Genom att undersöka en speciell del av mannens DNA kan det bli möjligt att förfina tolkningen av PSA-tester. Risken för att män på felaktiga grunder behandlas mot prostatacancer kan då minska.

Vid ett PSA-test mäts halten av PSA (prostataspecifikt antigen) i blodet och förhöjda värden kan innebära högre risk för cancer, men inte för alla. Problemet är att det inte finns någon bra metod att skilja personer med naturligt höga PSA-halter från dem som har ökad risk för prostatacancer.

– Vet man att det är en man som har ett naturligt högt PSA-värde kan man ta hänsyn till det vid PSA-testet, och kanske kan patienten slippa att genomgå en krävande behandling med risk för biverkningar, säger Christel Björk, doktorand vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet.

Den aktuella studien visar hur mannens genetiska egenskaper kan påverka androgenreceptorn, ett protein som har en viktig funktion i mannens fortplantingssystem. Den förmedlar effekten av testosteron och den styr också produktionen av prostataspecifikt antigen.

Forskarna undersökte friska män i olika åldrar, och upptäckte då ett samband mellan PSA-halten i mannens blod och androgenreceptorns uppbyggnad och DNA. Det visade sig att de högsta PSA-värdena fanns hos män med den vanligaste androgenreceptorvarianten, vilket är den grupp som omfattar flest män.

– Både PSA-halten och de genetiska egenskaperna går att avgöra via ett blodprov, säger Yvonne Lundberg Giwercman, docent vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet.

Studien bygger på prover från ca 400 män från Sverige och Norge. Innan man eventuellt kan tillämpa resultaten vid PSA-test inom hälso- och sjukvården måste dock en studie på en större grupp män genomföras.

– Vi har tillgång till ett material som omfattar ca 3 200 män från sju europeiska länder och tanken är, att vi inom en snar framtid ska undersöka om våra preliminära resultat kan verifieras i den gruppen, berättar Yvonne Lundberg Giwercman.

Text och foto: BJÖRN MARTINSSON