Allt fler söker och får könsbekräftande behandling. Det handlar om könsdysfori, upplevelsen av att vara född i fel kön. Det är idag tre gånger vanligare bland dem som är födda som flickor än tvärtom.

– Vad könsdysfori beror på vet vi inte idag. Men den mest rimliga biologiska förklaringen är någon slags hormonell påverkan i fosterstadiet, säger Attila Fazekas, som är överläkare vid Vuxenpsykiatrins mottagning Könsidentitet vid Region Skåne.

Tillsammans med Erika Sundström, enhetschef och kurator vid samma mottagning, jobbar han högst upp i en skyskrapa i Västra hamnen i Malmö. Här ligger en av landets sex centrum för högspecialiserad vård för könsdysfori. Alla som söker hjälp får gå igenom en noggrann utredning och träffar både psykolog, psykiater och kurator. Utredningar påbörjas inte före mittpubertet, vid 11–12 års ålder.

Lång process

Hela processen, där det också ingår att byta juridiskt kön, tar i snitt 2–2,5 år för vuxna och ofta betydligt längre för barn. Man ska också leva i enlighet med det önskade könet under minst ett år innan behandlingar kan bli aktuella. 

– För många är det en stor lättnad bara att komma hit. De har väntat länge, våra köer är idag 32 månader för vuxna och cirka 14 månader för barn och ungdomar. En del har också samlat mod många år innan de söker hjälp, säger Erika Sundström.

De flesta som söker vård för köns­dysfori är mellan 18 och 25 år, även om det finns både yngre och äldre bland patienterna. Som grupp har transpersoner sämre psykisk hälsa och särskilt utsatta är ungdomar. Ibland påbörjas en utredning på barn- och ungdomspsykiatrin och avslutas inom vuxenpsykiatrin.

– Det är en väldigt tuff tid för många. Det är en känslig ålder och det är väldigt olika hur stränga normerna är, om barnen får vara som de är och till exempel ha de fritidsintressen de vill ha, säger Erika Sundström.

Skärpta riktlinjer

Sedan 2022 har riktlinjerna för stopphormoner och även hormonbehandling med testosteron eller östrogen skärpts. Könsbekräftande behandlingar ges nu bara i undantagsfall till personer under 18 år.

– Undantag kan göras om personen deltar i en klinisk studie. Detsamma gäller pubertetsblockad som är ett sätt att få ett fönster att fundera vidare i. Men inte längre än två år, för att inte riskera att benskörhet blir en biverkan, säger Attila Fazekas.

För den som väljer att ändra på sin kropp så den blir mer lik upplevd köns­identitet finns en vinning, både psykiskt och utseendemässigt, med att starta behandlingen redan i puberteten.

– För vissa, men inte alla, är det en väldigt traumatisk upplevelse att gå igenom puberteten som fel kön. Det kan vi bespara en medmänniska. Även det kosmetiska blir bättre och det ökar passerbarheten, att andra uppfattar dig som det kön du upplever dig tillhöra, säger Attila Fazekas.

Livskvaliteten ökar

Hälften av dem med könsdysfori har en eller flera former av psykisk ohälsa. De är också extra utsatta för mobbning. 

– Det är ett stort lidande att vara född i fel kropp men det är väldigt olika hur man mår. Vissa är mycket besvärade av sin könsdysfori och lägger mycket tid på smink att dölja sig under men har ingen annan psykisk ohälsa, medan andra har ångest och självskadebeteende, säger Attila Fazekas.

Under utredningen finns det de som ångrar sig eller inte får någon av dia­gnoserna inom könsdysfori. Men cirka 80 procent av de som utreds går vidare med någon typ av könsbekräftande behandling. 

– Vårt jobb är att avgöra om det dåliga måendet bottnar i könsdysfori eller i något annat psykiatriskt tillstånd. Vissa fall är komplicerade och då behöver vi mer tid och fler träffar med personen för att verkligen bli säkra, säger Attila Fazekas. 

För att skapa sig en realistisk bild av vad behandlingen kan förändra, men även vilka problem som kan kvarstå, arbetar man mycket med förväntningar under utredningen.

– Det handlar både om fysiska och sociala förväntningar. Det sociala handlar om i vilka sammanhang som är det är viktigt för personen att smälta in, säger Erika Sundström.

De flesta väljer bort underlivskirurgi

Transvården är relativt ung och patientgruppen har förändrats mycket de 15 senaste åren. Tidigare debuterade könsdysfori oftare hos yngre pojkar, men sedan 2010-talet har antalet flickor i puberteten som söker hjälp ökat mycket kraftigt. Många av de flickorna har också annan psykisk ohälsa som ångest, depression eller ätstörning. Därpå har det följt en debatt om den forskning som ligger bakom vården är giltig även för den nya patientgruppen. Samtidigt är könsdysfori ett allvarligt tillstånd där risken för självmord är förhöjd. Vård och psyko­socialt stöd räddar liv.

– Det finns evidens för att livskvaliteten ökar och depression och ångest minskar efter könsbekräftande behandling, både när man tittar tre, fem och tio år framåt i tiden, säger Attila Fazekas.

Något annat som debatterats livligt är hur många som ångrar sig. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, ställde 2023 samman en kunskapsöversikt av studier runt ånger och detransition. Studierna mätte olika saker och var svåra att foga samman, men mellan 0 och 4 procent upplevde något slags ånger enligt kunskapsöversikten. I studierna ingick både ånger över resultatet av en viss behandling och ånger över att man genomgått hela processen.

– Statistiskt kan vi bara följa hur många som byter tillbaka till sitt ursprungliga juridiska kön och det är ett mycket litet fåtal, säger Attila Fazekas.

Väljer bort underlivs­kirurgi

Tidigare erbjöds allt eller inget i vården om man fick diagnosen könsdysfori, men idag är vården mer öppen för olika varianter. De flesta väljer då bort underlivs­kirurgi.

– Med en större acceptans i samhället väljer många att inte göra alla förändringar, säger Erika Sundström.

Att familjen inte bara accepterar utan även bekräftar transpersoners upplevda kön är direkt kopplat till deras mående. Det handlar om att använda rätt namn och pronomen, följa med på vårdbesök om det handlar om ett barn och att försvara personen om andra ifrågasätter deras könsidentitet.

– Som förälder ska man vara lyhörd och lyssna in barnets berättelse och behov, utan att vara dömande, säger Erika Sundström.

Går inte se vilket kön personen var född i

Nästan alla väljer hormonbehandling med testosteron eller östrogen. Det är också vanligt med operation för att få bröst eller manlig bringa. Idag blir resultatet av könsbekräftande hormoner och kirurgi ofta så bra att det inte går att se vilket kön personen var född med.

– När man även har bytt juridiskt kön går det inte heller att se på person­numret. Vi är noga med att förklara att det är individens ansvar att informera vårdpersonal för att få adekvat vård efter att ha bytt juridiskt kön, säger Attila Fazekas.

En fjärdedel av de som får diagnosen könsdysfori finns på autismspektrat, något man idag inte har någon vetenskaplig förklaring till. Man vet inte heller om det finns en ärftlig komponent. För det skulle det behöva göras en stor tvillingstudie. Men för Attila Fazekas och Erika Sundström finns det andra saker högst på önskelistan för framtida forskning:

– Det skulle behövas göras en långtidsuppföljning av en större grupp för att se hur det blir för individerna, säger Erika Sundström.

Och Attila Fazekas tillägger:

– Jag skulle vilja ta reda på hur deras livskvalitet ser ut utifrån sociala och psykologiska faktorer.

Text: JENNY LOFTRUP

Artikeln publicerades första gången 20241031