Hur upplever föräldrar tiden på en barnintensivvårdavdelning? Det undrar Annica Sjöström-Strand som just nu genomför intervjustudier tillsammans med två masterstudenter.
– En intensivvårdsavdelning är en mycket högteknologisk sjukhusmiljö, full med apparater, monitorer och sjukvårdspersonal. Oftast kastas man som familj in där väldigt plötsligt när barnet blir akut sjukt eller föds med exempelvis ett hjärtfel. Kanske har man aldrig varit på sjukhus tidigare och att som förälder då se sitt barn i denna miljö kan bli något av en chock, förklarar Annica Sjöström-Strand.
Annica är universitetslektor, med. dr och sjuksköterska med specialistutbildning inom intensivvård. Hon genomför nu två studier på hur föräldrar upplever tiden på en barnintensivvårdsavdelning samt hur det har påverkat familjen ett till två år efter vårdtiden på BIVA.
Rutin för uppföljning saknas
Studier har tidigare visat att föräldrar kan drabbas av posttraumatisk stress när deras barn blir allvarligt sjukt, men i Lund saknas idag rutin för uppföljning av föräldrarna efter barnets vistelse på barnintensivvårdsavdelningen.
– I nuläget har föräldrarna möjlighet att tala med psykolog om de vill, men detta planerars att dras in, säger Annica Sjöström-Strand.
På vuxensidan har man vissa rutiner för att hjälpa patienter och anhöriga igenom perioden på intensivvårdsavdelning, och bearbeta tiden efteråt. Exempelvis skriver personalen dagbok under hela patientens vistelse på avdelningen. Några liknande rutiner finns inte på barnintensivvårdsavdelningen, trots att studier har visat att sådant uppföljningsarbete har positiv effekt när det gäller posttraumatisk stress.
Vill höra hur föräldrarna påverkats
I den aktuella studien har masterstudenterna intervjuat föräldrar någon månad efter deras vistelse på barnintensivvårdsavdelningen samt ca 2 år efter deras vistelse där. Syftet är att få större insyn i hur tiden på barnintensivvårdsavdelningen påverkat föräldrarna, med målet att i framtiden eventuellt arbeta fram nya rutiner för att stötta föräldrarna under och efter deras vistelse på barnintensivvårdsavdelningen.
Text: Sally Carlsson Cloodt