– Som läkare och forskare inom onkologi arbetar jag mycket med att identifiera kvinnor och familjer med en ökad ärftlig risk för bröstcancer. Vi har ett bra tumörgenetiskt laboratorium här som gör att vi också får möjlighet att delta i studier av olika nya läkemedel.

Niklas Loman är biträdande överläkare inom område Onkologi, och hans forskning ligger i gränslandet mellan patienten och laboratoriet. Forskningen om ärftlig bröstcancer sker i nära samverkan mellan sjukhuset och universitetet och man har lång erfarenhet av att identifiera kvinnor med ärftlig bröstcancer. Forskarna studerar vilka förändringar som finns i arvsmassan hos kvinnor med en kraftigt ökad risk för bröstcancer.

Gener för ärftlig bröstcancer betydelse för behandlingen

För femton år sedan hittade forskare i flera olika länder två gener – BRCA 1 och 2 – och förändringar i dessa gener visade sig ha stor betydelse för om man ska få ärftlig bröstcancer eller inte. Det finns också andra gener som har betydelse om bröstcancer ska utvecklas, något som forskarna lär sig allt mer om.

Eftersom forskningen på området har pågått under så lång tid kan man numera också jämföra de genetiska studierna med hur det verkligen har gått för kvinnorna med en hög ärftlig risk för bröstcancer. Utifrån detta kan forskarna dra slutsatser kring lämpliga behandlingar vid olika typer av genetiska förändringar.

– Nu börjar vi se att den här kunskapen får betydelse för behandlingen av bröstcancer, berättar Niklas Loman. Min uppgift är att se var den molekylärbiologiska forskningen kan möta kliniska läkemedelsprövningar. Det är också viktigt för mig att möta de människor som deltar i dessa studier.

Onkologens kliniska forskningsenhet

Niklas Loman arbetar därför nära Onkologens kliniska forskningsenhet som utför kliniska prövningar av nya cancerläkemedel, ofta i samverkan med läkemedelsindustrin.

Tillsammans med forskningssköterskorna på den kliniska forskningsenheten träffar Niklas Loman de kvinnor som deltar i olika kliniska läkemedelsprövningar. Målet är att man tillsammans ska få fram ny och viktig kunskap i jakten på bättre behandlingsmetoder.

Text: NINA HULT

december 2009