Många personer med typ 1-diabetes använder moderna glukossensorer och insulinpumpar. Insulin ges via pumpen och blodsockret mäts kontinuerligt via sensorn. Produkterna bärs på huden och är särskilt populära bland barn. Tyvärr kan användarna bli allergiska mot ämnen i produkterna. I vissa fall behöver behandlingen med dessa hjälpmedel avslutas.

Josefin Ulriksdotter är doktorand vid Yrkes- och miljödermatologiska avdelningen Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus. Här berättar hon själv om sin forskning.

En pojke kommer till hudläkare för utredning på grund av vätskande utslag under sin glukossensor. Han beskriver en konstant klåda och han river på plåsterlappen. Han har bytt sensor till en annan modell.  Krämer, våtservetter, kortisonspray och plåsterlappar har provats. Utslagen vill ändå inte försvinna. Sensorn övervakar ständigt blodsockret, dag som natt, och varnar vid avvikande värden – detta utan upprepade stick och manuella blodsockeranalyser. Att avsluta behandlingen upplevs därför inte som ett alternativ.

Fallet illustrerar en situation som tyvärr blir verklighet hos vissa av dem som använder glukossensorer och insulinpumpar. Ämnen i produkterna kan tränga igenom huden och orsaka kontaktallergi. Därefter utvecklas ett allergiskt kontakteksem varje gång individen kommer i kontakt med detta ämne. Flera allergiframkallande ämnen har hittats i flera olika produkter.

Fakta kontakteksem

*Ofta kliande utslag

*Allergiska kontakteksem – vid kontakt med ett ämne man är allergisk mot

*Icke-allergiskt (irritativt) kontakteksem – vid kontakt med något som irriterar huden

De senaste åren har många patienter med hudbesvär under sin glukossensor eller insulinpump utretts på Yrkes- och miljödermatologiska avdelningen på Skånes universitetssjukhus i Malmö (YMDA). Medicintekniska produkter, som glukossensorer och insulinpumpar, behöver inte innehållsdeklareras. De allergiframkallande ämnena i produkterna spåras därför genom kemiska analyser på avdelningens laboratorium. Lappar med allergiframkallande ämnen placeras sedan på ryggen på den som utreds. Vid avläsning visar testningen vad patienten är allergisk mot. De allergiframkallande ämnena är oftast beståndsdelar i de limmer som används för att sammanfoga olika delar av produkterna och fästa dem på huden.

För att ett allergiskt kontakteksem ska försvinna behöver kontakten med det allergiframkallande ämnet upphöra. Personer som blivit allergiska mot ämnen i sin glukossensor eller insulinpump behöver därför ofta byta produkt. Det är viktigt att den nya produkten inte innehåller de ämnen som personen är allergisk mot.

Viktigt att rapportera kontaktallergier

För att allergiframkallande ämnen ska tas bort från glukossensorer och insulinpumpar måste man kunna visa att användare blir allergiska, hur vanligt problemet är och hur en allergi kan påverka individernas livskvalitet. På YMDA planeras för en studie i Södra sjukvårdsregionen, med syftet att undersöka just detta.

Idag anmäls alla fall av kontaktallergi mot produkterna till Läkemedelsverket och produktens svenska distributör. Ju fler fall som rapporteras desto större press sätter det på företagen att anpassa produkternas innehåll. Barn som kommer för utredning har ofta provat flera olika insulinpumpar och glukossensorer, och utvecklat flera olika kontaktallergier. Detta understryker vikten av gemensamma insatser från både sjukvårdspersonal, patientorganisationer och uppköpsavdelningar för medicintekniska produkter. Att komma till rätta med problemet är angeläget. Många användare, inte minst barn, vill och behöver använda produkterna förmodligen resten av deras liv.

Text: JOSEFIN ULRIKSDOTTER