikas, säger Hanna Isaksson.

Lorenzo Grassi förklarar att simuleringarna är viktiga pusselbitar för att förstå faktorer som påverkar risken att få en fraktur:

– Eftersom en människa kan ramla på många olika sätt kan personen också skada sig på varierande sätt. Med den nya metoden är det möjligt att simulera en persons olika sätt att falla på och de skilda riktningar som fallen kan ske åt, information som gör det möjligt att identifiera kraften som krävs för att ett ben ska brytas.

Det är också möjligt att få fram individuella värden på skelettets benstyrka hos varje enskild person.

– Det är särskilt viktigt eftersom svagt skelett är en av de största riskfaktorerna för benskörhetsrelaterade frakturer, säger Lorenzo Grassi.

Ökad livskvalitet och lägre kostnader

Framöver planerar forskarna för fler utvärderingar av mätmetoden som de tror kan bli ett viktigt komplement till dagens diagnostik. Deras förhoppning är att metoden ska integreras i vården av bensköra, både på vårdcentraler och inom specialistvården.

En tidigare upptäckt av benskörhet kan bidra till bättre livskvalitet hos patienterna och minskade kostnader för samhället, förklarar Hanna Isaksson.

– Kostnaderna som uppstår till följd av benskörhet uppskattades år 2019 i Sverige till 23 miljarder kronor, en kostnad som blir högre för varje år. Denna trend behöver brytas.

Även dödsfall kommer kunna undvikas med en mer träffsäker diagnostik.

– Av dem som får en höftfraktur dör 24 procent inom ett år, säger hon.

Text: JESSIKA SELLERGERN

Artikeln är tidigare publicerad som nyhet från Lunds universitet