Den stora omfattningen av psykisk ohälsa bland människor inom relationsintensiva yrken, som till exempel vårdpersonal eller lärare, orsakar mycket lidande och är ett växande samhällsproblem. I ett tvärvetenskapligt initiativ ska forskare tillsammans med andra samhällsaktörer undersöka hur kontemplation, estetik och medkänsla kan stärka våra förmågor att hämta kraft ur relationer och främja ett hållbart liv.

– Att ha relationer till andra människor är hälsobringande, det finns en enorm resurs i detta. Men i vissa sammanhang tycks vi på något sätt ha förlorat väldigt basala förmågor att hämta kraft ur det sociala, säger Martin Garwicz, professor i neurofysiologi vid Lunds universitet. Han är också centrumledare vid Birgit Rausing Centrum för Medicinsk Humaniora, styrelseledamot vid Palliativt utvecklingscentrum vid Lunds universitet och Region Skåne och en av de tre koordinatorerna för samverkansinitiativet Existentiell resiliens (se faktaruta)

Men vad är det som lockar en hjärnforskare att fördjupa sig dessa frågor?

– Det bottnar i ett tidigt intresse för filosofi, psykologi och språk. Planen var att studera dessa ämnen men så började mitt fokus glida över till det som finns innanför pannbenet och jag blev hjärnforskare i stället.

Men samtidigt som hans neurofysiologiska forskning blev allt djupare och snävare så växte intresset för tvärvetenskap, som han menar ofta är nödvändig för att förstå komplexa problem.

– Om vi ser på hela bredden av det medicinska fältet – med klinisk praktik, forskning och utbildning – så behövs ofta mer än enbart medicin och hälsovetenskap för att skapa förståelse för olika fenomen och företeelser. För att analysera och beforska varför det finns ohälsa inom en viss yrkeskategori eller varför vissa slutar på jobbet kan det behövas även andra discipliner som etnologi, psykologi, sociologi, ekonomi, juridik och så vidare. Vi behöver en större verktygslåda.

Tvärvetenskapligt angreppssätt viktigt

Här spelar det tvärvetenskapliga angreppssättet i medicinsk humaniora en viktig roll och Martin Garwicz menar att medicinsk humaniora erbjuder sätt att vidga sin begreppsapparat, att utöka sin verktygslåda för att förstå komplexa problem inom hälso- och sjukvården.

Med resiliens menas förmågan att stå emot och klara av en förändring, att klara av svårigheter och sedan återhämta sig och vidareutvecklas. I begreppet ”existentiell resiliens” tar man in en mångfald av andra aspekter som definierar och påverkar tillvaron. Inom samverkansinitiativet Existentiell resiliens jobbar man med utgångspunkt i tre viktiga begrepp: kontemplation, estetik och medkänsla.

Dessa begrepp är delvis överlappande och hakar i varandra. Konstarterna berör exempelvis inte bara det estetiska utan är betydelsefulla också för det relationella.

– Konstarterna har en fantastisk förmåga att skapa bryggor i möten mellan människor. Om man till exempel vill förstå hur någon mår kan det vara väl så effektivt som att fråga rakt på sak att istället utgå från en tavla, en text eller ett musikstycke som man tar del av gemensamt, och sedan diskutera de känslor och reflektioner som konsten väcker. Det sätter i gång processer som fungerar väldigt väl för att få folk att prata med varandra – det blir personligt utan att det känns alltför privat.

Att känna värme och omsorg

Empati och medkänsla (eng. compassion) är andra viktiga, men inte helt okomplicerade, begrepp. Forskningen har visat att det vi till vardags kallar för empati kan delas in i tre undergrupper där medkänsla, eller compassion som Martin Garwicz föredrar att använda, är en av dem.

Vardagsbegreppet empati innebär att när jag ser att någon lider så känner jag med den personen och lider också. Det kan vara en jobbig känsla som stressar och sliter. Om man jobbar inom ett yrke där man utsätts för detta ofta så riskerar man att bli utbränd.

När empatin omsätts i handling, eller intentionen av att hjälpa någon, kallas det compassion. Skillnaden är att vi inte tar över den andres lidande och i stället känner värme och omsorg för den andre. Medkänsla är förknippat med fokus på den andre och att ge konstruktiv hjälp. Studier med hjärnavbildningar har visat att det är olika delar i hjärnan som aktiveras vid empati och medkänsla – och det går faktiskt att träna upp medkänsla genom till exempel meditation och mindfulness.

– Compassion är förknippat med positiva känslor, det är salutogent och skyddar mot utbrändhet.

Det tredje begreppet, kontemplation, har koppling till hållbarhetsforskning. Tanken är att hållbarhet inte enbart handlar om tekniska och ekonomiska lösningar och att en omvandling mot hållbarhet kräver även en inre förändring. Vi behöver på ett djupare plan reflektera över hur vi ser på våra liv, vårt förhållande till naturen, hur vi vill att ett samhälle ska vara och vad som är värt att eftersträva.

Existentiell resiliens handlar om att bygga upp en inre motståndskraft och att kunna hantera alla möjliga aspekter av livet, allt som påverkar, både i jobbet, privat och i omvärlden. I samverkansinitiativet har man avgränsat det till att fokusera på vården och skolan. Att träna sin medkänsla genom meditation, lyssna på musik eller diskutera konst på personalmöten låter bra och forskning visar att det har positiv effekt och främjar relationer. Men hur ska sådana metoder kunna implementeras i en redan sönderstressad sjukvård?

Mjuka värden bidrar till resilienta arbetsplatser

Martin Garwicz menar att det är någonstans där som det har gått fel och vi har hamnat i en negativ spiral. Han illustrerar det med en metafor: ”Tänk dig att du ska ge dig ut på en riktigt lång vandring men i stället för att börja med att träna upp kroppen och förbereda din utrustning, så hastar du iväg för att det är så bråttom. Men du orkar inte, kraschar på vägen och kommer aldrig fram”.

– Man har rationaliserat bort de så kallat mjuka värdena på arbetsplatserna för att de ses som lyx – överflödiga och inget man har tid med. Men man bör fråga sig om de är så mjuka för de har faktiskt hårda effekter. Om du driver din personal i en alltmer slimmad organisation så kanske du tjänar på det i stunden men vad händer på sikt när de inte orkar längre?

Martin Garwicz är övertygad om att arbetsplatser kan tjäna på att implementera fler så kallade mjuka värden för att skapa mer resilienta arbetsplatser.

– Men det måste ske i interaktion, det får inte bli en skrivbordsprodukt som prackas på dem. Samverkan är viktig så att man kan mötas i ömsesidig respekt.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ