Tomas Jansson installerades som professor i medicin och teknik den 12 oktober 2018 vid Lunds universitet. Nedan skriver han själv om sin forskning.

Jag fascinerades redan under doktorandtiden av något som kom att kallas molekylär avbildning: kontrastmedel för medicinska bildgivande system med den speciella egenskapen att de binder fast sig på ytan av celler som är typiska för en viss sjukdom (exempelvis cancerceller). Med andra ord skulle man med exempelvis PET* eller magnetkamera direkt kunna se var i kroppen det finns en tumör – att man ser sjukdomen direkt på en cellulär/molekylär nivå!

Inom mitt eget forskningsfält, diagnostiskt ultraljud, gick utvecklingen inte lika snabbt, då de kontrastmedel som används för ultraljud är relativt sett större partiklar och därför inte kan lämna blodbanan och därmed inte fastna ”var som helst” i kroppen.

Sedan några år är min forskning inriktad på något som kallas magnetomotoriskt ultraljud. Här utnyttjas järn-nanopartiklar som kontrastmedel, partiklar som är så små att de är fria att ta sig utanför blodbanan. Så små partiklar kan man dock normalt inte se med ultraljud, då inget ljud studsar tillbaka från dem – så som man normalt ser en vävnadsyta med ultraljud. Man använder istället ett trick. Eftersom partiklarna innehåller järn, och därmed är magnetiska, kan man genom att slå på en elektromagnet i närheten av området med partiklar få dem att svagt röra sig mot magneten. Partiklarna drar då med sig sin närmaste omgivning, och den lilla vävnadsrörelsen kan man däremot se med ultraljud.

På det sättet kan man alltså hitta områden där nanopartiklar lagrats upp i vävnad och, om de blivit märkta med tumörsökande molekyler, därmed även tumörer. Vi hoppas i framtiden kunna utöka användningsområdena till att exempelvis spara stamceller eller avslöja hjärt/kärlsjukdom.

*positronemissionstomografi

Text: Tomas Jansson

Från broschyren: ”Professorsinstallation 12 oktober 2018″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet. Foto: Kennet Ruona