Malignt melanom, den farligaste formen av hudcancer, går att bota om den upptäcks i tid. Om den däremot har hunnit sprida sig är chanserna till överlevnad betydligt sämre. Att då kunna ställa en korrekt prognos är viktigt men kan vara svårt.

Ett nytt sätt som bygger på att tumörer kan delas in i olika grupper beroende på vilka gener som är aktiva i tumörerna har visat sig lovande i att kunna bidra till säkrare prognoser hos patienter med spritt melanom.

Maligna, det vill säga elakartade tumörer uppstår först på ett ställe och bildar s.k. primära tumörer. Till skillnad från godartade tumörer börjar de så småningom, om de inte upptäcks i tid, att sprida sig i kroppen och bilda metastaser. Malignt melanom är inget undantag.

Svårt att ställa prognos

Primära melanomtumörer opereras bort och har de då inte hunnit sprida sig har patienten goda chanser att bli botad. Om tumören däremot har hunnit bilda metastaser är läget betydligt mer allvarligt. Då handlar det ofta om att kunna ge en så korrekt uppskattning av överlevnadstiden som möjligt. Något som inte alltid är så lätt med de metoder som finns att tillgå. Idag tittar man främst på spridningens grad, antalet metastaser och var de finns i kroppen men mer exakta metoder behövs.

– För patienterna är det viktigt att få en rättvis bild av hur deras prognos ser ut när de får beskedet att de drabbats av spridd cancer. Vi hoppas att våra nya resultat ska kunna bidra till det, säger Helena Cirenajwis, forskarstuderande vid Avdelningen för onkologi och patologi på Lunds universitet och försteförfattare till publikationen.

Genernas aktivitet kopplad till överlevnad

I en tidigare studie hade forskargruppen visat att melanomtumörer kunde delas in i fyra olika undergrupper beroende på vilka gener som var aktiva i dessa tumörer. I den aktuella studien analyserade forskarna tumörmaterial från 214 melanompatienter, flertalet med spridd cancer. Varje tumör analyserades med avseende på sin specifika genaktivitet och placerades utifrån resultatet i en av de fyra grupperna. Därefter jämfördes materialet i grupperna mot överlevnaden hos patienterna.

Helena Cirenajwis är forskarstuderande vid Avdelningen för onkologi och patologi på Lunds universitet och försteförfattare till publikationen. Göran Jönsson är docent vid samma avdelning och Helenas handledare.

– Vi kunde tydligt se att de olika grupperna var kopplade till olika överlevnad. Det visar att gruppindelningen kan användas för att ställa prognoser, säger Helena Cirenajwis och hennes handledare docent Göran Jönsson fortsätter:

– En annan viktig nytta med dessa genaktivitetsanalyser är att vi lär oss mer om tumörens biologi. Det är värdefull kunskap som i framtiden skulle kunna användas för att utveckla riktade behandlingar för en effektivare bekämpning av tumörer.

Metoden måste förenklas

Trots de mycket positiva resultaten återstår en hel del arbete innan metoden kan börja användas som rutinmetod på sjukhus.

– För att metoden ska kunna bli ett kliniskt verktyg krävs ytterligare utvärdering i ett större patientmaterial. Dessutom måste metoden förenklas för att bli användbar i sjukvården, förklarar Göran Jönsson.

Som en annan del av studien undersökte forskarna om de fyra prognosgrupperna även kunde användas i så kallat behandlingsprediktivt syfte, dvs. om det gick att förutse hur patienter skulle svara på en viss behandling utifrån vilken grupp de tillhörde. Preliminära resultat visar att detta skulle kunna vara möjligt men forskarna är noga med att påpeka att större studier behövs för att bekräfta de preliminära resultaten. En större studie planeras därför i samarbete med forskare i Danmark.

Text & foto: EVA BARTONEK ROXÅ

Featurebild badstrand: Colourbox

Den vetenskapliga artikeln är utsedd till månadens vetenskapliga artikel vid Medicinska fakulteten, Lunds universitet, maj 2015.